månadsarkiv: januari 2017

Islam är fredens och krigets religion

islam

I Nyheter 24 skriver AL- Baghdady om att islam är som ett mynt, det har två sidor.

Den ena sidan predikar fred och försoning, den andra krig och terror.

Bakgrunden till denna dualism enligt AL- Baghdady är, var Muhammeds befann sig under olika skeden i livet. Efter hand skrevs Muhammeds uppenbarelser ner och blev innehållet i Koranen.

Fredliga Mecka verser

I yngre år drog sig Muhammed tillbaka i stillhet, han tillbringade en tid i en grotta, där han fick kontakt med en ängel, som gav honom budskap, vilka efter hand nedtecknades.

Därefter ville han få stöd för sina uppenbarelser av sin släkt i Mecka, men fick inget gehör. Självklart var han då mer ödmjuk i sin framtoning och predikade om fred och försoning. Verserna som härrör från denna tid fördömer våld i ett mjukt, mer poetiskt språk.

Krigiska Medina verser

Han misslyckades dock med att få stöd och blev säkert arg och besviken. Han lämnade Mecka och begav sig till staden Yethiib. 

Där allierade han sig med andra missnöjda och från denna tid blev tonen en annan, med mer jävlar anamma i de så kallade Medina versern (Källa, ovan artikel).

Tänk så oerhört praktiskt med en religion, där Du ena dagen kan förkunna fredens religion officiellt till politiker och dagen efter kan Du basunera ut heligt krig, med våld och terror till potentiella IS krigare.

Vänsterns enögdhet

Vänstern hyllar islam enbart som fredens religion, men är totalt blinda för myntets andra sida, där terror, våld och heligt krig befalls.

Min erfarenhet är inte antingen eller utan både och, när det gäller islams och alltför många muslimers båda sidor.

Islam skall inte betraktas som en religion utan som ren och skär politik. Staten, politiken och religionen är ett och samma.

Dubbelmoralen är stor, att ljuga för otrogna ger bara pluspoäng inför Allahs himmel.

Kanske invandrarnas tystnad när det gäller sina ungas djävulskap i förorten finns att spåra i Koranens dubbla budskap?

Sunni och shia fiender

Efter Muhammeds död år 632 blev sunni den dominanta grenen inom islam.

En mindre del inom islam menade att muslimernas överhuvud skulle vara släkt med Muhammed i rakt nedstigande led och bildade den shitiska trosinriktningen.

I den muslimska världen utgör sunni grenen inom islam omkring 90 % och ca 10 % är shiter.

Men i Irak och Iran är dock shiter/shia i majoritet.

Detta avspeglas i fiendeskap mellan Saudiarabien (sunni) och Iran (shia).

Whabbaism, kalifat

Islamiska staten/sunni, betraktar shiamuslimer som otrogna och svurna fiender, förutom alla andra religioner. IS ideologi har sin grund i wahhabismen, en mycket strikt, fundamentalistisk riktning inom sunniislam, som helst vill att samhället ska levas som på Muhammeds tid.

Målet är ett kalifat som styrs efter dessa principer, vars ledare kallas kalif och är Guds sändebuds ställföreträdare.

Medlet för att nå ett kalifat är terror, tortyr och mord (Källa; fakta om shia/sunni från artikel i DN 2016-09-11).

Enfaldig vänster

Men här hemma talar enfaldig och lättlurad vänster bara om utanförskap och beskyller oss som ser islams kluvna tunga för rasism och främlingsfientlighet.

Moskeér i förorten präglas ofta av imamer med förkärlek för fundamentalistiska principer, deras hantlangare är ”skäggiga skuggor,” som förföljer och förtrycker kvinnor som vill leva ett mer västerländsk liv, men det blundar vår feministiska regering för.

Kanske är det denna enögdhet som de vill vurma för i säkerhetsrådet tillsammans med kaffekokning?

Al- Baghdady skriver mycket  tänkvärt i sin artikel, som att tala med dubbla tungor. I TV gäller Koranens fredliga Mecka verser och till IS krigiska Medina verser.

Politiker vill inte se islams bubbla budskap

Men jag håller inte med i slutet på artikeln, där han skriver att de olika tolkningarna om våld, icke våld är en icke-fråga, han menar att det viktigaste är att skydda folk från förföljelse och terror.

Men hur skall politikerna kunna skydda oss, om de inte förstår och inte vill se islams dubbla budskap?

Brexit med många ??

EU

Storbritanniens premiärminister Theresa May har det inte lätt.

