Aktivitetskrav på bidragstagare – tveksamhet om förändrat tanke-mönster och att vara i nuet hjälper

Aktivitetskrav för att få försörjningsstöd – en viktig åtgärd för att få fler i arbete lyder pressmeddelande från socialdepartementet den 25 november inte en dag för tidigt.

”Under 2023 fick drygt 177 000 vuxna personer någon gång under året ekonomiskt bistånd och långvarigt ekonomiskt bistånd, 10 månader eller längre, betalades ut till över 85 400 personer. Av det totala antalet vuxna biståndsmottagare var omkring 60 procent utrikes födda…..
– Flera decennier av ansvarslös migrationspolitik har lett till att Sverige idag har en betydande integrationsskuld, bland annat i form av utsatta områden med hög arbetslöshet och utanförskap. Detta skapar inte bara problem för samhället i stort, utan är ofta även en tragedi för den enskilde. För att komma till rätta med detta är det helt centralt att vi skapar starkare incitament och ger människor bättre förutsättningar att komma i arbete för att på så sätt kunna försörja sig själva och bli en del av samhället, säger Sverigedemokraternas gruppledare Linda Lindberg….”

Om det är en tragedi för alla är jag inte övertygad om. När bidragsförsörjda enligt SPP kan ligga i hängmattan hela livet och ändå hysta in samma eller tom högre pension är den som sliter i ett lågavlönat arbete. Då räcker tiden till andra mer lönsamma aktiviteter. Rödgröna partier såg till att cementera detta genom höjda bidrag för att hålla deras nya väljarbas glad.

Bidrag kräver ökad skatt och ger politiker mer makt. Därför har den gängse uppfattningen cementeras att samhället skall stå för allt och eget ansvar har gjort halt.

Bara inte tidigare reform för arbetslösa upprepar sig med totalt meningslösa aktiviteter som Reinfeldts regering införde i olika steg som knäckte många och gjorde kompetenslösa entreprenörer rika. Att skriva CV för femtielfte gången och tvingas lägga pärlplattor som kreativ sysselsättning är bara förödmjukande och ger urholkad självkänsla. 

Min erfarenhet beträffande sjukskrivning är att FK främst går på de riktigt sjuka. Friska som sjukskriver sig verkar vara svårare att komma åt. Minns en neurokirurg som efter sin stroke blev uppmanad av en nitisk tjänsteman att jobba på Mac Donalds och sitta och vika servetter med sin friska arm, vilket rehabiliteringskliniken direkt satte stopp för.

Men vården kan minsann också göra fel, trycka ner runda klossa i fyrkantiga hål när olika trender råder, för då behandlas alla patienter lika.

Minns en kämpande äldre man som trots sitt försvagade ben efter polio som blivit arbetslös och hamnat totalt fel.

Jag vill ju fortsätta att köra grävskopa och inte sitta och klämma på ett jävla litet russin i näven…

Inom rehab så går trender i vågor, detta var en övning i Mindfullnes, men att vara närvarande i nuet passar inte alla.

1177: ”Medveten närvaro är en metod som kan användas för att hantera bland annat stress, oro och smärta. Metoden går ut på att du fokuserar på nuet med hjälp av dina sinnen och din andning. Det går att träna upp sin förmåga till medveten närvaro.”

KBT är en annan populär metod som innebär att förändra sitt tankemönster, som kan vara livsfarligt för en diagnoslös patient, som då lever farligt. Jag har mött förtvivlade patienter som efter tung golgatavandring till slut fått sin diagnos, som t.ex. haft autoimmuna sjukdomar som MS, SLE, ALS och svårupptäckt cancer.

1177: Kognitiv beteendeterapi (KBT) är ett samlingsnamn för psykoterapier där man tränar på att använda sig av nya beteenden och tankemönster för att minska psykologiska problem.

Perfekt för makthavare med förändrat tankemönster, här kan visselblåsare råka illa ut.

Ibland kan dessa metoder fel använda mer stjälpa än hjälpa som många vinsthungriga entreprenörer erbjöd under Reinfeldts olika steg, med totalt meningslösa aktiviteter.

Kravbaserad integrationspolitik är nu regeringens nya giv, men faror lurar åter i kommande utbud.

Regeringen planerar att genomföra en omfattande bidragsreform för att ta itu med det stora utanförskapet. Bidragsreformen består av tre delar: 

  • Ett bidragstak för att bidragen inte ska vara högre än inkomsten vid arbete
  • En successiv kvalificering till den svenska välfärden (som först nu vågar sig fram igen)
  • Ett aktivitetskrav för att få försörjningsstöd för att motverka långvarigt bidragsberoende och närma sig egen försörjning

Men nu skall förslaget ut på remiss och då hinner mycket urvattnas av partier som inte vill reta upp sin väljarbas. Att utanförskapet många gånger är självvalt får inte nämnas, inte heller att utsatta områden är utsatta av brottsbenägna invandrare själva.

Den humanitära stormaktens politik pågår fortfarande trots utlovat paradigmskifte, då behövs totalt asylstopp under årtionden och inte som nu ständiga rekord i medborgarskap, där SD med Åkesson endast protesterar lite lamt. De vågar inte på allvar sätta ner foten för då kan förhoppning om ministerposter ryka om Tidöregeringen får fortsätta efter 2026.

Bild från SR Denna sal måste bli tom under lång tid om regeringen verkligen ville bryta utanförskapet, men då riskerar den internationella karriären gå i stå…

3 tankar kring ”Aktivitetskrav på bidragstagare – tveksamhet om förändrat tanke-mönster och att vara i nuet hjälper

  1. Aktivitetskrav…? Det har väl alltid varit så, villkorat med motprestation? Fast det kanske inte alltid tillämpats. Det är så efterblivet, att det som redan är laga krav behöver påpekas på nytt och framställas som något nytt. Repris på regelverket man tummat på.

  2. Det som hade varit ansvarsfullt hade varit att inte släppa in människor som inte kan/vill eller bryr sig vilja arbeta och göra rätt för sig. Men den ”röda drömmen” där allt handlar om att framställa sig själv i bättre dagen än vad man är har kostat oss svenskar sjukt mycket pengar. Dessa som en gång släppte in bidragstagarna har lika stort ansvar som dom, bägge är kriminella när man dammsuger ett folk och land på allt från ekonomi till rättssäkerhet, då ska man inte ha möjlighet att gå fri, vi tar dem i detta livet eller i nästa.

    1. ”Utan personligt ansvar” är våra makthavares ledstjärna och förmodligen Olof Palmes också som avskaffade tjänstemannaansvaret under 70-talet. Varför begrep jag aldrig.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *