Margot Wallstöm är sur

Utrikesministern är sur över att hon inte får EU med sig i godkännande av Palestina som stat, vilket var en av hennes största bravader som utrikesminister, efter valet 2014.

Hennes kollega i Österrike, Katrin Kneissl har inte samma  förtroende för Hamas och Fatah, som vår regering.

Att erkänna en stat, där ett ledande parti vill utplåna den andra staten från jordens yta, banar inte väg till nya fredsförhandlingar, vilket Wallström tycks tro.
Men hon ger sig inte, nu skyller hon på, att  Israels agerande mot henne kan ha påverkat andra mindre Palestina-entusiastiska länder att säga nej till Palestinas begäran. Att hon själv med sitt ensidiga och odiplomatiska agerande kan  ha försatt henne i “persona non grata” från Israel, finns inte.

Och inte blev det bättre när tumult utbröt i knesset (Israels parlament) när Mike Pence, USA:s vice president den 22 januari under ett besök sa att “Det är en stor ära för mig att vara i Israels huvudstad, Jerusalmen.” Vilket fick de arabiska ledamöterna till handgemäng. Pence väntade ut bråket och förklarde att flytten skulle ske redan under nästa år (SvD 23 januari).

Globaliseringen ökar avståndet mellan folket och politiker
Vad som är så svårt i denna konflikt är att många sätter likhetstecken med Israels befolkning och  med  Rotschild och Soros finansiella imperium, en judisk världskonspiration.
Att sätta likhetstecken  mellan folket och deras makthavare gör att det lätt blir fel. I flertalet länder är avståndet större än någonsin, mellan folket och dess politiker, tack vare att de är globaliseringens lakejer.
Jag är oerhört kritisk till vår feministiska regering, men en medborgare i Israel kanske tror att jag är en mångkulturell, muslimtrånande feminist.
När jag istället glädjs åt ökat stöd för partier som MSM svartmålar och hotar. De är den enda räddningen för att oligarkernas framfart skall bromsas. Men nya makthavare kan vara ett lätt offer för tidigare förtryckare, som genom historien visat på stor skicklighet, att snabbt byta stol, färg och parti.
Förmögna, kapitalägare liksom dagens politiker har en otrolig förmåga att inta många skepnader, inte minst när historien vänder.

 

 

12 tankar kring ”Margot Wallstöm är sur

    1. För den som orkar följa alla konflikter mellan Israel-Palestina, se http://www.sakerhetspolitik.se/konflikter/israel-palestina/fordjupning/
      Var ska man börja? När romarna drev ut judarna från området, som då kallades Palestina, som befolkades av olika folkgrupper eller > den 14 maj 1948 då världens segermakter hade dåligt samvete efter förintelsen och erkände staten Israel, på bekostnad av Palestina. Sexdagarskriget, då Israel snabbt slog ner anfallande arabstater och kunde utvidga sitt territorium på den västra sidan. Sedan har det fortsatt. Angrepp-försvar-angrepp…
      Både Osloavtalet, som var inledningen till en fredsprocess, samt Clintons ansträngningar underår 2000 till en två statslösning saborderades av militanta, religiösa grupperingar från båda sidor. Att i dag förhandla med isalmistiska Hamas, som vill utplåna staten Israel är en omöjlighet, vilket Margot Wallström inte vill förstå. Tyvärr är svensk media även här mycket ensidig i sina reportage med inställningen att Israel enbart är “The bad guy” och motsatsen gäller för Palestina. Verkligheten är inte svart eller vit, utan grå, där både USA och Ryssland bevakar sina intressen. Sveriges regeringar har svängt fram och tillbaka i inställningen till Israel, vän-fiende-vän-fiende igen osv. https://www.fokus.se/2017/11/israel-vara-vanner-och-vara-fiender/. Min dotter har i sin lärargärning gjoirt flera besök till Israel och där besökt skolor och interjuvat både judiska och palestinska elever, pratat med olika lärare och kan ge en mer nyanserad bild av läget, jämfört med “Ship to Gazas” godhetsdemonstranter och svensk media.

      1. Du behöver gå ända tillbaks till romartiden för dina argument. Illa.
        “erkände staten Israel, på bekostnad av Palestina”
        Hur mycket tillfrågade var palestinierna om detta i såfall?
        Sedan borde det vara “erkände staten Israel, på bekostnad av _staten_ Palestina”
        Israel ockuperar Palestina och är i full gång att fördriva dess befolkning.
        Judarna i Israel är inte heller semiter (dvs samma folkgrupp som araber), vilket utvisas av deras utseende. De här s.k. judarna härstammar helt enkelt inte från området.

    1. Tack för kommentar med länkar.
      Citat: “…..Den palestinska myndigheten hävdar att den inte tolererar “uppmuntran”. Den “uppmuntran” som den hänvisar till är emellertid kritik av Abbas och hans följeslagare….” Vi kan byta ut Mahmoud Abbas (president i Palestina) med Stefan Löfven angående cencurivern, men det kanske är Margot Wallström som har fått tipset? Journalistförbundet får väl vända sig till den luttrade Ammar Dweik för råd….även om det kan ta emot…

  1. ” The new antisemitism is different from the old antisemitism, in three ways. I’ve already mentioned one. Once Jews were hated because of their religion. Then they were hated because of their race. Now they are hated because of their nation state. The second difference is that the epicenter of the old antisemitism was Europe. Today it’s the Middle East and it is communicated globally by the new electronic media.

    The third is particularly disturbing. Let me explain. It is easy to hate, but difficult publicly to justify hate. Throughout history, when people have sought to justify anti-Semitism, they have done so by recourse to the highest source of authority available within the culture. In the Middle Ages, it was religion. So we had religious anti-Judaism. In post-Enlightenment Europe it was science. So we had the twin foundations of Nazi ideology, Social Darwinism and the so-called Scientific Study of Race. Today the highest source of authority worldwide is human rights. That is why Israel—the only fully functioning democracy in the Middle East with a free press and independent judiciary—is regularly accused of the five cardinal sins against human rights: racism, apartheid, crimes against humanity, ethnic cleansing and attempted genocide.”
    Rabbi Jonathan Sacks

    1. Tack för citatet från Rabbin Jonathan Sacks.
      Här kommer det på svenska.
      “Den nya antisemitismen skiljer sig från den gamla antisemitismen, på tre sätt. Jag har redan nämnt en. När judar var hatade på grund av sin religion. Sedan hatades de på grund av deras ras. Nu hatas de på grund av deras nationalstat. Den andra skillnaden är att epicentret för den gamla antisemitismen var Europa. Idag är det Mellanöstern och det kommuniceras globalt av de nya elektroniska medierna.

      Den tredje är särskilt störande. Låt mig förklara. Det är lätt att hata, men svårt att offentligt rättfärdiga hat. Under hela historien, när människor har försökt att motivera antisemitism, har de gjort det genom att utnyttja den högsta källa som finns tillgänglig inom kulturen. Under medeltiden var det religion. Så vi hade religiös anti-judendom. I Post-Enlightenment Europe var det vetenskap. Så vi hade tvillingstiftelserna av nazistisk ideologi, socialdarwinism och den så kallade vetenskapliga studien av ras. Idag är den högsta källan till myndighet över hela världen mänskliga rättigheter. Det är därför som Israel är den enda fullt fungerande demokratin i Mellanöstern med en fri press och en oberoende domstol – är regelbundet anklagad för de fem kardinala synderna mot mänskliga rättigheter: rasism, apartheid, brott mot mänskligheten, etnisk rensning och försök till folkmord. ”
      Rabbi Jonathan Sacks

Kommentarer inaktiverade.