Långsam, omärklig försäljning av gamlas hus

En dagsaktuell och träffande krönika kommer här från Jan Ivarsson.

”LÅNGSAM, OMÄRKLIG  FÖRSÄLJNING

Någon gång har du kanske haft svårt att bestämma dig, likt den gamle mannen som hamnat i tvist med en politiker om försäljning av sin fastighet.

Förmodligen hade han en tid grunnat på att sälja huset. Det var ju i behov av underhåll som han inte längre orkade med. Men när det gick upp för honom att nye ägaren skulle såga ner träd och bygga om huset, ändrade han sig. Såga ner träd på skogsfastigheten, så hemskt, och kanske måla på tapeterna som han satt upp för bara några år sedan.

Då kan långsam försäljning vara ett alternativ genom att låta en bank successivt ta över med annuitetslån, medan man bor kvar. Det märks inte att fastigheten övergår i andra händer. Formellt sker ju ingen försäljning vid belåning. Då kan det väl inte vara omoraliskt, skall vi lära oss tänka. Den gamle kan göra sig av med huset och ändå bo kvar eller hyra ut det, nästan som ett kinderägg, och utan att de närmaste vet något innan ägaren gått till de sälla jaktmarkerna. Det är den nya moral som förkunnas av TV-kanaler – vår tids kyrkor. Gamla villaägare får lära sig att det är en välgärning att i tysthet ge bort sin egendom och inte belasta rättssystemet med arvstvister. De bör också känna ansvar för att barnfamiljer från hela världen får bostad.

Tur att TV-kanaler har ersatt gamla kyrkbackar så folk får veta det senaste. Där förkunnas en ny moral i en ny tid, utan att störande  proklamera att det inte är omoraliskt att göra barnen arvlösa. I vår tid skall man belåna sin egendom och resa upp pengarna utomlands så de inte årligen beskattas. Fastighetsavgifter bidrar till migrationspolitiken när äldres fastigheter går till nysvenskar som får hyran betald av kommunen.

Förr i tiden var det en dygd för både låntagare och bank att småhusägare betalade av lånen så att de blev skuldfria på äldre dagar och kunde bo kvar med pension. I det it-moderna (nyord för postmoderna) samhället uppmanas vi att fortsätta att låna eller följa politikers råd om att äldre bör byta till mindre bostad. Goda svenskar förväntas visa hänsyn till barnfamiljer och inte kräva att bo kvar i sina hus på äldre dagar. Kommuner behöver ständigt bostäder för stora nysvenska familjer med förtur till bostad. 

Tyvärr är små bostäder ofta dyrare än vad en gammal villa med underhållsbehov kan inbringa efter skatt. Då har långsam försäljning genom annuitetslån blivit ett alternativ. Dessa framställs nästan dagligen i media som en moralisk åtgärd för att förbättra livet för både gamla och deras deras barn. Tillsammans kan de uppleva en fin utlandsresa på kredit med annuitetslån. Kredit för mig, debet för andra, är tidens lösen. Moralen i gamla folkskolans sedelärande tidning Lyckoslanten med flickorna Spara och Slösa är hopplöst passé.

Bildresultat för kreditinstitut

Med annuitetslån kommer en stor del av fastighetsbeståndet tas över av kreditinstitut. Dessa har obegränsad tillgång på kapital genom lån till nollränta eller lägre ränta än småhusägare. Kreditinstitut kan bli landets största ägare av småhus. Då kan de annonsera i TV:

Bli förmånskund i Banken du också! 

Vi förmedlar överlåtelser av hus med annuitetslån och slipp mäklararvode. Vår styrelse är moraliskt kvoterad med hänsyn till hudfärg och sexuell läggning. Några av dem bor på Malta för att säkra internationella kontakter. Få förtur till ett annuitetshus med förmånliga lån livet ut. Vi tar samhällsansvar genom att en del småhus går till kommuner för bostäder åt anvisade nysvenskar. 

Annuity for good life!

Jan Ivarsson politiskt obunden”

4 tankar kring ”Långsam, omärklig försäljning av gamlas hus

    1. Tack för citatet om återställarnas devis.
      Undantag för den påstådda lyckan är den globala finansmaffian (med mutade politiker) som skall äga allt.
      Big Tech, Big Food, Big Pharma…..
      Löfven fjäskar redan på för hans nuvarande förmögenhet behöver fyllas på.

  1. Samhällsansvaret för landets egna, högt beskattade landsmän har flyttats över till migranter, många utan asylskäl. De lever ett behagligt liv på generösa bidrag. Redan under min yrkestid kunde 50.000 kr utöver bidragsnormen lämnas ut till möbelinköp mm. Allt medan politiker och dess journalister predikar om ekonomisk utsatthet, som är bortblåst när svenskar lever under samma eller med sämre ekonomi. Klagar de över orättvisor då kallas de rasister.
    Nu lever villaägare farligt för bostäder kan inte fly till skatteparadisen, en stabil skattebas som kan finansiera den humanitära stormaktens globala socialbyrå ännu en tid.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *