månadsarkiv: november 2024

Malin Ekman rapporterar från USA om valet och medias journalistkår

Medan amerikaner går till val och i väntan på om Trump eller Harris får flytta in i Vita Huset så passar denna artikel av journalisten Malin Ekman bra.

Hon skriver en lång artikel om bristande nyhetsrapportering om det som formar amerikansk politik efter 5e november: Valsystemets säkerhet, nyhetsmediernas förtroendekris, och Trumps nya anhängare.

Mycket av innehållet kan kopieras på Sveriges enkelriktade journalistkår, där dess sympatier finns hos vänstern eller Miljöpartiet. Låtsas humanister hela bunten som ständigt, vinklar, filtrerar så läsare skall förstå var godheten bor.

SVT 2 har haft bråda dagar med att rapportera från valet, där inbjudna gäster, så kallade experter har haft svårt att dölja sin antipati mot Trump i programmet USA-byrån. Under söndagen sändes Dokument utifrån som handlade om Trumps påstådda valfusk 2020 och hans advokater. Något som har vevats flitigt i media, eftersom detta förföljer och svärtar ner republikanerna. Det känns som om SVT tror att det är vi svenskar som går till val. Alla våra partiledare, förutom Åkesson, uttrycker klart önskan om att Trump skall förlora. Muharrem Demirok (C) åker till Georgia, USA, för att visa sitt stöd för demokraternas kandidat, kanske för att slippa höra mer om Tidösamarbete från sitt ungdomsförbund. S-ledaren Magdalena Andersson besökte Demokraternas konvent i Chicago i augusti 2024. ”Det är spännande att se hur hon jobbar med humor mot Donald Trump”, sa hon till TT då. Så nu skall hon lämna sina förorättade tårar och övergå till att producera skratt.

Då är det skönt att läsa Malin Ekmans rapporter. En journalist som lämnade den korrekta statsmedia på SvD, hade det varit DN då hade hon nog direkt hamnat i Peter Wolodarskis, frysbox.

Här är några axplock.

”..Nyhetsförmedlingen spelar en roll i lägesbilden. Genom att i stor utsträckning agera språkrör åt den ena sidan och skandalisera den andra underminerar etablerad media sin roll i demokratin som den säger sig uppbära. Genom att undvika att ge hela bilden berövar den sin publik möjligheten att förstå världen sådan som den ser ut….”

Republikanerna har sedan förra valet idogt arbetat för att bekämpa valfusk, med fler valobservatörer, kontroll av röstlängder där tom avlidna har röstat! Krav på legitimation är upp till varje delstat att bestämma. Nyligen undertecknade Kaliforniens guvernör Gavin New en lag som gör det olagligt att kräva väljare på legitimation

Ekman undrar varför slopade legitimationskrav skulle stärka USA:s valsystem som anses av media vara ett av världens säkraste.

Vidare att I förra veckan höll distriktsåklagaren och ordföranden i valnämnden i Lancaster County presskonferens sedan valarbetare flaggat att uppemot 2500 röstregistrerings-blanketter är misstänkta som falska.

Svårigheter att få förtidsrösta har också rapporterats från flera delstater, brister ID-kontroll, falska eller dubbla valsedlar kan förkomma, risk finns för att icke röstberättigade kan påverka valet, och oro finns från Trump väljare att de själva ska avvisas från vallokaler. Men oron från republikaner avfärdas regelbundet som falska konspirationsanklagelser.

Vi minns hur den digitala valräkningen avstannade för SD i tidigare val då pausen gjorde att de störtdyk ner till 17 från över 20 % av rösterna.

Eftersom valet är så jämnt mellan Trump och Harris så kan ett fåtal falska röster kan bli avgörande från vågmästarstaterna.

Tänk om Bonnier med DN:s Wolodarski hade samma mod som Washington Post:s ägare Jeff Bezos, som i elfte timmen lovat att tidningen inte skall stötta någon kandidat, vilket ses som en förlust för demokraterna som nu är mycket upprörda. Han antyder också att tidningen har gjort sig irrelevant för en bredare publik, genom att endast skriva så en smal elit blir nöjd.

Kan det vara ett tecken på riktig konsumentmakt, när money talks, som är det enda som stenrika oligarker förstår.

Kanske har tidningsägaren i detta ödesval dåligt samvete för tidigare desinformation om Trumps kopplingar till Ryssland vilket renderade ett Pulitzerpris.

”….Washington Post vann tillsammans med New York Times Pulitzerpris för rapportering om påstådda kopplingar mellan Ryssland och Trumpkampanjen 2016. Kopplingarna visade sig bygga på påhittade uppgifter och lösa rykten….”

Men som vanligt springer journalisterna åt samma håll. Däremot rådde stor tystnad om familjen Bidens lukrativa affärer i Kina och Ukraina.

”…Hunter Bidens laptop visade sig innehålla uppgifter om hur Bidenfamiljen utnyttjat sin politiska ställning i privata affärer, bland annat genom bolag i Kina och Ukraina, avfärdades inför valet 2020 som desinformation. I veckan tillkom uppgifter att FBI orkestrerat en egen desinformationskampanj trots vetskap att datorn och uppgifterna i den var äkta….”

Tänker på hur media förfasade sig över Åkessons icke passande bröllopsgäst, medan korruption och nepotism under Carins Jämtins (S) ledarskap på SIDA blomstrade som statsmedia blundade för, mer fart blev det när Anna Kinberg Batra (M) ägnade sig åt att gynna sina vänner med en liten lapp i receptionen som hon kallade för en tjänsteannons.

En av de senaste media förvanskningarna var när Trump hos Tucker Carlsson uttalade sig om partikamraten Liz Cheney, som nu kampanjar för Harris, och håller demokraternas marionett Zelenskyj om ryggen för fortsatt vapen stöd och vad Trump egentligen menade.

Att om hon hade gevärspipor riktad emot sig så kanske hon inte var lika övertygad om fortsatt krig, vilket media tolkade som att Trump hade dödshotat henne.

Bilden från Expressen säger allt om tidningens ständiga ful tolkningar, som nu slår nytt rekord.

Inte konstigt att medias förtroende dalar bland amerikaner.

Bara 31 procent litar på nyhetsmedia, enligt den senaste gallupundersökningen. Den lägsta andelen sedan mätningen påbörjades 1972. Inte konstigt när bara 3,4 procent av den amerikanska journalistkåren beskriver sig som republikaner. Samma utveckling finns här hemma, där alternativ media får allt större läsarkrets, vilket måste kväsas med inskränkningar av yttrandefrihet och överutnyttjande av HMF & i brottsbalken som vänstersinnade domare och nämndemän överutnyttjar.

Ekman konstaterar efter flera interjuver med Trump väljare att de varken är sopar eller beklagansvärda. De utgörs av vanliga människor med olika bakgrund, politiskt och kulturellt såväl som klassmässigt och etniskt, som har det gemensamt att de är är kritiska mot hur landet sköts och tror att Trump kan sköta det bättre.

I slutet av artikeln konstateras;

”…Tidigare demokrater och demokratiska bidragsgivare stöttar nu officiellt Trump. Politiker som Robert F Kennedy Jr, Nicole Shanahan, och Tulsi Gabbard. Företagsledare som Elon Musk, Bill Ackman, Shaun Maguire.
Handlar det om att en inre fascist vaknat till liv? Eller om att den politiska kartan inte längre speglar terrängen?…

Demokrater, socialister med vänsterpartier i väst vägrar inse att deras karta inte längre speglar världsläget, därför är deras storhetstid obevekligen förbi.

Källa: https://stockholmreport.substack.com/p/oavsett-vilken-sida-som-vinner-gar?

Trump eller Harris – världen håller andan

Medias rubriker har varit ”Miljonärsonen talar till arbetarklassen” och ”Från bussad skolflicka till världens mäktigaste?”

Helst skulle media vilja sätta ett utropstecken efter rubriken på den omhuldade Kamal Harris. Själv är jag nu innerligt trött på henens ständiga leenden oavsett vad hon kampanjar om. Oron är nu stor inför morgondagen när Trump ligger något lite bättre till på vadslagningsbyråer, men Harris ligger något lite bättre till i valundersökningar. Vem som kan få 270 elektors röster är ännu stora ??? om.

Bild från pmnewsnigeria.com

Om svenska väljare fick rösta i USA:s presidentval skulle 79 procent välja Kamala Harris – och endast 12 procent på Donald Trump, rapporterar SVT Nyheter. Vilket knappast förvånar någon med statsmedias Harris förtjusning.
Jag tillhör de 12 %!
Argumenten för att jag skulle rösta på Trump framgår från ett tal av den tidigare republikanske presidentkandidaten Vivek Ramaswamy, som han höll vid ett valmöte för Donald Trump i Madison Square Garden i New York City. Där jag tycker likadant om identitetspolitikens förbannelse.

https://newsvoice.se/2024/10/vivek-ramaswamy-demokraterna/

Ramaswamy konstaterar att:

”..Identitetspolitik fungerar aldrig i Amerika. När man väljer ut någon på grundval av dennes ras eller kön slutar det alltid med en katastrof… Vi är mitt uppe i en nationell identitetskris. Tro och Gud, patriotism, hårt arbete, familj. Dessa saker har försvunnit och bara ersatts av wokeism och transgenderism, klimatism, covidism, depression, ångest, fentanyl, självmord..”

Katastrofen ser vi i Sverige varje dag, där identitetspolitiken har banat väg för muslimer ända in i riksdagen som står Muslimska brödraskapet mycket nära. Denna röda matta för deras karriär har fått både islam/islamism med förakt mot värdlandet att blomstra

Han poängterar vidare att det är meriter, din karaktär och handlingar som skall avgöra karriären, inte kön, ras eller hudfärg.
Han vill ha bort tusentals av den djupa statens byråkrater och illegala invandrare utan asylskäl skall utvisas. Amerika först inkluderar alla amerikaner, oavsett ras, kön eller sexuell läggning.

Talet avslutas med uppmaning att rösta på Trump.

”…Om du vill stänga gränsen, rösta på Trump. Om ni vill återställa lag och ordning i det här landet, rösta på Trump. Om ni vill få ekonomin att växa i det här landet, rösta på Trump. Om du vill återuppliva den nationella stoltheten i det här landet, rösta på Trump. Om du vill hålla dig borta från tredje världskriget i det här landet, rösta på Trump. Om ni vill göra Amerika stort igen, rösta på Trump…”

Därutöver tror jag att Trump har större potential att tala med världens ledare, inte minst i öst där han har större respekt som slipad affärsman. Han är van vid hårda förhandlingar utan att ständigt tjata om mänskliga rättigheter, vilket ger större framgång än detta mantra från FN.

Men osvuret är bäst för vi minns media chocken när Trump vann över Hillary Clinton 2016. Förhoppningen är att Trump får tillräckligt med röster i vågmästarstaterna, men kampen om presidentposten är oerhört jämn.

Om Joe Bidens uttalande om att Trumps väljare är sopor kan få lika stor dragningskraft mot Trump som när Hillary Clinton sänkte sig själv med att kalla dem för deplorable/beklagansvärda är nu frågan. Att Vita huset säger att allt är ett missförstånd accepterar inte trogna Trump väljare.

Att följa vår egen stasmedia är bedrövligt i deras Harris lojalitet och Trump antipati. I gårdagens Rapport sändning fick några krigsveteraner i USA flera minuter för att berätta att de gått över till Kamala Harris från den otäcke Trump, sen var det klart.

”….Oavsett vem som väljs på tisdag i USA finns en tydlig vinnare: amerikanska tech-oligarker. Samtidigt riskerar Ukraina – och Europa – att förlora mark under båda presidenterna, skrev SvD journalisten Jenny Nordberg under gårdagen. https://www.svd.se/a/B0wOL9/valet-har-redan-tydliga-vinnare-de-kan-bli-forlorarna

”Alla starka känslor inför personen Trump skymmer sikten för politiken som hans stöd grundar sig på”, skrev Adam Cwejman i GP:s ledare i går. Tryggheten har försvunnit, missbruk är vanligt ofta i kombination med kriminalitet.

”I många fall har de styrande fått bakläxa men det har satt en bild av att demokrater inte i främsta hand är motiverade av att upprätthålla tryggheten i offentliga rum utan av ideologiska idéer rörande makt, motstånd och antirasism…”  

Samma utveckling äger rum hos oss, där den rödgröna vänsterns ideologi ger stora skygglappar som alla partier har det beträffande Ukraina. De är klonade av Bagdad Bob hela bunten eller rättare sagt av Wallenberg koncernen.

