Den indoktrinerade skolan

Professor varnar

Det här är en artikel, som jag önskar att lärare och föräldrar, speciellt boende på Söder i Stockholm skulle läsa.

Daniel B Klein, är professor i USA, med fru och barn boende i Sverige.

Han skriver om sin dotters erfarenheter i skolan och från egna upplevelser av skolsystemet både i Sverige och USA.

Jag ger här några citat från debattartikeln, som publicerades på Timbro.se den 23 maj 2017.

https://timbro.se/smedjan/sa-undviker-du-att-dina-barn-blir-indoktrinerade-skolan/

Skolans vänsterorientering

”Den svenska skolundervisningen är genomsyrad av ett vänsterpolitiskt perspektiv.

Men vad kan man egentligen göra som förälder för att förhindra att ens egna barn påverkas av den åsiktslikriktning som präglar såväl läroplanen som stora delar av lärarkåren?….”

”…Min dotter, som nu går i nionde klass, har år efter år berättat för mig om sina lektioner i skolan, och jag har följt hennes läxuppgifter. Tyvärr är mitt intryck att hela grundskolan verkar ha en dragning åt det röd-gröna hållet, och en del av det hon får lära sig är vilseledande, ibland till och med felaktigt…” 

”……Min dotter säger: ”Jag säger bara det de vill höra…..”

Hur många av oss har inte tvingats jamsa med och sagt det omgivningen vill höra, för priset är för högt för att avvika. Det är enklast att bli som de man är med.

”….De Officiella problemen är inte bara en fråga om åsiktslikriktning inom lärarkåren, utan de genomsyrar hela läroplanen….”

Formuleringsrätten till dagens problem, miljö, flyktingkris, terror, ojämlikhet, goda och onda stater och människor etc bottnar i de välbeställdas rätt att vifta med pekpinnen och bakom alla dessa fina och ansvarstagande individer ligger den globala finanseliten.

I en demokrati gäller det att likrikta och få folket med sig, så de inte röstar fel. Diktaturer har det lite enklare, där finns bara ett parti, som väljarna gör bäst i att rösta på för att undvika repressalier. Om andra partier skulle finnas, så är de bara ett demokrati camouflage.

Lärarutbildningen visar vägen utför

Författaren berättar om en kvinna som går på lärarprogrammet vid Södertörns högskola, som säger ”… att när hon har en avvikande uppfattning döljer hon oftast vad hon tycker, hellre än att förneka sina åsikter (det vill säga låtsas som att hon har en åsikt som hon egentligen inte har)…..”

Precis samma strategi som hans dotter tvingas inta, vilket illustrerar effektiv påverkan i flera led.

Denna smygande ideologiska påverkan fanns redan för 25 år sedan, när min dotter utbildade sig till lärare. Hon hade tur att det då ännu gick att bli lärare med en kandidat eller magisterexamen inom sina ämnen, som kunskapsbas. För att sedan gå ett år på praktik ute på skolorna. Men där låg mångfaldsvurmare redan i startgroparna, som nu har intagit styrelserummen.

Muslimska gossar kan bli kränkta

Minns att hon berättade från ett bedömningstillfälle när hon undervisade i religion. Då en modig invandrarflicka räckte upp handen och frågade om inte Allah eller vår Gud också kunde vara en hon? Min dotter svarade att var och har rätt att bestämma över sin tro och även kön på alltings skapare. Men det svaret vållade nästan underkänt, trots en annars utmärkt och fängslande lektion. Förstod hon inte hur hon med detta svar kränkte de muslimska gossarna? Flickans undran var utan värde. (Lektionsbedömmaren var psykolog, vilket kan förklara en del…)

”……De flesta lärarna på utbildningen lämnar inte utrymme för några tvivel om att de tillhör vänstern. Det speglas i grundtonen på lektionerna och i kursmaterialet…..”

Detta är väl något som flertalet känner igen. Om en grundton från andra hållet skulle höras, så agerar rektorn fort med värdegrunden som rustning och vapen.

Hur många skolor har inte utestängt vissa partier när det gäller besök i skolan kring valen?

Det borde väl vara en bra övning för ungarna i kritiskt tänkande? Eller bottnar förbudet i rädsla för åsikter utanför värdegrunden?

Farlig likriktning

”… Då universitetslärare i pedagogik är omgivna av människor som har samma åsikter som de själva, och åberopar auktoriteter som har samma uppfattning som de själva, hamnar de ofta i ett grupptänkande – det vill säga ett felaktigt tänkande som delas av och förstärks av gruppen….”

Likriktning och grupptänkande är en farlig utveckling, förutom i skol-och universitetsvärlden, så utgör journalistiken ett paradexempel.

När kaka söker maka, så förtunnas rekryteringsbasen. De med andra åsikter, erfarenheter väljer annan yrkesbana i stället för att stånga sig blodiga mot inskränktheten, att ständigt tvingas ge avkall på sin uppfattning och rätta in sig i ledet. Många lärare byter yrkesbana, ett av skälen kan vara frustration över påtvingad falskhet och därutöver en skola i förfall.

