Du gamla, Du fria, Du fjällhöga nord,  

Du tysta, Du glädjerika sköna!
Jag hälsar Dig, vänaste land uppå jord,
Din sol, Din himmel, Dina ängder gröna.
Din sol, Din himmel, Dina ängder gröna.

Du tronar på minnen från fornstora dar,
då ärat Ditt namn flög över jorden.
Jag vet att Du är och Du blir vad Du var.
Ja, jag vill leva jag vill dö i Norden.
Ja, jag vill leva jag vill dö i Norden.

Glöm invändningar mot nationaldagsfirandet, från till exempel Kristina Lindkvist, kulturjournalist på DN, var annars? ( SVT Godmorron under v.21) och pastor Karin Olofsdotter i Falun. Hon ville inte vara sämre utan vill skriva om ovan sång, som är förlegad och imperialistisk.

Ärkebiskopen med sitt valspråk ”Allahu Akbar” kan säkert hitta inspiration  för nydanande av psalmer, bibelns texter och kyrkans ritualer, så  medborgare med annan religion inte blir sårade.

”Nationaldagen borde vara en fest” stod det i en insändare i lokaltidningen i går av en pensionär, angående dagens firande, som mer blivit ett engagemang med internationell inriktning med världsmusik och med andra kulturer i centrum.

”….I stället för att vara stolta över vårt land och dess traditioner ägnar vi oss åt självutplåning den enda dag då det traditionellt svenska borde vara i fokus…..”

Dagen har alltmer förvandlats till en dag för hyllning till nysvenskars medborgarskap. Svensk kultur suddas ut, men enligt vänsterns mångkulturella skara finns den inte, så det är ett helt logiskt agerande.

Så hissa den svenska flaggan så länge som den ännu får flamma stolt mot dunkla skyar, där EU fanan gömmer sig.

Läs gärna folklivsforskaren Dan Krons gästkrönika i Gp. ”Hur skall vi inkludera andra om vi skäms för det svenska?”