Vägen till Medborgerlig samling

Jan Sjunnesson beskriver sin väg till medlemskap i Medborgerlig Samling. Han har som journalist, författare en diger merit lista, från Vpk till Folkpartiet, vidare till SD, där han var redaktör för deras tidning Samtiden och sedan i fjol är han medlem i MED. https://sv.wikipedia.org/wiki/Jan_Sjunnesson

Bildresultat för Jan Sjunnesson

Hans analys om SD och MED lyder:

MED har kvalitet – på gott och ont – men inte kvantitet. Med SD är det tvärtom. 

”………..2019 gick jag ur SD och in i MED. Att gå tillbaka till ett traditionellt borgerligt parti var omöjligt för mig. Dessa hade dels inte skött invandringsfrågan bra, dels hade de inte försvarat det borgerliga kultur- och bildningsarv som tidigare borgerliga partier hade gjort….. FP och M övergett sina borgerliga bildningstraditioner runt 1970. På den borgerliga pressens kulturredaktioner huserade en kulturvänster utan att möta motstånd….” 

MED har många bra förslag med duktiga och kunniga skribenter, frågan är hur partiet skall kunna nå ut till väljarna.

Hur skall kvalitet och kvantitet kunna förenas?

Källa:


För mig finns det bara tre alternativ

  1. AfS
  2. MED
  3. SD
Bildresultat för Alternativ för Sverige
Bildresultat för Medborgerlig samling
Bildresultat för Sverigedemokraterna

4 tankar kring ”Vägen till Medborgerlig samling

  1. År 1985 kom KD, eller KDS som det hette på den tiden, in i riksdagen genom valsamverkan med Centerpartiet. Det visar att sådan samverkan är möjlig.

    Därför är det väl tänkbart att AfS och MED kunde haka på SD och på så sätt ta plats i parlamentet. Om SD, mot förmodan, går med på det förstås.

  2. Viktigast är att vi fosterlandsvänner håller ihop för att bli så starka som möjligt och fortsätter att växa. Någon form av valsamverkan och samförstånd måste vara möjlig. Förstörelsen av Sverige måste upphöra. Goda exempel på vad det kostar och vilka som får betala behövs. Folket måste få veta. ”Svensson” är inne på rätt väg.

  3. Socialdemokraterna kallade Kommunisterna för splittrare av arbetarrörelsen.

    K kontrade med att det var tvärt om. Det var S som var splittraren, genom att överge Marxismen som enda ledstjärna.

    En del av SSU tog upp den tappade tråden och fortsatte ”socialdemokratin original” men under nytt namn. Efter många namnbyten, exv SKP och VPK, heter rörelsen nu Vänsterpartiet.

    Idag har vi en motsvarighet, nämligen splittringen av SD. Alternativ för Sverige hävdar med rätta, att det var SD själva, som genom att skala av sig en del ideal, var orsak till bildandet av AfS.

    AfS fortsätter alltså spinna vidare på tråden ”SD Original”.

    Vem som är splittraren i de båda fallen kan lätt skådas.

  4. Det vore idiotiskt att splittra invandringskritiker i tre olika partier varav två knappast kommer in i riksdagen, iallafall inte denna gång.
    Rösta på SD, så tar vi finliret senare.

Kommentarer är stängda.