Att politiker och media lever i symbios är väl känt numera. De låter som ett eko av varandra. Nu skall pandemilagen få regeringen att visa sina muskler med handlingskraft inför valet nästa år. Media med DN i täten skrämmer lättpåverkade medborgare varje dag om hur farligt Covid-19 är.
Då går det inte an att en forskare säger att barn sällan blir svårt sjuka av coronan och att de inte heller är några farliga smittbärare. Barnläkaren och professor Jonas Ludvigsson fick efter en studie om att grundskolelärare löper lägre risk att drabbas av allvarlig covid-19 än andra vuxna motta hat och hot bland annat i sociala medier, något som Dagens Medicin skrivit om. Då vaknar journalister och coronarädda medborgare till på nätet och utsätter dessa förrädare av rädsla, för förföljelse och mobbing. Lärare var riktigt i tagen med stor upprördhet.
Citat från Läkartidningen, förmedlat av https://nyadagbladet.se/inrikes/orebrolakare-lamnar-all-forskning-inom-covid-19/
”Professor Jonas F. Ludvigssons har genom sin forskning kommit fram till resultaten att få barn drabbas av coronaviruset och även att få barn behövt intensivvård om de drabbats av covid-19.
Dessa positiva nyheter har dock fått mobben att se rött och Ludvigsson drabbades hårt av hat som en följd av den hätska stämning som mainstreammedia piskat upp kring sina dogmatiska coronanarrativ. Nu har han bestämt sig för att sluta forska och debattera kring covid-19, skriver Läkartidningen:”
https://lakartidningen.se/aktuellt/nyheter/2021/02/risk-att-forskare-skrams-till-tystnad/
Det är som allt för många medborgare riktigt njuter och går igång på denna iscensatta rädsla.
Livets förtretligheter och avigsidor förvandlas numera till psykisk ohälsa och kris, som fodrar behandling. Om denna uteblir, ja då förvandlas de drabbade till kränkta offer och kan få sin belägenhet exponerad av någon ”tycka synd om” journalist, allt medan svårt cancersjuka dör i operationsköer, som nu är kilometerlånga.
Jag kom att tänka på Vetenskapens Värld SVT2, som nyligen sände ett program om rädslans betydelse i ekosystemt. När rovdjur saknades på savannen då tappade andra djur sin rädsla och lämnade skyddande vegetation och begav sig ut på öppna fält och åt upp böndernas grödor. https://www.svtplay.se/video/30140928/vetenskapens-varld/vetenskapens-varld-sasong-34-ekosystemens-radsla
Kanske är det likadant med människor som lever bekvämt och skyddat, att ingen beredskap finns när rädsla slår till, vare sig den är befogad eller inte??
(”Egentligen är rädsla en naturlig reaktion som ska fungera som ett skydd och hjälpa oss att öka vår beredskap inför faror. Men när man inte har kontroll och inte vet vad som är farligt kan man bli rädd, misstänksam och oroa sig för att mer otäckt ska komma att ske.” Så hanterar du oro och rädsla – 1177 Vårdguiden)
När det handlar om lidandet, så skall det vara så där lite lagom hanterbart, svårt lidande värjer vi oss för. Standard mallen i media med veckotidningar skall vara ”jag överlevde min cancer och blev lycklig” eller också basuneras det ut vilka bättre människor de blivit.
Drabbade som förstår att de inte kommer att överleva gör bäst i att hålla tyst, när dessa reportage färgar av sig på anhöriga, som kan ge tröst som illagör och ensamheten ökar för den sjuke.
Jag minns en replik från en ung rullstolsbunden kvinna, som var helt förlamad efter en dykolycka, som nu hade fått en hjärntumör som ej gick att operera; ”Fråga mig inte hur jag mår, så slipper jag trösta Dig!”
Att hålla tyst och bara lyssna är nog den svåraste konsten av alla. Jag har syndat många gånger under tidiga yrkesår, när erfarenhet brister då är det lätt att pladdra på. Tyvärr råder stor brist på denna erfarenhet hos politiker och dess journalister, som pladdrar och pratar med obefintligt lyssnarskap.
Detta ordspråk passar bra in på dagens samhällsutveckling, där medborgare med kunskap och erfarenhet helst ska hålla tyst och le, när storebror befaller. Därför är rädsla maktens bästa vapen mot nationalstaten; demokratins förutsättning.
”Och ut kaoset talade en röst till mig och sa: Le och var glad för det kunde vara värre. Och jag log och var glad och det blev värre….”