Del 3. Hinder för fred i Israel/Palestina

 Del 3. Hinder för fred:

  1. Arabisk oförsonlighet

Åren 1965/66 bildade Egypten och Syria s.k. Förenade Arab Republiken. Syftet var att med anfall från nord och syd betvinga Israel. Den 20 maj 1967 deklarerade Syriens försvarsminister” Hafez Assad:  “The time has come to enter into a battle of annihilation”  
En vecka senare  den 27 maj deklarerade Egyptens president Nasser:              ”Our basic objective vill be the destruction of Israel”.                                          

Jordaniens kung Husein besökte Kairo (30 maj) och förklarade sig vara med. Saken hade stor militär-strategisk betydelse då Israel har en midja ungefär i nivå med turiststaden Netanya mot Jordanien som på sitt smalaste ställe är endast 13 km bred. 

13 arabiska och muslimska länder tog sig an uppgiften att utplåna Israel:         Egypten med Syrien, Libanon, Jordan, Iraq, Saudi Arabien, Algeriet, Marocko, Tunisien, Kuwait, Libyen, Sudan och Pakistan. 
   
På 6 dagar (juni 1967) erövrade Israel, med sina 3 miljoner innevånare, hela Sinai halvön och ena stranden av Suez kanalen, hotade Damaskus, kastade Jordanierna öster om Jordan floden och uppropade överhöghet över Jerusalem.   
Efter kriget fick araberna Israels förslag om återgång till gamla stilleståndslinjen så att den nu skulle bli statsgräns mot fred.                                   Arabiska länderna sammanträde i Khartum i augusti 1967 och kom med de 3 nej:                                                                                                                                          

  • nej till förhandlingar                                                                                                          
  • nej  till erkännande                                                                                                           
  • nej till fred med Israel.                                                                                                           

I oktober 1973, anfölls Israel av 7 arabiska länder: Egypten, Syrien, Libanon, Jordanien Libyen, Iraq och Saudi Arabien. Israel hotade på nytt Damaskus, korsade Suezkanalen och kom 101 km från Kairo.                                                         Nassers efterträdare Anwar Sadat insåg hopplöshetens i situationen och slött 1982 fred med israel. För det mördades han av Muslimska broderskapet.                                                                                                 

Jordanien avsatte sig alla anspråk på land väster om Jordan floden år 1984 och tecknade fredsfördrag med israel.                                                                          Landremsan Gaza, under Egyptisk välde, var hård kontrollerat och invånarna behövde tillstånd för att resa till själva Egypten. Efter 6 dagarskriget fick invånarna fritt resa och arbeta i Israel. 
Notera att Israel inte erövrade palestinska territorier på Västbanken eller Gazaremsan- israel erövrade jordanska och egyptiska områden med palestinsk befolkning, en del förvarat decennier i flyktings läger.                          

Israeliska statsminister Ariel Sharon (2005) beslöt om villkorslös tillbakadragande från Gaza. 10,000 bosättare tvångsevakuerades.                        Deras växthus för odling av grönsaker och blommor samt bostäder lämnades orörda för vidare bruk. Det första som nya Gaza styret gjorde var att bränna ner allt.

Efter Hamas maktövertagande 2007 är Gaza marionett för mollorna i Teheran och bas för terror aktioner mot Israel. 

De kämpar mot ockupation trots att alla israeler även begravda utrymdes 2005 till Israel. Sharon tanke var troligen vidare tillbakadragande from Judea/Samarien. Med Hamas agerande blev detta omöjligt och staten Israel och israelerna förstod att konceptet ”land för fred” är dröm.                                  Hamas tjänar inte palestinska folkets intressen utan är en ok och fördärv för sitt folk.

Förutom gränsövergång mot Israel har Gaza gränsövergång mot Egypten. Om gränsen mot Israel, som straff för terror handlingar, är ibland stängd den mot Egypten är nästan konstant tillbommad. Det faktum har aldrig noterats i svenska massmedier liksom att det är Israel som förser remsan med el och vatten. 

  1. Hatuppfostran och lögner   

 Att palestinierna har det eländigt och inte har egen stat beror uteslutande på deras korrupta politiska och religiöst fanatiska ledare som hetsar mot Israel och judar. I åratal lärde en lärobok för sjunde klassare som heter ”Vårt vackra språk” palestinska barn att:                                    ”Vi kommer att så Palestinas land med skelett och skallar av shahids (martyr) och måla dem i blod … De vill förbjuda mig, men jag säger till dem, shahid, shahid …”                                                                                                                         

För palestinska medier och allmänhet är Abd al-Baset Odeh en av många hjältar. Han mördade 31 personer som hade samlats kring det judiska Påsk firande, i bombningen på Park Hotel i Netanya( 2002-03-27). En annan hjälte och förebild för palestinier är Dalal Mughrabi, som ledde attacken mot passagerare i kollektivtrafikens bussar år 1978 som dödade 38 varav 13 barn och skadade 71 andra. Det är otaliga skolor, gator, torg och institutioner som bär deras namn och som hyllas vid många tillfällen.     

Glädjeparader hålls och godis delas ut efter terror aktioner och folkmassorna vrålar: en miljon shahider marscherar till Jerusalem”.                     Beteendet såg vi nyligen. Fenomenet visar att det är inte enbart den politiska/religiösa eliten, utan även folket på gatan som är offer för hat uppfostran. Så föds oförsonlighet som begraver möjligheten för en egen stat. Att förhandla med en part som inte ger dig existensberättigande är omöjligt.                                                                                                                                           Konflikten mellan universella liberala principer och den mångkulturella, klan och fanatisk religiös ideologi är på många sätt vår tids stora ödesfråga, som ökar i omfattning i takt med invandringen från muslimska länder till Europa.

PM ger ut undervisnings materiel för sina skolor. Israel är inte ritat på geografi kartorna och ”landet Palestina” stärker sig från floden Jordan till Medelhavet. Dessutom hetsas barnen att hata och mörda judar.

 

I åratal har PA-muftis uppfunnit lögner om brott mot Al-Aqsa.                               ”Al Aksa moskén är i fara” en lögn som upprepas ofta, berör muslimer och är gångbar i hela världen. Moskén finns där den finns, men skamlösa lögnen år ett effektivt budskap. Så fort som Jerusalem blev israelisk 1967 hissade israeliska soldater Israels flaga över moskén.

Moshe Dayan, dåvarande israelisk försvars minister gav personligen order att flagan ska tas ner, all i syfte att inte kränka muslimer. Inte bara det. Israel gav överhögheten över Tempel berget till en muslimsk nämnd/kommitté s.k. vakif som missbrukar generositeten och förtroendet. Judar är dessutom förbjudna att be på området trots att moskén är byggd över resterna av Salomons tempel. Statistiken talar sitt tydliga språk. Året 2022 besökte ungefärligen 1 250 000 muslimer Tempelberget för att be under den månadslånga Ramadan. I kontrast häremot står det faktum att antalet judar som besökte Tempelberget under hela 2022 var lägre än antalet muslimska besökare under en enda fredag i Ramadan. 

3. Finansiering av terror och korruption   

 De senaste 25 åren har Sverige förbrukat de ofattbara 36 miljarder kronor på bistånd till Palestina. EU, USA med fler är andra stora bidragsgivare.  

Nepotism och korruption inom PA är monumental, alla vet om det, men ingen tycks kunna stoppa det. Allra minst Yasser Arafat och han efterträdare Mahmud Abbas, nu 89 år som blivit stormrika, de har gynnat sina familjer och lojala undersåtar.

I år har Bidens administration trots tal om begränsningar donerat 1 miljards US till Palestina. Till det tillkommer löftet av utrikesminister Blinken i Doha, Quatar från 24 okt. 2024 om ytterligare 153 million dollar.                            

En stor del av dessa pengar går till terroristlöner, negativ demokratisk utveckling eller hamnar i privata fickor. Alla i ledningen för Palestinska Myndigheten (PM) och likaså Hamas ledningen i Gaza är miljardärer eller miljonärer i dollar. Hamasledare Abu Marzuk, Khaled Mashal och Ismail Haniyeh, har betydande nettoförmögenheter, från 3 miljarder till 4 miljarder dollar vardera.                                                                                                            Palestinska myndigheten betalar månadsvis ersättning till alla fängslade för terrorhandlingar. En gift terrorist med 3 barm och blod på händerna får det som motsvarar 30,500 Skr per månad. Om terroristen blir dödad får hans familj ersättningen. Under året 2017 betalade PA 1,5 milliarder skr kronor till fängslade eller frigivna terrorister och 1.9 miljarder till familjerna av dödade eller skadade. Det är 7 % av PA budget spenderat för det som Israel kallar ”pay for slay”.                                                                                                                                    PM har 65 000 ”soldater” – det vill säga poliser och olika säkerhetsenheter som fungerar som en de facto armé som skyddar presidenten och hans närmaste. PA spenderade under 2018 mer än 1 miljard dollar på dessa styrkor. Jakten på terrorister ombesörj av israeliska polis och arme.  Pengarna för M. Abbas personliga styrka, som i realiteten är en pretorians garde borde bekosta del av palestinska befolkningens välfärd.                              Att president Mahmud Abbas har (enligt inofficiella uppgifter) en månads lön på 1 million US dollar är skandal och förolämpning mot världens skattebetalare.  

4. Politik och ideologi  

Islamiska nationella motståndsrörelsen Hamas och PLO har politiska plattformar som omöjliggör alla försök till fred:   

Hamas stadga från 1988:                                                                                                       §11 ”Israel kommer att resa sig och kommer att förbli upprätt tills islam eliminerar det som det hade eliminerat sina föregångare” och vidare:                  ”Den islamiska motståndsrörelsen anser att landet Palestina är en islamisk waqf (helig Mohameds land) som är helgad för framtida muslimska generationer fram till domedagen”.                                                                                         § 13: är kompromisslös ”Det finns ingen lösning på den palestinska frågan än genom jihad.  Initiativ, förslag och internationella konferenser är slöseri med tid och fåfänga ansträngningar”. Hamas tydligt uttalade mål: att ”höja Allahs fana över varje tum av Palestina”

PLO:s stadga från 1968 är också tydlig i sina avsikter.                                                  § 9  förklarar: ”Väpnad kamp är det enda sättet att befria Palestina. Detta är den övergripande strategin, inte bara en taktisk fas.”        

En annan orsak är den religiösa aspekten. Varje centimeter av Israels yta betraktas vara waqf – heligt (Mohamed) land. Land som måste återerövras.     På SVT år 2007 såg jag Hamas ledare i guldbroderad mantel förkunna:            ”vi skall ta tillbaka varenda sand korn av helig Mohamed land”.                               Det är dock så att inget land i världen, har, sedan tusentals år, samma geografiska läge, samma språk, samma religion, kultur och ursprung som Israel.                                                                                                                                  

PA erkänner inte Israels rätt att existera och ifrågasätter Israelernas band till landet även om de bor i städer med förvridna hebreiska namn: Bethlehem  (Beit Lechem), Hebron (Chevron), Beitin (Beit El), Jenin (Ein Ganim), Tequa (Tekoa) mm.  Det är kontraproduktivt och det är araberna som blir förlorarna.                                                                                                                    

De så kallade palestinierna är araber. Namnet palestinier fick de officiellt i juni 1964 efter ett möte av Arabiska Ligan. Det sovjetiska säkerhetstjänst KGB som hade omfattande erfarenhet på att skapa befrielserörelsen världen över kom på idén. Arafat var född i Kairo men KGB fabricerade ett intyg som angav Ramallah som födelseort. PM yrkar att de är det äldsta folkslaget på området. De blygs inte från att ihärdig påstå att Jesus var palestinier och palestinsk martyr. En tidigare USA presidentkandidat och ordförande i Representant Huset kallade palestinierna för inventet peaple.                                 Oslo avtalet 1993-95 med konceptet:                                                                             Fatah committed to lay down its weapons, combat terrorists and live in peace with Israel var dimridå!

