Lördag 26 mars kl 14–16 Sergels torg: Manifestation för Nej till NATO – Nej till krig!

Vänliga hälsningar
Anders Åsman Kassör, Riksföreningen Nej till NATO
anders.aasman@telia.com

En bloggföljare har förmedlat detta utkast 2, till årsmötet om Nato.

”Utkast till uttalande om Ukraina

26 februari 2022

Rysslands invasion av Ukraina är ett klart brott mot folkrätten. Samtidigt är den en reaktion på den USA-ledda fientliga inringningen av Ryssland, som syftar till total amerikansk hegemoni över hela den eurasiska kontinenten.

Ur ryskt perspektiv var det i längden omöjligt att acceptera en fientlig militär inringning, och särskilt uppladdning i Ukraina, ett strategiskt känsligt gränsområde som vid flera tillfällen tidigare i historien varit bas för förödande invasioner, inklusive Nazitysklands ”Operation Barbarossa” under andra världskriget, som kostade dåvarande Sovjetunionen 27 miljoner människors liv.

Den författningsvidriga USA-regisserade statskuppen i Kiev 2014, där nazistiska och andra högerextrema grupperingar spelade en nyckelroll, återuppväckte motsättningar från andra världskriget, polariserade motsättningarna inom Ukraina och ledde till att stora områden med huvudsakligen rysktalande befolkning vägrade underordna sig landets nya regim. Befolkningen på Krim valde att återansluta sig till Ryssland, medan Donetsk och Lugansk formerade sig som separata folkrepubliker.

Ett försök gjordes att genom Minsk-avtalen lösa den inrikespolitiska konflikten och behålla Ukrainas territoriella integritet genom en federaliseringsprocess som skulle återföra de republiker som brutit sig ut. Men regimen i Kiev vägrade att genomföra överenskommelsen och siktade istället på att med militära medel och västmakternas stöd ”återta” dessa områden, vilket ledde till ett utdraget inbördeskrig med svåra umbäranden för befolkningen, där Ryssland på olika sätt stödde utbrytarna samtidigt som man uppmanade till genomförande av Minsk-överenskommelsen.

I december 2021 ställde den ryska regeringen krav på USA och Nato om stopp för Natos militära expansion i Europa och vad man såg som krigsförberedelserna mot Ryssland.  Västmakternas ovilja att ta den ryska oron på allvar och göra några som helst försök att lösa konflikten med diplomatiska medel ledde till det ryska beslutet att möta hotet med militära medel.

Ännu pågår strider i Ukraina och detaljerna är oklara. Det finns risk för att konflikten utvecklas till ett långvarigt utnötningskrig eller utvidgas till en större internationell kraftmätning.

Ett slut på stridigheterna förutsätter;

• att såväl de ryska trupperna som västliga militära enheter dras bort ur landet,

• att USA/Nato i praktiken accepterar att Ukraina blir en neutral och fredlig stat,

• att Ukraina löser sina interna konflikter genom förhandlingar i linje med Minsk-överenskommelsen,

• att USA/Nato slutar bygga upp hotande offensiva militära resurser i Rysslands gränsstater, särskilt Baltstaterna, Polen och Georgien, men också Sverige och Finland.
  Sverige borde som alliansfritt land ta båda sidors berättigade intressen på allvar och bidra till en fredlig lösning på konflikten i enighet med folkrätten, inte bidra till att ytterligare polarisera motsättningarna.…”

—————————————————————————————————————–

Tyvärr är detta inget som oppositionens Nato vurmare tar del av. Att Åkesson mumlar om medlemskap är en skam och sänke för partiet. Finrummet lockar tydligen mer, än att anstränga sig för att se bakgrunden till kriget från både öst och väst. Partiets historiska backspegel tycks ha krympt till oigenkännlighet.