Sigge och Kattjouren

Hej Harriet! mejlar en bloggläsare.

Jag vet att du är katt vän som jag. Jag har i många år köpt almanackor till jul av Kattkommando Syd. Jag såg om denna katt på Facebook och har skickat in lite pengar. Kanske kan du ha ett inlägg om Kattkommando Syd och allt vad de gör .

Sjuk & svag låg Sigge på den kalla asfalten

Kattjouren

Bilderna på den slitne kattpojken Sigge, hjälplöst liggandes på den iskalla marken utan möjlighet till skydd eller värme, berörde djupt. Sigge hade länge synts i området men aldrig varit den som haft turen att få hjälp. Alla dörrar var stängda för honom. Han hade kämpat så länge men nu var hans krafter på väg att ta slut. Han såg så otroligt ledsen och trött ut.

KKS Landskrona beslöt att hjälpa Sigge men behövde stöd till hans vårdkostnader. Självklart ställde Insamlingsstiftelsen Kattjouren upp för denne stackars ensamma kattpojke som var i behov av mycket vård efter sin långa tid som hemlös.

Sigge var i väldigt dåligt skick med ögon som behövde opereras och ögon så fulla av skabb att en spolning inte räckte. Hans stackars svans har på något sätt slitits av på mitten men det är en gammal och läkt skada.
Vår hjälp till Sigge bygger på ditt stöd.

Vill du bidra till Sigges resa mot en glad, frisk framtid?

 BG 390-7466, Swish 123 182 56 03, “Sigges räddning”.

Alla förtjänar att få sin chans. Tack för att du väljer att finnas för Sigge som så länge kämpat alldeles ensam. *Insamlingsstiftelsen Kattjouren använder alla insamlade medel till att bekosta vården Sigge behöver, samt om det blir möjligt även till att rädda andra skadade eller sjuka djur.

NATT MED KATT

Den katt jag bor hos är ett djur
Som saknar vanlig sängkultur.
Tvärs över mina båda ben
Förvandlar han sig till en sten.
Går i bivack på vänster arm
Övernaturligt tung och varm
Man får en boa om sin hals och
sover inte mycket alls.
Belamrad med ett pälsklätt klot
insomnar dock min högre fot.
Av detta har jag lärt mig att
jag är en möbel för min katt.”
Okänd kattägare

Jag tycker vi snarare är hyresgäster hos våra självständiga och stolta katter. Deras tillgivenhet får man göra sig förtjänt av. Därför värmer den så bra.

7 tankar kring ”Sigge och Kattjouren

  1. Ja, Harriet, Människovärde har nog samma uppfattning som Du har, dvs att det är individen själv som bestämmer över sin livslängd, i den mån man kan det. Det är varken Människovärdes eller statens sak att avgöra. Enligt min välvilliga tolkning, så talar Människovärde indirekt om ett läge, där staten styrs av skurkar som kan utnyttja en lag för att släcka liv, vilka ses som belastande för samhällsekonomin. Där är vi inte än, utan deras resonemang kan väl ses som försök att förebygga.

  2. Husdjur betyder mycket för människans välbefinnande. Synd bara att det är så hemskt att med tiden behöva skiljas från dem. De flesta ”avlider” ju inte. De dödas.

    1. Det är en stor sorg att till slut tvingas åka till veterinären för att ”ta bort” sin fyrbenta vän. Vi vill inte konfronteras med att vi dödar dem, men djurets lidande måste få ett slut. Därför är debatten om dödshjälp, att själv få avsluta sitt liv så laddad. Jag tänker på hur Björn Natthiko Lindeblad till sist själv bestämde att nu fåt mitt liv vara slut.
      2018 diagnosticerades Björn med den obotliga sjukdomen ALS. I boken ”Jag kan ha fel och andra visdomar från mitt liv som buddhistmunk.” berättar han med värme, humor och djup om sina egna tillkortakommanden, vad livet lärt honom och om vad som framstår som allra viktigast när allt går mot sitt slut.
      ”I januari 2022 avled Björn Natthiko Lindeblad efter att ha levt med nervsjukdomen ALS i många år.
      Vad hjälper oss att leva ett friare liv?
      Hur kan vi skapa tröst och tillit i vår egen tillvaro?
      Och hur gör vi för att livet skall kännas mer som en öppen hand, och mindre som en knuten näve?..” är frågor som han försöker besvara i sin bok. Han lämnade en gynnsam karriär som ekonom, för livet som munk.
      Under mina yrkes år har jag följt åtta patienter med den tunga nervsjukdomen ALS till slutet och jag minns dem alla.
      I går kunde svårt sjuka få lindrande behandling på en rehabiliteringsklinik. Lätta rörelser, massage, varma bassängbad, samtal mm kunde lindra plågan och få lugnare avslut, när andningen tog slut, det var som ett ljus som sakta blåstes ut.
      I dag får knappast en pensionär med stroke en chans till rehabilitering, för vårdplatserna tyngs av alla kniv- och skottskador. De som bekostat vården med sitt slit under 40-50 år blir utan. Det är en del av den globala solidariteten hos vänsterliberaler, där nationens folk hamnar allt längre i från den välfärd som de finansierat.
      Jag anser att varje människa måste få bestämma över sitt liv, i början när orden inte finns måste vi andra värna livet, i slutet värna viljan hos den som lider att ta eget beslut om resan till landet utanför.