I den godkände Fatah staten Israel som självständig stat, åtog sig att lägga ner vapnen, bekämpa terrorism och leva i fred med Israel, men lever inte upp till avtalet som inte heller blev ratificerat parlamentariskt. Avtalet promotade PLO och Fatah till legitima representanter för palestinska folket i form av Palestinska Administrationen (PA) som partner för freds förhandlingar och ämnade underlätta flyktingarnas situation och staka vägen för fred.                                                                                                                        

Avtalet delade Västbanken i 3 st. delar-områden:                                                          A. under total palestinsk kontroll                                                                                           B. under palestinsk administrativ och israelisk säkerhets kontroll                       C. under total israelisk kontroll.                                                                                         

Alla bosättningar finns inom område C. I kraft av Oslo avtalet är bosättningar på område C inte illegala. Judiska bosättningar utanför område C rivs ner av staten israel liksom arabiska bosättningar och byggen på samma område.

Fredsförsök med palestinierna har varit många och resultatlösa. De har vägrat acceptera alla fredsförslag. Från överenskommelsen mellan Feisal, Emiren av Hejaz och Weizmann (senare Israels första president) år 1919, till Israels statsminister Ehud Olmert erbjudande 2008, om återgång till 1967 gränser, delad Jerusalem, tillåtelse för 150,000 palestinska flyktingar under 10 år bosätta sig i Israel (15.000 per år) och penning kompensation för de andra.                   

Då palestinierna förkastade israeliska regeringschefens Menachem Begin´s förslag om autonomi 1979 bodde mindre än 10,000 judar i Judea och Samarien. Istället att sätta stopp för bosättningarna och börja resan till fred och stats bildning valde palestinierna våldets väg.   

Då Arafat förkastade fredsförslaget 2000 bodde 200,000 israeler på området. Idag är dess antal 700,000.  Det finns ingen israelisk regering som vill eller kan göra dessa människor flytningar i eget land.

  Skärmbild 2024-10-25 194350                                     

Oslo avtalet var ett enormt politisk misstag som en vänster lutande israelisk regering, under tryck av ”progressiva ”medier och sammanslutningar fatade. Yitzhak Rabin beskrev saken som:                                                                          ”stort misstag som promotade en terror organisation som legitimerad representant för folkslag upptäckt 3 decennier tidigare och att nyupptäckta folket har rättigheter och förtjänar territorier och självstyre.”                                      Vänster aktivister kommer alltid med goda föresatser vars konsekvenser ofta är förödande. Det gäller även för oss i Sverige 

Som grädde på moset vill jag citera Palestinas president M. Abbas kärnfulla offentliga deklaration om det han aldrig kommer att avstå från:

  • rätten att återvända till Israel för palestinska flyktingar
  • aldrig acceptera israelisk säkerhetskontroll över Jordandalen; 
  • aldrig tillåta judar att bo i Judéen; 
  • aldrig acceptera israelisk suveränitet i någon del av Gamla stan i Jerusalem,  aldrig erkänna Israel som det judiska folkets nationalstat. 

Mer oöverstigliga hinder för 2 stats lösning och fred är svårt att formulera.      

Julius Soreff, docent, universitetslektor.”         

————————————————————————–  

Omvärldens politiker med FN predikar ständigt att en tvåstatslösning är ett måste. Problemet som blir allt större ju längre kriget fortsätter är att ingen av de inblandade partnerna vill ha det.    

Upptrappning sker mellan USA och Iran som ligger bakom Israel och Hamas/Hizhbollah

”För att försvara Israel och skydda USA:s trupper i regionen kommer ytterligare amerikanska krigsfartyg, stridsflyg och bombplan att skickas till Mellanöstern, meddelar det amerikanska försvarsdepartementet……Irans högste ledare, ayatolla Ali Khamenei har i sin tur hotat med ”ett förkrossande svar” på fortsatta attacker mot Iran eller dess allierade.”https://nyadagbladet.se/utrikes/usa-skickar-bombplan-till-mellanostern-ska-forsvara-israel/     

 Hindren för fred tycks oändliga.                                                                   

Del 2. Krigen mot Israel, flyktingar, Nakba ”katastrofen” och om rättigheter för palestinier i Israel

Av Julius Storeff.

”Den 15 maj 1948 förklarade sig judiska delen av Mandatet som självständiga staten Israel.                                                                                                   

Fem arabiska stater: Libanon, Syria, Jordanien, Egypten och Iraq, med reguljära arméer anföll judarna. Arabernas Liberation Army som räknade in lokala araber var med.                                                                                                                 Alla politiska och militära bedömare var övertygade att de arabiska styrkorna skulle besegra den ny utropade judiska staten och massakrera dess befolkning. Ändå gjorde världssamfundet ingenting för att ingripa. Det som förhindrade massakern var judiska självförsvars grupper som den 26 maj 1948 formade IDF – Israels Försvars Arme.                                                            

Mot alla odds lyckades numerärt och militärt underlägsna judiska staten slå tillbaka det arabiska ingreppet och befästa sig så starkt att arabländerna nio månader senare gick till slut på eldupphör.                                                                Priset för det var livet på 2,400 civila israeler och fler än 4,000 israeliska soldater.                                                                                                                                      Israel vidgade sina gränser.                                                                                             Jordanien ockuperade Västbanken och Jerusalem. Endast 2 stater – Britannien och Pakistan erkände annekteringen. Invånarna fick jordanskt medborgarskap efter att i tre officiella konferenser i Ramallah, Jeriko och Hebron röstades för att inte skapa någon separat nationell identitet, utan snarare bli undersåtar till Jordanien och skattade sig lyckliga ty invånarna i Gaza som ockuperades av Egypten förblev statslösa och behövde tillstånd för att lämna remsan.                                                                                                                 

Alla judar som flydde från arabiska länderna och sökte sig till Israel välkomnades och fick hem. I början i tältläger och sedan slutet av 50 talet bodde alla i permanenta bostäder.                                                                                       De lämnade tillgångar i dagens pennings värde över 250 miljarder dollar.

  https://i0.wp.com/petterssonsblogg.se/wp-content/uploads/2013/01/immigration_camp1949.jpg?resize=800%2C535&ssl=1Flyktingläger i Israel för nykomna.

Skillnaden är stor hur arabiska flyktingar behandlades av närliggande muslimska länder.

