Den viktigaste kunskapen från mina yrkesår som sjukgymnast, kommer från mina svårt sjuka och skadade patienter.
Många unga, gamla och patienter mitt i livet har med enkla ord delat med sig av sin insikt, efter att livet tagit en annan vändning.
Att lyssna utan filter är nog den svåraste konsten av alla.
Misstaget vi ofta gör är att stoppa orden med något klipskt, som vi hämtat från någon bok eller bara för att bevisa vad jag är klok.
Vi kan aldrig på riktigt förstå en situation, som vi aldrig själva befunnit oss i, men att stilla lyssna med öppna sinnen gör att vi närma oss förståelse.
Här följer några minnen som satt spår:
Doktorn sätter sig på sängkanten
På neurokirurgen ligger Arvid 62 år med stroke efter en kraftig hjärnblödning. Ronden har just gått och Arvid utbrister när jag kommer ”Jag förstår att det är allvarligt för doktorn satte sig på sängkanten.”
Självkänsla med sår i baken?
Dörren till ett samtalsrum slås upp med kraft. Ut kommer Kalle 18 år i sin rullstol, han är mycket arg och hojtar…”Helvete, snacka om självkänsla med pisspåse i brallan, trycksår i baken och spattiga ben….”
När Helga Pettersson försvann….
På medicinkliniken ligger Helga 73 år med uttalad förlamning i ena sidan efter stroke. In kommer sjukgymnasten från rehabiliteringskliniken och skall för Helgas sjukgymnast demonstrera en ny träningsmetod.
Helga är till en början med, men blir efter hand nedstämd och allt mer ledsen. Sjukgymnasterna pratar mest med varandra, använder ord som Helga inte förstår, övningarna måste avslutas för nu gråter bara Helga.
Senare efter flera månaders träning, tillsammans med sjukgymnasten från rehabiliteringskliniken, har Helga återfått gångförmågan och flertalet av sina ord.
”Jag blev så ledsen” berättar Helga om vårt första möte…”Du förstår, Helga försvann och bara stroken kom fram.” Jag skämdes.
Sköta magen var bäst
”Vet Du” säjer Lasse med tetraplegi (förlamning i både armar, bål och ben)….”varför jag gilla Dej?”
”Nej” säger jag förstås, men inuti känns redan en stolthet efter alla träningstimmar, som nästan gav full ADL (förmåga att klara basala färdigheter, som att äta, klä på sig, klara förflyttningar till rullstol)
” Jo, Du, Du sa alltid, har du skött magen och tog in mej i ett behandlingsrum, när Ni veva på bena.”
Ryggmärgskadade patienter måste få hjälp med att sköta magen på grund av förlamningen vissa dagar.
”Vevningen” av benen kan hjälpa till med tarmrörelser och frigöra gaser.
”Jag blev så djävla ledsen en gång i dagrummet” fortsatte Lasse.
”När jag hörde ett biträde säga till ett annat, att nu har jag varit inne och mockat på 7:1…..”
Leva eller överleva?
Bertil 68 år är förlamad i benen efter en olycka och har svår värk i ryggen.
Han bjuder oss på en segeltur i sin anpassade lilla segelbåt. Solen skiner matsäckskorgen finns med och Bertil seglar galant, nästan som förr och jag utbrister:
”Nu Bertil är väl livet ändå värt att leva?”
Bertil svarar snabbt ”Man kan väl för sjutton få ha lite roligt, medan man överlever?”
Nåd och benådning
Astrid 72 år efter sin andra stroke.
”Tänk att jag lura döden hela två gånger. Att jag får leva om och om igen, även om det kan vara rätt otrevligt att leva, med en kropp som inte lyder, är det en nåd. Jag vill nog kalla det för en benådning.”
Detta inlägg har tidigare publicerats på morgonbladet.nu (2016-12-13). Namn på patienter är ändrade och dessa kloka ord kommer från 70 och -80 talen, men är lika aktuella i dag