      1. I ett läge, där myndigheterna bedömer antalet gamlingar vara för stort i förhållande till samhällets resurser, kanske en lag om dödshjälp kan användas, dvs utökas till att gälla alla som inte vill bli så gamla.

        Där kan exv skapas ett val: Antingen erbjuder staten gratis dödshjälp, eller så inför staten lyxskatt för den som väljer leva vidare.

        Kolla gärna denna text:

        https://manniskovarde.se/amnen/dodshjalp/vad-anser-vi/

        1. Det här är en brännande fråga. Ett sluttande plan eller rätten att bestämma över sitt liv?
          Läkartidningen; En artikel mot dödshjälp, eftersom en del patienter kan ångra sin önskan om hjälp ut ur livet.
          https://lakartidningen.se/opinion/debatt/2021/09/kan-praktisk-erfarenhet-vara-av-varde-i-dodshjalpsdebatten/
          Dagens arena; För dödshjälp https://www.dagensarena.se/essa/frivillig-dodshjalp-hotar-inte-manniskovardet/
          Viktigt att skilja på aktiv, passiv och obligatorisk dödshjälp.
          Akiv är när någon ger den dödssjuka patienten insomningsmedel efter hans/hennes uttryckliga vilja, passiv hjälp förkommer när respiratorn stängs av. Här är läkare som regel mycket hjälpsamma, eftersom det är en stor brist på organ. I min ungdom när jag arbetade som biträde på Danderyds intensiv avdelning hände det flera ggr, i mitt tycke då för snabbt, trycket på anhöriga var stort. Men om detta tiger sjukvården som muren.
          Obligatorisk dödshjälp var när Hitler och Stalin, ett par exempel på många despoter, mördade miljoner människor, för att de var av fel ras, självständiga bönder fick dö av svält i Ukraina (Holdomor) under 1932-1933. Gemensamt är att de fick utgöra syndabockar och stod i vägen för deras makt. (Glöm inte hur samma process upprepar sig i dag, inte med mord, utan att gradvis få bort medelklass, egna småföretagare, men under täckmantel av The Great Reseat, vars mål som Löfven med regering hyllade med energiskt viftande)
          ”Mitt människovärde stärks av att jag får rätt att bestämma över livets slut. Jag uppfattar det som en allvarlig kränkning av mitt självbestämmande och av mitt människovärde om jag kan tvingas av läkare att genomlida en plågsam sista tid. Ge min läkare möjlighet att skriva ut ett dödande medel som jag själv tar när det blir för svårt. Frivillig dödshjälp är inget hot mot dem som inte vill ha dödshjälp. Det är frivilligt och möjlighet finns att dö på vanligt sätt. (Artikel slut från Dagens Arena).
          Det största hotet mot människovärdet är samhället, beroende på vilka som sitter vid makten.

          1. Föreningen Människovärde menar, att vi ställer oss på ett sluttande plan, om vi legaliserar denna form av exit. En kommande regim skulle kunna tänja lagen för sina syften, menar de.

            Utdrag från föreningen Människovärdes hemsida:

            ”I de länder där dödshjälp redan legaliserats (t.ex. Belgien, Nederländerna, Kanada), är ”det sluttande planet” verklighet, dvs kriterierna utökas till att omfattas av allt fler. Det är inte längre en sista utväg i livets absoluta slutskede, utan även fysiskt friska patienter med t.ex psykiska problem, och allmänna ålderskrämpor kan omfattas.”

          2. Jag respekterar människovärdets uppfattning, men som människa vill jag ha möjlighet att själv bestämma över mitt livs avslut om jag drabbas av människovidriga plågor, när ingen smärtlindring längre hjälper. Vackra åsikter går bra att ha, så länge vi själva inte delar erfarenheten av att lämna allt som är i lidande och plågor. Att förstå på riktigt gör vi bara om vi delar samma erfarenhet, är något som jag lärt mig under livet. Att bara sitta tyst och lyssna in har många svårt för, det är lättare att prata om ljus i tunnlar och mörker innan gryning, som den drabbade vet aldrig kommer. Ensamheten blir bara större av falsk tröst.

Kommentarer är stängda.