ANSVAR OCH KOMPETENS SAKNAS HOS POLITIKER OCH POLITISKT TILLSATTA TJÄNSTEMÄN!

Här publiceras en repris av ett kunskapsfyllt inlägg från gästkrönikör Karin Ferm för nytillkomna läsare. Att se bakåt ger förståelse för vår nutid och bättre beredskap framåt.
Innehållet är viktigt inför valet.
Inlägget behandlar utvecklingen eller mer bestämt avvecklingen av ansvar och kompetens inom politiken, där vänskap har ersatt kunskap och yrkeserfarenhet. Gårdagens hedersuppdrag har avlösts av en karriärsugen, politiskt adel, som kan slösa med skattepengar utan att något händer, eftersom både- ämbetsmanna-ansvaret och möjlighet till –riksrätt skickligt tagits bort. Medborgarna har förvandlats till valboskap, som skall mutas med nya, tomma löften, för att politikern skall få sitta kvar.
……………………………………………………………………………………………………

“Hedersuppdrag ett urholkat ideal
Sverige har under många år inte haft några politiker i Regeringen eller inom Svenska myndigheter som lever upp till de ideal. som en gång var grunden för vårt lands välstånd och samförstånd!

Ansvarskänsla, yrkesheder, kompetens, ärlighet, hängivenhet, omtanke om landets innevånare, rättskänsla, samvete, moral, stolthet, fair play, hederlighet, redbarhet, etik, rättskaffenhet och omutlighet saknas i dag hos de som ska företräda folket och vår vilja.

Korruption var något som inte fanns i tankevärlden, då vi alla förväntades att solidariskt hjälpa till att bygga upp vår välfärd. Detta var en följd av att de folkvalda ville visa att de var duktiga att förvalta ett förtroende. 

De förtroendevalda tog sitt uppdrag på allvar och de tog sin roll som ett föredöme på allvar. Att vara förtroendevald var ett “hedersuppdrag” som togs på fullt allvar.

Att ha ett ansvar gentemot andra var något som var viktigt att leva upp till. Hela släktens och familjens heder hängde på att man tog sitt ansvar på allvar!

Regelverk
För att någon inte skulle avvika från den inslagna vägen upprättades lagar som reglerade vad man fick och inte fick göra som förtroendevald. Eller som tjänsteman oavsett om man var politiskt tillsatt eller anställd.

Detta var innan hungern efter pengar och makt tog över!

”Makt korrumperar” och “mycket vill ha mer.”
Vissa av de förtroendevalda började snegla på de fördelar och förmögenheter personer inom finansvärlden och företagsvärlden hade, och ansåg att även de hade rätt till samma samhällsstandard.

Nu började högmodet och penninghungern ta över! De ansåg sig bättre och viktigare än “vanligt folk”.

Inför väljarna försvarade de sina höjda löner och förmåner, med att de behövde visa upp samma standard som politiker från andra länder. Men de jämförde sig enbart med de från de rikaste länderna.

Politisk adel
De folkvalda lärde upp sina barn till att ta efter dem, precis som de adliga och de med ärvda förmögenheter gjorde!
Avundsjukan gjorde att “de folkvalda” kopierade de med ärvda pengar och ville efterlikna dem. Så landet fick så småningom en “politisk adel” där de valde in sina egna till de högre posterna.

Det kunde de göra genom att landet har “representativ demokrati”. Endast utvalda eller barn till tidigare förtroendevalda hade en chans att avancera inom politiken.

De folksvalda började att genom korruption försäkra sig och sina närmaste fördelar, genom devisen “kliar du min rygg, så kliar jag din”

Genom manipulation och vänskapskorruption hade det blivit en privilegierad grupp som tog över förtroendeuppdragen, som till slut blev en yrkesgrupp utan kontakt med “vanligt folk”.
När regeringen i fjol utnämnde Thomas Bodström till landshövding i Sthl, trots hans passivitetet i Allras styrelse, när bolaget lurade skjortan av pensionssparare, då förstår vi att kompassen visar fel hos statsministern. När den felaktiga kompassriktningen implementeras av lojala och karriärsugna ministrar och då blir risken stor att man kör i diket.

Det är inte längre “folket” som väljer sina representanter, utan folket får bara välja parti. Vilka som skulle högst upp i partiet väljer “valberedningen” oc då gäller det att ligga bra till, för ledningen är genomsyrad av nepotism. Därför tog det lång tid innan personröster in fördes på valsedeln. Men trots många röster, så är manipulationsviljan utbredd hos partiledningarna.

