Av Jan Ivarson, som belyser politikerskapade dilemman i coronakrisens spår.
”Sverige har utmärkt sig i hanteringen av coronaepidemin genom att vara saktfärdigt med att stänga gränser och förbjuda större folksamlingar. I nordiska grannländer har man uttryckt förvåning och bestörtning av hur epidemin och flyktingpolitiken hanteras i Sverige. De ser nu Sverige som ett extremt land som de kan behöva skydda sig mot. Den finske ekonomen Paul Lillrank anser att Sverige på sikt blir större hot för Finland än Ryssland.
Folkhälsomyndigheten sa först att risken var liten för att smittan skulle drabba oss. Därefter ändrade man sig gång på gång till mer skärpta rekommendationer i takt med att antal smittade ökade och sjukhusens intensivvårdsavdelningar fylldes. Agerandet har hela tiden legat steget efter andra länder och verkligheten i Sverige.
Nu kommer varningar att vårdkapaciteten snart är slut. Då kommer patienter sorteras bort som har sämst möjligheter att överleva. Försvarets två kvarvarande fältsjukhus har satts upp. Övriga 33 med respiratorer och annan utrustning har enligt tidningen Expressen skänkts till andra länder. Ett par lär vara i drift i Baltikum. Miljoner skyddsmasker har förstörts. De ansågs inte behövas och hade inte rätt EU-godkänd märkning. Härtill kommer så mycket avvecklad materiel att varuhuskedjan Överskottsbolaget ÖoB bildades för utförsäljningen. På så sätt kom något skattebetalarna till godo om de betalde än en gång för varorna utöver skatten.
Vårdpersonal tvingas nu ställa grupp mot grupp. Statsministern varnar för att många kommer att dö. På nätet framförs varningar om att halva befolkningen kan vara smittad i slutet av april och två tredjedelar i maj. Smittan har nått äldreboenden. Anhöriga uppmanas att inte besöka sina gamla medan personalen, med liten eller ingen skyddsutrustning, rör sig mellan vårdtagarna.
Med tanke på Sveriges avvikande strategi jämfört med andra länders, kommer frågan om regeringen agerar med okunskap eller med cynisk politik, för att gamla skall dö så att kostnaderna minskar. Många kommuners ekonomi var ansträngd redan innan pandemin. Nu vill regeringen åsidosätta riksdagen genom att styra med dekret. Det kan leda till begränsning av kritik mot regeringens politik som i forna DDR.
Folkökning med lågutbildade har lett till utanförskap och växande behov av försörjningsstöd.
Migrationens kostnader görs svåråtkomlig. På nätet har ca 300 miljarder kr / år nämnts och kostnaden ökar. Endast direkta kostader redovisas men inte indirekta som för t. ex. skolor, rättsväsende och försäkringsbolag. Utgifterna har nu nått kommunerna som tvingas till nerdragningar. En av dem har fått låna till drift och löner!
Om pandemin medför att många gamla avlider kommer de avlasta pensionskassorna och kostnader för äldrevård. Man vill ogärna tro att våra politiker är så cyniska att de underlåter begränsa spridningen, men samtidigt heller inte så dumma att de inte sett tillståndet i kommunerna och regeringens avvikande sätt att hantera pandemin. Det är samma partier nu och till viss del samma politiker, som för några år sedan sa att invandringen behövdes och var lönsam.
Jan Ivarson Politiskt obunden”
Peter Krabbe gör här en sammanfattning av coronkrisen.
Håller med Karl W. Det börjar bli bråttom med att förstöra Sverige ekonomiskt, för då slipper ”politikerna” ta beslutet om att VI måste byta kronan till Euron. Inte ens en folkomröstning kommer förmodligen inte att ske. Detta med tanke på EU:s agenda där EU skall bli en federal stat 2025. Undrar om kapitalet redan ”växlat” sina förmögenheter till andra valutor? Wallenbergarna redovisar sin förmögenhet i Euro! 250 Miljarder Euro ska enbart de vara goda för.
Allt bara alltför tydligt visar hur Sverige allt snabbare går mot självförintelse och blir ett u-land.