När kritiska röster tystnar, så kan det lätt gå åt helvete, det finns det många exempel på genom historien. 

Rådet som författaren ger till föräldrar är att;

”….Berätta för dina barn att deras lärare till största delen är människor som tillhör vänstern, men att vänsterns politiska perspektiv inte nödvändigtvis är bra….”

Kruxet är, att en alltför stor del av föräldrakollektivet är vänster och förstärker skolans uppfattning även hemma.

Det är den största anledningen till politikers klåfingrighet och medborgarnas svårighet att nyktra till och inte bara godta bilden, som serveras på fat av ideologiskt blinda politiker. Skolan är för dem den främsta plattformen för indoktrinering och framtida röster.

Slutsats: ”När alla tänker lika, tänker ingen alls.”

4 tankar kring ”Den indoktrinerade skolan

  1. Hela samhället har blivit vänstervridet.
    Vänsterfolk har infiltrerat media som påverkar vad folk tycker.
    Personer med högeråsikter ligger lågt för att de inte har tid att ägna sig åt samhällsfrågor eller inte vill ge sig till känna. Det har gått så lång att de som tillkännager avvikande meningar blir socialt utsatta.

  2. INDOKTRINERINGEN I SKOLAN UNDER ÅREN SOM GÅTT!

    Efter “ungdomsrevolten”, Kårhusockupationen, “Vietnamrörelsen”, “Kvinnans frigörelse” m.m. började vänsterrörelsen att splittras.

    Ungdomsrevolten innebar också sådana rörelser som hippie, Flower-power och andra ungdomsrevolter som innebar ett ökat missbruk av Narkotika.

    http://www.dn.se/pa-stan/karhusockupationen-1968-en-ogonblicksbild/

    http://www.rku.nu/rebell/2013-2/en-protest-mot-hela-etablissemanget

    http://www.minnenasjournal.nu/valkommen-till-60-talet/

    http://www.marxistarkiv.se/sverige/sp/k-o_om_svenska_trottarna.pdf

    http://www.blaskan.nu/Blaskan/Nummer30/Annika_Danielsson/subkulturens_historia_3_7_hippies_mods.html

    Den Marxistiska vänsterns grupp “Trotskisterna” infiltrerade det Socialdemokratiska partiet utan främst SSU.

    Nu framträdde Kulturmarxisterna som insåg att om de skulle få något att säga till om måste de infiltrera HELA SAMHÄLLET.

    OCH framförallt satsade marxisterna på yrken inom skolan, socialtjänsten, rättsväsendet (advokater och åklagare), fackföreningarna och andra sektorer där de kunde påverka samhället.

    Men framförallt så satsade de på att söka sig till LÄRARHÖGSKOLORNA. Nu då de hade tillgång till både studiebidrag och studielån.

    http://skolvarlden.se/artiklar/den-svenska-ddr-skolan

    De skulle “uppfostra” kommande generationer till sin “VÄRDEGRUND” och syn på hur Sverige skulle styras i framtiden.

    De hade bestämt sig för att DE skulle vara den “samlande kraften” som enade de olika ungdomsfraktionerna som bilades på 1960-talet.

    De bestämde sig för att INDOKTRINERA kommande generationer även i “allas lika värde”. Deras argument för detta var “ingen ska få bestämma över någon annan”, “vi har alla rätt att påverka vår vardag”, “det är vår framtid”. “vi är framtiden” osv.

    **
    Kulturmarxisterna var välutbildade i argumentation, retorik, debatteknik och det var lätt för dessa marxister att övertyga unga sossar att de hade rätt.

    Verkligheten och sanningen var inte så viktiga, det var “framtidsvisionen” och “känslorna” som betydde något för dessa unga marxister.

    För Marxisternas främsta argument var “är du inte med oss, så är du emot oss” och de framställde sig själva som “de svagastes försvarare”.

    ALLA SKULLE FÅ VARA MED OCH BESTÄMMA BARA OM MAN TYCKET SAMMA SOM DOM.

    De agiterande med att “det är vi unga som är framtiden”, “vi måste få visa vad vi kan”, “det gamla är förlegat och vi unga är välutbildade och kunniga” (till skillnad emot den tidigare generationen där många inte hade någon lång teoretisk utbildning), “det är vår framtid och vi vill vara med och forma den”, “inte fastna i gamla hjulspår” osv.

    Allt detta lät bra för de ungdomar som kom från arbetarhem och som ville komma upp sig i samhället. Slippa slita sönder kroppen som föräldrar och tidigare generationer gjort.

    Nu såg framtiden ljus ut, för denna ungdomsgeneration såg möjligheterna till en riktig “klassresa”, vi var inte längre förutbestämda att följa i våra föräldrars fotspår.

