Katter har varit en slit och slängvara allt för länge, utan ansvar för ägaren, när ID märkning saknas.
Därför värmer bilder på Ukrainas flyktingar, som har sina kära husdjur under armen eller nedstoppade i väskor. Att lämna dem kvar var inget alternativ för dessa äkta djurvänner.
Jag och min granne har under åren tagit hand om flera hemlösa katter, som utsvultna suttit under fågelbordet och letat mat. Då går det inte att blunda, utan de fått omvårdnad och därefter haft turen att få nya hem.
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Liberalerna och Sverigedemokraterna röstade för obligatorisk märkning av katter, medan Moderaterna, Kristdemokraterna och Centerpartiet röstade emot förslaget, kom ihåg det Ni kattvänner till höstens val.
Tyvärr fick vår vilda Wille vildkatt till slut lämna jordelivet med en insomningsspruta, då han aggressivitet ökade till ohanterliga nivåer mot våra egna katter ju tamare han blev, men det var ju orsaken för han vill så klart bli ensam herre på täppan. Vi försökte under lång tid att ge honom mat, skydd och oförtrutet söka hans gamla ägare. Att få ett nytt hem till en aggressiv hankatt visade sig omöjligt. Då tog vi det svåra beslutet att han fick somna in. Jag kan ännu sakna honom och minns glädjen, när jag första gången fick klappa honom och sorg över vårt misslyckande finns ännu kvar.
Att ta livet av en helt frisk katt är ju INTE helt enkelt rangen som människa ger ju en del rättigheter men därtill kommer även skyldigheter. Jag stör mig på att alla dessa kämpar för mänskliga rättigheter tycks ha förträngt att det också finns en skyldighetssida trots att de flesta inte tror att människan inte är guds avbild utan vi måste själva utarbeta vår moral och vår rättskänsla
Det är inte märkningen som ger status till katten. Det som behöver ändras är människors inställning till katten.
Älskad och hatat är kattens lott genom historien, men jag vill ändå tro att en ID-märkning går åt rätt håll. Men frågan är om omärkta och hemlösa katter kommer att bli ännu mer utsatta?