Arabiska flyktingarna spred sig till grannländerna. De som sökte sig till Syrien och Libanon och Gaza hamnade på flyktingläger för att där bli andra klassens invånare, trots att de är samma folk med samma språk, religion, kultur, seder.                                                                                                

I Libanon, enligt Amnesty International, är Palestinska flyktingar socialt marginaliserade, har mycket begränsade medborgerliga, sociala, politiska och ekonomiska rättigheter, inklusive begränsad tillgång till Libanons regerings folkhälso- utbildnings- och sociala tjänster och står inför betydande begränsningar av deras rätt till arbete och rätt att äga egendom. Inte för länge sen återkallade Libanons myndigheter 50 av alla 70 förbjudna yrken. Ändå och i princip får de jobba bara som renhållnings eller byggarbetare. De bor i överbefolkade läger och får inte äga, föra över, köpa eller sälja fastigheter eller mark.                                                                                             En anledning till diskrimineringen är att palestinierna har fört krig och förstörelse till Libanon och förvandlat flyktingläger till baser för terrorgrupper                                                           

FN skapade ett organ för att rehabilitera och hjälpa flyktingarna med arbete, utbildning och sjukvård – UNRWA.  

Nu 73 år senare är flyktingarna kvar i sina läger och utan framtid. UNRWA har sett till att flyktingstatusen går i arv trots att FN stadgar inte tillåter det och medarbetare misstänktes för deltagande i Hamas terror angrepp den 7 oktober i fjol.

Enligt Palestinier Refugee Research Net (2010) knuten till McGill universitet USA, lever 37 % av invånarna på West banken och Gaza i flyktningsläger. Gaza har 8 st. och Palestinska myndigheten 19 (nitton).                                               Om situationen för de israeliska araberna återkommer jag ngt senare.               Arabiska länderna och Palestinska Administrationen (PA) väntar att flyktingarna ska kunna bosättas i själva staten Israel. De är över 5 miljoner nu och även om Israel är land där många mirakler ägd rum, verkar det som att återvändandet är en omöjlig dröm.                                              

Med andra ord är allt tal om fördrivningen s.k. Nakba – katastrofen, en händelse som uppmärksammas högtidligt och årligen i arabvärlden i mycket myt!                                                                                                                                    En roman som beskrev händelserna som purgatorium för palestinska folket recenserades i SvD (18 maj 2022). Jag skrev en utförlig kommentar som refuserades av kulturredaktören.

Många tycker att araberna i Israel är förtryckta och diskriminerade.  Arabiska minoriteten i Israel är 21 %. De skyddas av Israel’s grundlag antagen redan 1948 som deklarerar att staten Israel:                                                    ” will ensure complete equality of social and political rights to all its habitants irrespective of religion, race or sex; it will guarantee freedom of religion, conscience, language, education, and culture; it will safeguard the Holy Places of all religion”.                                                                                  

 Det är inte bara ord:  
Israeliska parlamentet har 120 ledamöter. Förenade Arabs List bestå av 4 partier som i val samverkan för 2020 hade 20 ledamöter. Grunden för samverkan är vägran at erkänna Israel som” judisk” stat. Då måste man beakta att det finns 21 stats bildningar med namnet ”arabisk” och 27 till som definierar sig som ”muslimsk”.                                                                                                28 % av studenterna i Technion (motsvarar KTH eller Chalmers) är araber .    Mängd domare och advokater är israeliska araber. En av ledamöterna av högsta domstolen var israelisk arab.  16 % av alla studerande på universitet och högskolor är araber.                                                                                                              Alla israeliska medborgare oavsett nationalitet erhåller samma sociala förmåner- från sjukförsäkring och barnbidrag till pension.  Fram till år 2018 var arabiska också officiellt språk i Israel.

Statistik från 2016 (Jerusalem Post) visar att 23 % av Israels läkare och 46 % av farmacevterna är araber. Läkarnas procenttal har, enligt en arabisk källa Mohammad Zoabi på Twitter, ökat till 35 % (2022).                     

C:\Users\Julius\AppData\Local\Packages\Microsoft.Windows.Photos_8wekyb3d8bbwe\TempState\ShareServiceTempFolder\35%.jpeg

Tyvärr är många araber inte lika framgångsrika och är hopplöst fast i klan relationer och strikt islam.  Mord antalet i Israel för år 2023, fram till september månad var 170 för arabiska sektorn d.v.s. araber som mördar araber och 4 st. för judiska delen av samhället som är 3 ggr större än den arabiska.                                                                                                          

År 1948 fanns i nybildade Israel 156,000 araber. Dess antal ökade till 1.2 million år 2001, blev 1.53 millioner 2009 och är totalt 1.95 millioner kring 2020 dvs. araber utgör c:a 21 % av statens Israel befolkning.                           All tal att Israel medvetet mördar sin arabiska befolkning beaktar inte fakta.

Förtryck i Palestina utövas av muslimska palestinier mot deras kristna arabiska bröder. År 1950 var 86 % av invånarna i Bethlehem kristna. År 2016 är dess antal 12 %. ” 

Men det är inget som berör pro palestinska demonstranter i väst.

Bild från svt.se

———————————————————————–

Nyckelmeningen för mig i detta inlägg är ”…Tyvärr är många araber inte lika framgångsrika och är hopplöst fast i klan relationer och strikt islam,..” vilket förklarar stagnationen i muslimska länder och deras tillkortakommanden i samhällsutveckling.
Hatet mot väst får ständig näring av vänsterns numera öppna judehat och dess offermentalitet mot alla minoriteter, där eget ansvar för sina handlingar är bortsopat. Alibi är inflation av strukturella förtryck i postmodernismens namn. Terrorgrupper är mycket förtjusta i västs teknologi, med internet, liksom migranter är av våra generösa bidragssystem.

Generösa biståndsgivare som USA och Sverige är sällan altruistiska utan deras gåvor är ofta en täckmantel för ökad vapenexport som håller krigen igång både i Israel och Ukraina, samt deras egen vapenindustri.

