Om värdegrunden, den djupa statens vapen, skriver Per Hagnäs, samhällsdebattör, på bloggen ”Invandring och mörkläggning.”
I hela landet råder en vänsterliberal teater, alla är rädda för att få en ”värdegrundsfatwa” efter sig, som kan innebära böter, fängelse, social stigmatisering, förstörd karriär och sparken.

Citat: ”Dagens ”rätta” värdegrund övervakas idag av förskollärare, lärare, journalister, polisen, av korrekta och ängsliga chefer på alla nivåer. Fel värdegrund, ett obetänksamt uttalande, och du är rökt.
Denna repression har DDR-nivåer.
Den sätter etniskt svenska pensionärer våra gamla, som sluntit i värdegrunden, i fängelse. Den utdömer ovanligt höga skadestånd för just värdegrundskränkningar och kan på ett ögonblick avsluta en karriär.
Alla, speciellt inom etablissemanget, spelar i skräck med i denna teater för att undvika att själva få en värdegrunds-fatwa efter sig.
Granskar man relationen mellan värdegrundens fraser och vad dess politik ger, så inser man att värdegrunden i sig är tom.
Det är en potemkinkuliss, en härskarteknik, elitens sätt att försvara sin rätt att förfölja kritiker…….”

Det känns alltid lika befriande när egen övertygelse bekräftas av insiktfulla personer. Hagnäs skriver vidare och hänvisar till lärda män.

”………Värdegrunden är dock en potemkinkuliss för makten och situationen beskrivs av Kay Glans i Respons . Han utgår från filosofen Ortega Y Gasset’s påstående att inkompetenta massor gör uppror och tar ifrån kompetenta ledare, de som kompetent och oegoistiskt tänker på sin egen grupp, makten i syfte att kortsiktigt gynna sig själva. Glans föreslår att tanken också kan appliceras på att en inkompetent elit vars främsta mål är att sko sig själva.
Många viktiga beslut fattas av människor som inte själva berörs av konsekvenserna; beslutsfattarna har själva inget ”skin in the game”, riskerar inget själva. Det gäller förstås dem inom den finansiella sektorn som tar stora risker med andras pengar och sedan drar sig tillbaka med stora ekonomiska belöningar eller räddas av skattebetalarna. Men det gäller också politiker som i allt mindre utsträckning delar den vanlige medborgarens villkor och fattar beslut vilkas konsekvenser inte direkt berör dem själva.
Eliter i dag har svårt att övertyga om att de behöver vara rädda om sitt eget skinn i den nationella kontexten. De kan leva i enklaver, relativt opåverkade av generella problem, eller flytta någon annanstans, lika hemma i samma skikt överallt. Den nationalistiska vågen handlar inte bara om invandring utan också på ett mer subtilt sätt om utvandring.”

 Tyvärr tror jag inte att våra värdegrundsinsnärjda landsmän har kraft att frigöra sig och göra uppror. Berlinmuren kunde raseras, men värdegrundsmuren finns överallt i hela samhället. Rädsla finns vid samtal utomhus, en snabb blick sker runt omkring, när ärligt samspråk om verkligheten sker. Värdegrunden rämnar som förlåten i templet, men tyvärr återuppstår den, när samtalet är slut.

Tyvärr fick förslaget från Richard Jomshof (SD) inget gehör i riksdagen. Att tvingas prata svenska vilken kränkning!