    De insåg inte att för att ett samhälle skulle fungera så måste makten vara uppdelad för att förhindra korruption och maktmissbruk.

    Utan de ville att “folket” skulle få makten även över ekonomin i samhället. Ta makten från de som ägde företagen och ansågs vara “utsugare” som gjorde sig rika på folkets arbete.

    Det argumentet drev de hårt för att makten över pengarna skulle finnas hos “folket”, i deras ögon hos fackföreningarna och politikerna som ansågs vara “folkets företrädare”.

    De drev och fick med sig många inom Socialdemokratin där de fick igenom ett förslag till MBL-lagen, som senare reviderades till att bli en “informationslag”. De hade förlorat det som de var ute efter, nämligen ett “förstatligande” av företagen, där Socialdemokraterna kunde ha styrt genom fackföreningarna.

    Istället så satsade Kulturmarxisterna på att införa “MEDBESTÄMMANDE” på dagis och på skolan. Smyga in den ändring av makt och beslutanderätt de var ute efter.

    Även om MBL-lagen finns, så innebär den lagen oavsett namnet INGET MEDBESTÄMMANDE utan är en ren INFORMATIONSLAG.

    Dåvarande Regering och Riksdag sa NEJ till Medbestämmande på arbetsplatser och ute i samhället. Och skolan är en arbetsplats både för lärare och elever!

    Det är Kulturmarxisterna som försöker införa “medbestämmande” bakvägen genom att indoktrinera barnen.

    Skolan och lärarna skulle inte längre vara en “auktoritet”, utan ett instrument som barnen och ungdomarna skulle få utnyttja i sin jakt på kunskap. Det var barnen och ungdomarna som skulle “forma framtiden” och därmed också undervisningen.

    De små barnen skickades hem med orden “säg till dina föräldrar hur du vill ha det”, “prata med dina föräldrar och KRÄV att du ska få bestämma själv”.

    Barnen skulle helt plötsligt uppfostras av dagispersonal, skolpersonal och fritidspersonal och det blev ett herrans liv om någon förälder vågade protestera.

    Ett led i INDOKTRINERINGEN var att nervärdera tidigare generationers kunskaper, erfarenheter och kompetens. Den äldre generationen var bara ett hinder för ungdomens framgångar. De insåg inte att de skulle komma att behöva göra sina egna misstag helt i onödan.

    De argumenterade med att det var de unga som var utbildade och kunniga. Sverige skulle lämna det gamla bakom sig och gå in i en ny “bättre” framtid. Bara man ställde sig bakom de värderingar som skolan lärde ut.

    Vad dessa unga agitatorer missade, var att den teoretiska utbildningen endast var en inkörsport i arbetslivet, och den egentliga utbildningen fick man på arbetsplatsen av äldre kunnig och erfarna arbetskamrater och chefer.

    Senare riktade skolan in sig på att ALLA skulle läsa på gymnasiet och gärna fortsätta med vidare studier, för enligt marxisterna (sossarna) är det bara de teoretiska kunskaperna som duger i samhället.

    De som istället hade fallenhet för praktiska yrken ansågs som “mindre vetande”. Även om dessa praktiska yrken krävde nog så goda kunskaper i yrkesutövandet.

    Marxisterna lyckades i en sak, de indoktrinerade barn från alla samhällsklasser oavsett vilka föräldrarna var och vilken politik föräldrarna ansåg vara den bäste.

    Vad de inte räknade med var att människan av natur är girig och att de flesta som kom upp sig i samhället helt struntade i “folket” utan de var bara ute efter den MAKT, som deras föräldrar aldrig haft.

    Socialdemokraterna slog sig som vanligt för bröstet och pratade om “den Svenska modellen”.

    Nu började man prata om vad som var “politiskt korrekt” istället och sökte sig till utlandet för att hitta en “ny underklass” som kan kunde säga sig vara “förkämpar” för.

    Nu har det kommit in ännu en grupp människor som anser att det är DERAS åsikter och ideologi som ska gälla i Sverige, och de vill vara de som INDOKTRINERAR nästa generation skolbarn i Sverige (oavsett vad barnens föräldrar vill)
    ………………

    Ett inlägg baserat på egna erfarenheter som ung på 1960-70-talet och senare som förälder under många år.

    1. Läste med igenkännandets glädje Din gedigna erfarenhetskommentar, som gjorde att många av mina misstankar klarnade och tydliggjorde gårdagens skeenden. Nyckelmeningarna för mig var – nedvärderingen av tidigare kunskap och att -människan av naturen är girig och glömmer folket för egen makt. Hur ska vi kunna bryta detta?

      1. Om jag det visste ändå!

        Vad jag har försökt att bidra med är kunskapen om hur det var förr och vad som påverkat hela det Svenska samhället under många år.

        Allt hände inte på en gång, utan detta är något som förändrat Sverige successivt utan att många reagerat.

        Sprida information om fakta är mitt bästa förslag!

Kommentarer inaktiverade.