Kritik mot utomeuropiska invandrares hedersförtryck, patriarkat med respekt- och klankultur har alltför länge av rödgröna partier betraktats som främlingsfientlighet och rasism. Deras nya väljarbas får ej förtörnas, när många arbetare vänt partier till vänster ryggen.
Nu ondgör sig dessa rödgröna låtsashumanister över fosterlandsvänliga partiers framgång i Europa, eftersom de vägrar inse att deras nya väljare utarmat värdlandet.
En stor del av medborgarna är oändligt trötta på orättvisor, otrygghet, kriminalitet med vänsterpartiers woke mentalitet i massinvandringens fotspår.
Att ständigt bli ställda i skamvrån av sina politiker, demokraterna i USA och Europas rödgröna partier, har nu nått vägs ände, samtidigt som folket tvingas betala för den globala finanselitens önskade invandring.

Vilket endast är ett medel för en världsregering, där nationens gränser suddats ut, konkurrensen om jobben ökar, lönerna sjunker, liksom allt krångel med handelshinder, vilket vänstern tror möjliggör deras dröm om global socialism. Smörjmedel är det lika värdet och mänskliga rättigheter.

Del 1. Israel och Palestina – fakta och förklaringar varför konflikten är olöslig.

”Debatten om Israel- Palestina är som oftast baserat på känslor, bristfälliga kunskaper och med lösningar som passar arrangemang mellan europeiska länder.
Jag baserar mitt inlägg på fakta tagen från offentliga källor. Är tacksam om du kunde överväga publicering.
Mvh och tack att du finns! 

Julius”

————————————————————————————————–

Idag dominerar världens sympati för Palestina, med vänstern i täten. Inte konstigt när man ser det oerhörda lidandet i Gaza där dödstalen ökar oavbrutet, numera också i Libanon. Då Israels armé jagar Hamas och Hizbollahs terrorister som under årtionden gömt sig bland befolkningen och har förlagt vapendepåer, sambandscentraler i och inunder offentliga inrättningar som sjukhus, skolor etc.

I denna Mellanösterns ständiga krutdurk behövs historiska fakta, men de tolkas olika, förstärks eller förminskas beroende på vem som öppnar dörren.
Vänstern drivs av ett imperialistiskt hat mot allt från USA och blundar för palestinska, dvs. arabiska makthavares handlingar i går som idag. Allt är svart och vitt. Vänstern är de goda och alla som inte håller med är onda och benämns som högerextrema krafter, oavsett om det handlar om Trump, Putin, klimatet, bistånd etc.

Att låta makthavares övergrepp från dåtid få utgöra alibi och ursäkt för handlingar från dagens terrorgrupper är en farlig väg att gå. Tyvärr är verkligheten mycket grå, som är betydligt svårare att förstå.

Under helgen presenterar Julius Soreff återigen sin historiska tillbakablick, denna gång fram till dagens händelser. Artikeln återges i tre delar.

Den första delen handlar om den historiska bakgrunden främst efter första världskriget, där stormakterna ritade om kartan i Mellanöstern med raka streck, utan hänsyn till lokala traditioner, tillhörighet eller önskemål. Efter andra världskriget, med Hitlers industriella avrättningar av judar i förintelselägren, skapades av staten Israel enligt FN mandatet från den 29 november 2047. Ett mandat som aldrig accepterades av arabländer i Mellanöstern.


Julius Soreff:

Israel och Palestina – fakta och förklaringar varför konflikten är olöslig.

Debatten om konflikten Israel-Palestina är animerad och full av kontroverser. Den infekterade debatten kräver allsidigt belysning och att den framförda styrks med fakta, ty som romarna sa (alltid dessa romare) då fakta talar tigger även gudarna. Dessvärre är debatten känslostyrd och ofta baserat på halvsanningar eller rent av lögner.                                                                  Många debattörer och politiker tycks dessutom glömma att konflikten inte är konflikt mellan europeiska länder och att Orienten har egen för oss västerlänningar ofta obegripligt logik.                                                                               

Jag är fristående, oberoende debattör och representerar inga organisationer, sammanslutningar eller statliga intressen och är inte heller betald av någon. Allt material som redovisas härrör från öppna källor.

I. Tillkomsten av staten Israel

Sedan år 1517 härskade Ottomanska imperier över största delen av Mellanöstern. Många européer har lämnat reseskildringar av området från 1696 till sent 1800-tal och dessa talar om att de träffade kristna och judar och en handfull nomadiska beduiner. Folkräkning utförd 1914 visade att det fanns lite över 72,000 människor I hela mandatets Palestina, det som idag är Jordanien. 
  I följderna av WWI delades området mellan vinnarna Stor Britannien och Frankrike där den förstnämnda tog över bl.a. det som idag är Irak, Jordanien och Palestina.  

Judisk närvaro i Palestina hade ökat sedan början av 1800 talet och land områden köptes för att härbärgera judar som flydde pogromer i Ryssland.   

https://i0.wp.com/petterssonsblogg.se/wp-content/uploads/2013/01/judarhebron.jpg?ssl=1

Det folkrättsliga grunden för staten Israel är Balfourd deklarationen från 2 november 1917   ” by the Guvernement of His Britannia Majesty in favor of the establishment i Palestina of a national home for the Jewis peaple”

Deklarationen godkändes enhetlig av FN föregångare – Nationernas Förbund i San Remo (19 – 26 april 1920 ). Beslutresolutionen är helt tydlig i sin text att inom det brittiska mandatet Palestina garantera inrättandet av ett nationellt hemland för det judiska folket och förklarar att ”erkännandet har därmed gjorts av det historiska sammanhang det judiska folket har med Palestina och grunderna för att återupprätta sitt nationella hem i landet”.   

Storbritannien, fick av Nationernas Förbunds uppdraget, att administrera det landområde där denna stat var tänkt att upprättas. 

Det palestinska mandatet innehåll vid den här tiden det som idag är Israel med Samarien och Judéen (s.k. West Banken), Gaza och Jordanien.

Två år efter Sant Remo lyckades Storbritannien, med konststycket att tilldela 77 % av mandatets yta till det nyskapade arabiska riket Trans Jordanien. Saken som orkestrerades av Winston Churchill, då koloniminister, var kanske en nödvändighet för att bemöta Tysklands expansion i Mellanöstern och säkra olja och allierade.

Tvåstatslösningen kom till stånd då. Jordanien är en arabisk/palestinsk stat bildad av supermakterna liksom Irak, Libanon och Syrien.

