Ofta kan kommentarer vara mer välgörande än själva inlägget. Här kommer en om kamrattjuvar från ”Richard fd lärare” efter ett inlägg av Muhamed Omar i ”Det goda Samhället.”
Det handlade om vänsterns ”änglakörens” billiga godhetssignalering, där allt skall vara hållbart utom invandringspolitiken. Att svärta ner den andre i försök att glänsa mer själv är ett lika gammalt trick sedan homo sapiens erövrade språket. Att inte spegeln spricker, när dessa lögnhalsar går förbi, förvånar mig.
I fokus står en änglakörmästare Andreas Magnusson, som förfasar sig över Nils Littorin, en känd profil i Malmö, som lämnat KPMLR och bildat Malmölistan, den nya vänstern.
https://www.malmolistan.se/?fbclid=IwAR3MjEWQMohz_l4M6FGEpZwsBl5xzOssFrZdfdCR-snVpV0VBsxAfuLMSqo
vars initiativtagare har insett att massinvandring på arbetarnas bekostnad inte längre håller. Att brunfärgen inte längre förskräcker, skrämmer vänsterns kamrattjuvar.
Kommentaren:
Rikard on 11 februari, 2020 at 08:52
Hej.
”Nej, riktig solidaritet är du betalar själv. När du hjälp av statens våldsmonopol tvingar folk att betala för något du anser vara gott, då är du inte solidarisk.”
Ordet du söker är alltså kamrattjuv.
Så kallades de som vägrade arbeta fackligt, vägrade strejka med sina arbetarbröder och systrar, och höll sig undan för att förmän och feta träpatroner inte skulle driva dem från gård och grund, i den mån de hade någon. De ville ha alla fördelar av arbetarnas kamp för att inte behandlas som trälar av dåtidens kristna borgerlighet, dessa kristna borgare som åt sig till gikt medan barn av deras eget folk dog i svält.
Kamrattjuven var sedd som det lägsta av det lägsta. I dag hade hon varit journalist eller politiker. Alltid på vinnarens sida, efteråt. Aldrig i främsta ledet. Aldrig något på egen risk.
Han som stjäl ur kaffekassan. Hon som åker taxi på arbetsgivarens räkning och låter övriga ta notan. Hon som sjukskriver sig för att det är klämdag.
Det är vad den svenska vänstern, från L till MP och V är: kamrattjuvar. Det fanns en tid, kanske fram till mitten av sextiotalet rentav, när att hålla rent från kamrattjuvar var av högsta vikt, just därför att de förkroppsliga korruption. Måhända de flesta av dem blev fackligt aktiva?
Den gamla vänstern var i sina moraliska och samhälleliga värderingar i stort reaktionär och konservativ. Det som ansågs radikalt var att förändra lagar och samhälle för att ta ifrån arbetsgivarna svälten, hemlösheten och monopolkapitalet som vapen.
Att borgare som Reinfeldt och Bildt inte höjer på ögonbrynet för svältande hemlösa svenskar förvånar inte, de är helt enkelt ärliga med sina värderingar utifrån sin klasstillhörighet, men vilka personer och partier är det som sedan årtionden driver en politik som låter svenskar åter hungra, frysa, och dö på gatan eller fasttorkade i liggsårens variga sårskorpor?
Som sagt, ordet är kamrattjuv. Nästa gång du språkar med en röding, fråga om han inte tycker alla de som är inom Samhall, OSA och andra ”insatser” inte borde kallas statare.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare”
En kommunist är en som anser att allt ditt är mitt. Fungerar inte bra i en globaliserad värld. Hur ser det ut i vårt fosterland? Vilka skall arbeta och göra rätt för sig?
Är t. ex. Reinfeldt och Löfven kommunister? En av de ynkligaste är tomten och liberalkommunisten B. Westerberg.
Jag tror att Margret Thatcher så detsamma, som Du uttrycker mer elegant!