”Yrkespolitiker” utan yrkeserfarenhet
Uttrycket “yrkespolitiker” blev allt vanligare! Det var inte längre personer med erfarenhet från olika delar av arbetslivet eller personer med de utbildningar som krävdes för att klara av de uppdrag en politiker har som valdes in till “förtroendeuppdragen”.

Man fick makten att hantera befolkningens skattepengar och ville själva få del av dessa pengar till sina partikamrater. Så de byggde upp ett nätverk av föreningar och organisationer under förevändning om att dessa var till “för hela befolkningen”.

Sedan beslutade man inom politikers ramar att ge bidrag till dessa organisationer. Bidrag som skulle gå till att hjälpa, utbilda och informera befolkningen till den rätta läran. 

Men stadgarna stipulerade att det endast de som var partitrogna som skulle få sköta dessa organisationer. Och organisationerna själva skrev in i sina stadgar att viss procent av deras pengar skulle gå till partiet som partistöd. På så sätt kunde partiet få mer pengar än det partistöd som samtliga politiska partier fick.

Avundsjuka skapade förtroendeposter.
Avundsjuka, svartsjuka började florera även inom partiet. Vissa ansåg sig ha blivit förbigångna. Så det gjordes upp en plan där vissa “förtroendeposter” skulle alternera mellan de olika grupperna. Helt oberoende av kompetens och kunskap.
Maktkampen blev stundtals hård och alla medel var tillåtna!

Vissa gick sängvägen, andra använde ren utpressning för att komma dit man ville!

Korruptionen blev till slut ett sätt att sköta landets angelägenheter. För den ärlige hade ingen chans att få ett förtroendeuppdrag.

Bort med riksrätt och ämbetsmannaansvar!
Värre blev det efter att en Regering först tog bort “Riksrätt”, med hänvisning att den lagen inte hade använts på över hundra år. Sedan var det inte långt tid innan de även tog bort Ämbetsmannaansvaret.

Kunskap ersattes av vänskap
När alltför många politiker blev inblandade i korruptionen, så slutade man se på kompetensen utan tillsatte tjänster både inom Regeringen, myndigheterna, kommunerna och landstingen efter partitillhörighet och vänskapsband. Ibland som en betalning för utförda tjänster mellan näringslivet och politiken.

Den totala korruptionen, som helt struntade i kunskap, kompetens och erfarenhet kring det man blev satt att sköta var ett faktum.

Sekreterare genererade fler
Detta problem löstes med att tillsätta sekreterare och en stab med mera kunskap än de själva hade. Alltid enligt devisen “någon jag litar på”, alltså vänskapkorruption på högsta nivå. Men så småningom så var inte kunskap om det staben arbetade med så viktigt länge. Det var bara att skaffa sekreterare åt sin egen sekreterare och sedan kontorister.

På så sätt så kunde man säga att man “skapade arbetstillfällen”, betalda med skattepengar naturligtvis.

Kvotering modeordet
För att göra först kvinnorörelsen nöjd, och sedan olika minoritetsgrupper, började man med “kvotering”. Nu var kompetens, lämpighet, kunskap och erfarenhet helt plötsligt ett skällsord!
Kvotering var modeordet!
Många viljor skulle tillfredställas, så politikerna började rucka på lagen för att locka nya väljargrupper till sig. Ämbetsmannaansvaret var ju borttaget, och blev man påkommen var det bara att man flyttades till en annan tjänst.

Elefantkyrkogården växer
De hade själva satt upp ett “anställningsavtal” för tjänstemännen som garanterade lön under en viss tidsperiod oavsett om man skötte uppdraget eller inte.
Politikerna hade ett lite annorlunda avtal, men lika generöst.
De måste ju se till att deras egen framtid var säkrad. För både politikerna och tjänstemännen fanns ju annars “elefantkyrkogården” om det inte fanns någon attraktiv tjänst inom någon myndighet ledig.

Medborgare förvandlades till valboskap
Under åren har medborgarna blivit degraderade från att ha varit uppdragsgivare till att bli “nyttiga idioter”, “valboskap”, “pöbeln”, “folket” eller “väljare”.

Enda gången politikerna brydde sig om vad medborgarna ville var inför ett val!

Då kom alla politier med det ena löftet efter det andra, för att efter valet ha lite olika bortförklaringar och syndabockar varför de inte kunde uppfylla de löften de gav.
Som en välredigerad pjäs, för att “folket” skulle tro att det var de som valde sina företrädare!

Dags att Sveriges Politiker sätts på plats och blir ansvariga för sina handlingar och om de missköter sina uppdrag ska de inte bara bort, de ska inte heller ha rätt till några mera pengar från våra skatter!

TJÄNSTEMANNASTYRE som politiskt arbetssätt!
Partitrogna experter blev höga tjänstemän
Det har alltid funnits “politiskt obundna” tjänstemän uppe i Regeringskansliet som skött det löpande arbetet och de har haft stor makt inom det politiska arbetet.
Socialdemokraterna delegerade nämligen mycket av beslutsfattandet till tjänstemännen!

Istället för att själva sätta sig in i varje ärende och ge tjänstemännen strikta riktlinjer om hur arbetet skulle skötas. Detta för att (S) under så många år haft Regeringsmakten och sett till att det varit “partitrogna” medarbetare eller experter som fått arbete som tjänstemän inom kansliet.

Förr var respekten för det politiska arbetet större, och även experter som tillhörde andra partier kunde anställas. Detta då de som var politiskt tillsatta statssekreterare också var mera kunniga inom sina ansvarsområden än de är idag och höll sig uppdaterade även då det gällde “enklare ärenden”.

Ofta “plockades” förr de som blev statssekreterare bland de som tidigare varit “opolitiska tjänstemän” och kunniga inom sitt sakområde, men idag är det på grund av nepotism och inte kompetens som statssekreterarna tillsätts.

Statssekreterare
Statssekreterare är – likt kabinettssekreterare och politiskt sakkunniga – politiskt tillsatta tjänstemän. När ett statsråd avgår från sitt uppdrag slutar även de politiskt anställda som är knutna till det avgående statsrådet sin anställning i Regeringskansliet.
Statsrådens pressekreterare är också politiskt tillsatta och tillhör organisatoriskt Statsrådsberedningens pressavdelning och slutar vid statsministerns avgång.
Av Regeringskansliets omkring 4 600 anställda är cirka 200 personer politiskt tillsatta. Vid ett regeringsskifte behåller övrig personal inom Regeringskansliet sina anställningar.

Källa: Regeringskansliet”
………………………………………………………………………………………………

Efter denna genomgång får vi åter skämmas över Sveriges höga svansföring mot andra länder. Att se grandet i sin grannes öga är regeringen bra på, men inte bjälken i sitt eget.
Utbredning av korruption och nepotism brukar vara korrelerat till längden på maktinnehav, glöm inte det till valet!

Lästips! Rolf Malms krönika  “Rädda Sverige” i Samnytt från den 23 januari, som beskriver samma tema som Karin Ferm.

3 tankar kring ”ANSVAR OCH KOMPETENS SAKNAS HOS POLITIKER OCH POLITISKT TILLSATTA TJÄNSTEMÄN!

  1. Ifall Kristersson tar över rodret i höst, så borde han kunna ärva Löfvens tjänstemän, eftersom skillnaden mellan S och M numera är en fråga om nyanser, med vissa undantag.

  2. När Ulf Kristersson i Fredagsintervjun på http://www.kvartal.se säger att det är SD:s rötter som hindrar samarbetet, så är det lika klyftigt som att mobba ett barn pga att barnets far eller farfar var nazze.
    Jag har en forn klasskamrat, vars barndom delvis ägde rum i Deutsches Jungvolk. Han har alltså “bruna rötter”.

    Men det är verkligen inte rötterna som jag är kompis med, utan killen (nåja, gubben då) av idag som jag gillar. SD:s rötter har ruttnat i jorden för länge sedan. Men Kristersson sitter tydligen fast i sin gamla rostiga rävsax.

    1. Mycket bra kommentar!
      För flera år sedan uppmärksammades att drottning Silvias far hade haft en del oegentligheter för sig under kriget, vilket många hade, medvetet eller omedvetet. Att skuldbelägga dagens landsmän för vad tidigare anfäder gjort är otroligt korkat. För då skulle statsministern ligga pyrt till. Vänsterliberalas givmildhet mot utomeuropeiska män, kan också bottna i retroaktiv generositet för krigiska gärningar genom historien, men islams blodiga historia är självklart undantagen från räfst och rättarting.

Kommentarer inaktiverade.