”Utanförskapet är en tickande bomb”

Utvecklingen kring det ekonomiska utanförskapet är ohållbar och mest problematisk är situationen i Malmö. Framför allt bland utrikes födda är det alltför många som inte kan försörja sig själva, skriver en professor och två entreprenörer i SvD den 21 juni.

…..Sveriges befolkning är i dag lite drygt 10 miljoner, varav 56 procent är i arbetsför ålder. Räknar vi om själv­försörjnings ­siffrorna så innebär det att 3,8 miljoner människor inte bara ska försörja sig själva utan även bidra till försörjningen av ytterligare 6,2 miljoner människor. Vi har alltså en liten minoritet i Sverige som bär en väldigt stor försörjnings­börda. En person får i praktiken försörja tre.…”

https://www.svd.se/a/rEq2pA/debattorer-utanforskapet-har-blivit-en-tickande-bomb

För att korrekt kunna bedöma utanförskapets storlek så utgår de från ett själv­försörjnings­ mått: Hur många människor i arbetsför ålder är själv­försörjande? 

Måttet de satt för självförsörjning är 16.000 före skatt/månad, är medvetet lågt satt för att inte utanförskapet skall överskattas.

Detta mått är mer rättvist jämfört med bidragsberoende och sysselsättnings mått som politiker är mycket förtjusta i, där en timma/v räcker för att åka ur den besvärande arbetslöshetsstatistiken.

Själv vänder jag mig emot ordet utanförskap, vilket ger association till att någon /några har knuffat ut invandrare från gemenskap i värdlandet. Bilden vill visa på skyldiga svenskar och oskyldiga invandrare, som måste hjälpas och stöttas med bidrag, förturer och särbehandling från första steget på svensk mark fram till graven.

Att utanförskapet är självvalt nämns aldrig. Med islam som religion är utanförskapet omöjligt att bryta. Korvstoppning med rättigheter äger sedan rum från samhällets korrekta integrationselit, skyldigheter finns bara i det finstilta längst ner och tas sällan upp. Därutöver har vänstern med stor framgång delat ut offerkoftor till förorten och berättat hur förtryckta de är av majoritetsbefolkningen, som försörjer dem.

Jag fick mig ofta en släng av sleven under yrkesåren, när önskan om funktionsintyg till diverse bidrag, hjälpmedel, hemresor mm inte kunde utfärdas, eftersom underlag saknades.

Hur det ser ut nu vågar jag inte tänka på, när hot, våld gör att yrkesstoltheten försvinner både inom vården, socialkontoren för att inte tala om rättsväsendet, med hårresande snälla domar efter svåra brott. Balsam på yrkes såren blir jamsandet om utanförskap och tung bakgrund, som kan bortförklara allt i allt högre fart.

Ni minns väl hur dåvarande rikspolischef Dan Eliasson visade vägen för snyftandet.

”Dan Eliasson, Sveriges Rikspolischef i Godmorgon Sverige 26/1 2016 framför sitt budskap om ”stackars mördares trauma” efter att en kvinna knivhuggits i ryggen av en ung asylsökande man och avlidit på ett asylboende. (Detta dagen före Förintelseminnesdagen!) ”Man blir naturligtvis förtvivlad å alla inblandades vägnar, naturligtvis den som blir dödad och dennes anhöriga, men också för en enskild ung kille som begår en sån här förskräcklig händelse, vad har den personen varit med om för någonting, vilka omständigheter har den killen växt upp under, vad är det för trauman han bär med sig?”

Hur många svenskar har inte trauma i bagaget utan att råna, och slå ihjäl folk?

Tänker på min farfar, farmor som var fattiga statare i norra Värmland som bet ihop och kämpade livet ut och fostrade fem ungar till nyttiga samhällsmedborgare, men den välfärdsgrunden har Eliasson med socialdemokraterna förstört med deras mångkulturella politik.

Jag undrar när bomben brister?

När skall varje arbetande person, inklusive de invandrare som gör det, inse att nu är det nog med denna orimliga försörjningsbörda?

Men, så länge inflation får fortgå i alla kravlösa inkluderingsprojekt för nyanlända, där allt är gratis som cyklar, Iphone, trevliga utflykter utan motprestation, så lär försörjningsbördan öka.
Kanske spricker det först när Svensson själv inte har mat på bordet?

Malmö och Perstorp har landets största arbetslöshet, men så länge utjämningsbidragen kommer så slipper Malmös röda garde rubba de generösa bidragen, som gör det olönsamt att jobba. Pensionen kan tom bli mindre om Muhammed lämnar hängmattan och vattenpipan med sina bröder och hans fru köket och barnafödandet.