Beundran och ringaktning
Min far tyckte om Dag Hammarsköld, efter att han så tragiskt omkommit tröstade han sig med att vi har i alla fall kvar Tage Erlander, ”en rejäl karl”. 
Citat
”Sverige är svenskarnas land. Det är vårt gemensamma samhällsprojekt som tidigare gick ut på att skapa ett gott och sammanhållet folkhem för den svenska befolkningen och de relativt få och skötsamma invandrare som kommit från våra grannländer.
Få länder i världen har utvecklats till ett så bra land som vi hade i början av 1960-talet. Vi var ett etniskt homogent folk med goda kvaliteter som imponerade på övriga världen.”
Undrar vad Erlander skulle säga idag? Anade han vad som komma skulle när han sa ”var” i stället för ”är”?
Sverige är inte svenskarnas land är dagens utgångspunkt från Rosenbad och folkhemmet skall vara öppet för alla efter Olof Palmes mångkulturella övertygelse, som blev lag redan 1975 utan att vi fått en syl i vädret.
Min far litade inte på Olof Palme, ”en lömsk överklass pöjk” var omdömet.
Finnarna tyckte han om, de stoppade in en pris snus, spotta i nävarna och fick spaden och sågen att gnissla förtjust. Arbetarna firade arbetsveckans slut på lördagen med att dela en flaska brännvin och en falukorvsring och finnarna var inte knussliga med att bjuda tillbaka.
Hjärtslag riskeras av tillståndet i dag
Tänk om far skulle levt i dag, då skulle han riskera hjärtslag, när han ser hur hans hårda slit och vedermödor under alla år, förslösas på andra, som aldrig behöver böja på knäna, sen de tagit sig hit.
Nyanlända/invandrare får det mesta serverat på en bricka, ofta utan ett uns av tacksamhet.
Det sistnämnda är tyvärr min egen erfarenhet och många andra som jag har talat med under åren t.ex SFI lärare, FK personal och socialarbetare, givetvis i slutet rum.
Allt gratis
Att duka av bordet blir lätt en kränkning, torka av ett golv är inte att tänka på, när dessa förvuxna gossar får uppassning av en ”Jean” dygnet om. Allt skall vara gratis.
Karlskrona kommun bjöd in en firad stjärna från Mellanöstern och bjöd på festival, tacken var sexuella trakasserier.
Sverige är och förblir ett land av honung. Bidragen bara forsar in och gör de inte det blir man förbannad, har rätt att bråka, skrika och hota förskräckt personal. Det brukar ge resultat, precis som gapigt förturskrav åstadkommer på akuten eller en vårdavdelning.
Kulturella möten kallas det från regeringskansliet.
Där funderar man mer på hur skatten skall kunna höjas, pensionerna sänkas och hur snabbt man kan vältra över kostnaderna för sin förödande flyktingpolitik på knäande kommuner. Det sistnämnda är regeringens specialitet. Aldrig att en tanke sipprar in hur dörren skall stängas för detta slöseri.
Hyckleriet på SVT
I SVT:s nyhetsprogram står man och ondgör sig över polisens tafatthet, när det gäller att ta fast och döma våldtäktsmän. Anledningen är att resurserna går åt till utredning av alla mord och skjutningar från kriminella gäng.
Polisens representant såg oerhört trött ut i gårdagens Aktuellt, när damerna eldade upp sig och insinuerade om manliga strukturer. Men aldrig, aldrig ett ord om vilka förövarna är, för då kommer DO sättandes med hela den korrekta eliten.
Försämra välfärden eller höj skatten
Är nu kommunernas pest eller kolera val.
Kommunalråden i avfolkningsbygder börjar inse att flyktingmottagande inte var någon framtida vinstaffär. De trodde att fler ben och armar skulle generera arbetstillfällen, som infödda inte hade klarat av.
Misslyckade jobbsatsningar för skattepengar har politiker stor fallenhet för, i tron att de skapar jobb. Nu skall visst Ylva Johansson läsa på om Riksrevisionens senaste rapport om AF: s misslyckade satsning för att få unga i jobb, 2 miljarder kosta det kalaset.
Kanske syftet var att skapa fler jobb på förmedlingen och inte för arbetslösa ungdomar?
Politikerna försöker nu överrösta varandra med löften om fler poliser, fler lärare, fler sköterskor etc. Fler invandrare sägs bara i slutna rum.
Vad de glömmer är att få vill satsa på yrken där arbetsmiljön skadar kropp och själ.
Inga byggherrar vill bygga polisstationer i no go zoner, parkeringsvakter vägrar lappa i dessa områden, busschaufförer vill inte åka in, räddningspersonal måste ha poliseskort i dessa ”vitala och energirika områden,” som Karin Wanngård utropat.
Arma stockholmare med detta finansborgarråd, risk finns att hon snart är minister i regeringen, som belöning för sina klämmiga uttalanden.
Om dessa marodörer nu är så få som politiker alltid betonar, då vore det väl en barnlek att få dem inom lås och bom, eller ännu hellre kasta ut de som är >18 år. Inget händer mer än daltet från alla goda krafters samverkan, vilket enbart är näring för den kriminella karriären.
Lätt att komma in, men svårt att komma ut
Utbildningsplatser till polis står tomma och på lärarutbildningarna är kraven bottenlåga. Erfaren och duktig personal lämnar yrken, där möten med invandrare är vardag. Då hjälper ej tusenlappar i påök, när både kropp och själ tar stryk.
Politiker tillsammans med PK-eliten betraktas mer som ”Löjliga familjen” med Jimmie Åkesson som Joker. De ansvarar för en migrationspolitik där det är lätt att komma in vårt land, men mycket svårt att komma ut, oavsett om brotten är mord, våldtäkter och bedrägerier.
Min far skulle inte känna igen landet han lämnade 1980.