Se karta.

https://i0.wp.com/petterssonsblogg.se/wp-content/uploads/2013/01/palestina2.jpg?resize=505%2C355&ssl=1

Judiska Befolkningen i det som blev kvar av mandatet växte. Det största hindret för att etablera en judisk stat var inte bristande statduglighet utan att ledarskapet för det lokala arabiska befolkningen manade sina underlydande till våldsamt motstånd mot den judiska närvaron i landet.  

För sin del försökte britterna blidka det arabiska motståndet genom kraftig begränsning av judisk invandring eller med förslag om uppdelning av landet i en arabisk och en judisk stat.  

År 1937 förkastade arabiska sidan Peel:s kommissions plan som gav dem 85 % av kvarstående mandatets territorier och som lämnade till judarna 15 %, d.v.s. mindre än 5,000 kvadrat kilometer land.                                                               

Den 29 november 1947 godkände FN:s generalförsamling en delnings plan, som accepterades av judiska ledarskapet och som förkastades av alla arabiska medlemsländerna i FN.                                                                              

Två veckor senare lätt Storbritanniens koloniminister Arthur Creech Jones meddela att brittiska Palestinamandatet skulle avslutas den 15 maj 1948, som beräknades vara slutdatumet för en full brittisk truppreträtt.                       Arabssidan hotade inte bara förhindra med våld nyskapade judiska staten. De hotade judarna i Mandatet med bestialiska grymheter.                 ”If the Zionist dare to establish a state, the massacres we would unleash would dwarf anyting wich Gengis Khan and Hitler perpetred!”                                  Sagt av Arabiska Ligan general sekreterare Abdul Rachman Azzam Pasha, den 1:a may 1948.                                                                                                                        

Innan det hotande kriget började så utvisade alla arabiska länder sina judiska medborgare. Totalt utvisades 850,000 utplundrade individer några av dem med lokala anor lång före arabernas och islams invasion på 700 talet. Men om denna ”katastrof” talar eller minns ingen.        

De glömda utsparkade:

https://i2.wp.com/petterssonsblogg.se/wp-content/uploads/2017/03/judar6.jpg?ssl=1

Atmosfären var överhettad. Araberna I Mandatet bildade Arab Liberation Army och en viss Fawzi al-Qawuqji  utsågs för överbefälhavare. Han deklarerade I en interview:                                                  

The conflict between the Jews and  the Arabs is a total conflict. This is not a conflict between Arabs and the Zionists, rather between the Arabs and the Jews.(…….)  about the complete annihilation of all Jews both in Palestine  and in Arabs countrie”. 

Det sagda var i paritet med Stor Muftin i Jerusalems, Haj Amin al-Husseini uppmaning på radio Berlins sändning på arabiska den 1:a mars 1944:                ”Arabs rise as one man and fight for your sacred rights. Kill the Jews wherever you find them. This pleases God, history and religion. This saves your honourGod is with you”.  

 Mantran förfäktad av vänster grupperingar och huvudsakligen palestinier är att de fördrevs. Visst är krig våld, blod, förstörelse och fördrivning av besegrade. Arabiska ledare, inklusive Muftin av Jerusalem manade att lämna hem och härd med löftet att kunna återvända när judarna hade utplånats.                                                                                                                  

Arabiska invånarna förstod vad som väntade och sökte sig till säkrare platser. Uppmaningen, att lämna sina hem så att arabiska styrkorna kunde agera obehindrad, var ju kristall klart. T.ex. Nuri Said, premier minister I Iraq:                                                                   

”we will smash the country with our guns and obliterate every place the Jews seek shelter in /…../ The Arabs should conduct their wives and children to save areas until the fighting has died on”.      

Transjordanska tidningen Falestin noterade saken kort efter kriget:  

“The Arab states encouraged the Palestine Arabs to leave their homes temporaly in order to be out of the way of the Arabs invasion armies”. 

Den 26 april1948, General Sir Alan Cunning – brittiske högkommissarien för Palestina skrev till koloniministern A. C. Jones om massflykten av palestinska araber:                                                               

You should know that the collapsing Arab morale in Palestine is in some measure due to the increasing tendency to those who should be leading them to leave their country. For instance in Jaffa the mayor went on four days leave 12 days ago and has not returned, and half the National Committee has left. In Haifa the Arab members of the municipality left some time ago, the two leaders of the Arab Liberation Army left actually during the recent battle. Now the chief Arab magistrate has left. In all parts of the country the effendi class has been evacuating in large numbers over a considerable period and the tempo is increasing” (Cunningham Papers, 111/4/71, p.189).  

 Golda Meir åkte till Haifa i fåfängt försök att övertala lokala arabiska ledningen att mana sina bli kvar. Majoriteten araber gjorde dock som de blev tillsagda.                                                                                                                                   FN röstade fram en resolution om en delning plan:                                                      UN Partition Plan for Palestine (Resolution 181), 1947 som gav städerna Ber Sheva, Acco, Lod, Ramle, Ashkelon, Ashdot och Nazareth och alla markområden kring Jerusalem and Betlehem till den framtida arabiska staten.                                                                                                                                           Den judiska staten var uppdelad i tre separata knappt viabla sfärer som inkluderade den centrala kusten upp till Haifa, östra Galiléen och Negevöknen. 
Jerusalem utsågs till en internationell stad som skulle administreras av FN.                                                                                                                        

Enligt planen bildades:

  • En judisk stat omfattande 56.47 % av mandatets yta och med en befolkning på 498,000 judar och 325,000 araber.
  • En arabisk stat med yta på 43.53 % av mandatets yta med befolkning på 807,000 araber och 10,000 judar.
  • Internationell styrelse över Jerusalem som hade då befolkning på 100,000 judar och 105,000 araber. 

’På pappret hade judarna fått mer yta, men merparten var öknen mark huvudsakligen öknen Negev och Arava, medan araberna fick den fertila delen av mandatet. Andra och mycket stora fördelen för arabiska sidan var att judiska staten hade fått en mycket stor arabisk minoritet med potential för betydande politisk inflytande. Den judiska minoriteten i arabiska staten – 10,000 personer inte hade den möjligheten.    

Delnings planens karta:  

https://i0.wp.com/petterssonsblogg.se/wp-content/uploads/2023/10/Palestina-FNs-delningsplan.png?resize=560%2C1024&ssl=1

I morgon fortsätter historien om denna till synes olösliga konflikt, som har långa rötter.