Angela Merkel har kaxat upp sig rejält och lutar sig mot sin vän Hollande.

Efter det franska valet i maj kanske det inte längre finns någon att luta sig mot?

Dessa tongivande EU-federalister befinner sig i en reaktionsfas efter Brexit chocken i fjol. Rädslan är nu mycket stor att fler EU länder kan följa efter, när medborgarna förstått att unionens alla friheter innebär ofrihet för flertalet och med en migrationsvåg som pungslår nationalstaten.

I samma reaktionsfas befinner sig Clinton anhängarna i USA, nu är det visst Putin själv som via hackare har lagt sig i valet och bidragit till demokraternas nederlag.

Nu, finns ingen mjuk Brexit bara en hård konstaterar Donald Tusk, Europeiska rådets ordförande, för det gäller att skrämmas så mycket det bara går.

EU- ambassadören Rogers har avgått och det var nog lika bra med hans skrämseltaktik mot utträdet.

Nigel Farage, fd. ledare för UKIP, föreslår utrensning av dessa EU villiga tjänstemän i brittiska utrikesministeriet.

Förmodligen skulle det då bli ganska tomt.

Ingen riktig plan fanns om utträdesförhandlingar, för etablissemanget var tvärsäkra på ett nej till Brexit och Cameron ångar nog djupt löftet om folkomröstningen.

Just nu ligger bollen hos domstolen som skall godkänna folkomröstningen och att artikel 50, om utträde från unionen, får aktiveras, vilket måste ske senast i mars 2017.

Många krafter har nu frisläppts, som kan både förhindra och försena Brexit.

Här hemma skriver Mats Karlsson, direktör för UL (Utrikespolitiska institute) i Svd den 5/1 2017 att vi inte ska ta brittiskt utträde för givet.

Han eldar på ordentligt om alla nackdelar och talar om för oss att ett utträde bara kan vara dåligt, sämre och katastrofalt. Eftersom han är en som gynnats av politiken.

Att köra över folkviljan i ett demokratiskt val, skulle få långtgående konsekvenser, men det glömmer MK att nämna. För honom och hans gelikar är väl folkets vilja bara en petitess, när profiten för den finansiella eliten står på spel.

Dessutom får jag reda på orsaken till att engelsmännen röstade så fel.

Det är ”de populistiska pyromanernas fel.” En ny benämning på folkviljan i en demokrati.

Vi får bara hålla tummarna att landet lotsas ut från Bryssels tvångsboja och att den franska regeringen byts ut i vår. 

Gerd Wilders och Marine Le Pens framgångar förskräcker Europas elit, så skrämseltaktiken från Bryssel kommer att öka och här hemma vet nog inte statsministern vilket ben han ska stå på.

 

 

 

 

 

 

 

”Tänk om Sverige blir som Malmö”

Invandringspolitik

Skriver journalisten Lars Åberg i denna artikel. Han kommer ut med en bok ”Framtidsstaden” om några dagar på Karnevals förlag.

LÅ beskriver gårdagens och dagens Malmö, om stadens förändring, om politikers hyckleri med dubbla Janus ansikten.

Misslyckade miljardprojekt till integration, ersätts bara med nya, eftersom ett beroendeförhållande utvecklats mellan de som ska hjälpa och de som skulle bli hjälpta.

Detta känner jag väl igen från min yrkestid.

Att kvittra på om mångfaldscharmen i möten med invandrare gav poäng, att säga som det var (det vill säga att detta kommer att gå åt fanders) då var man utan kompetens redan för 30 år sedan.

I första hand tror jag att detta hyckleri med alla utmaningar beror på prestige, både nationell och internationell.

Hur många gånger har inte Ylva Johansson avfärdat frågor om hur integrationens alla utmaningar skall lösas med ett kaxigt ”Vi ska klara av det” det vill säga ett God dag Yxskaft svar!

Utmaningarna skall vi medborgare acceptera utan prut och sedan betala, trots att pengarna är slut. Invandrarna, nyanlända får inte utmanas, de behöver inte ändra på sin kultur om de inte själva vill och det vill de nästan aldrig. Välfärd med alla bidrag har däremot hög acceptans, men att följa lag och rätt går inte lika lätt.

Konsekvenserna av denna blåögdhet är Malmö illustrativt exempel på med urholkad välfärd, sjunkande ekonomi, ökad kriminalitet och ständiga kulturkonflikter.

Att hojta om rasism får nu mera bara ett löjets skimmer om man inte är en välbetald konsultjocke eller kommunstrateg, som desperat lyfter fram ”bron, högskolan och människor från jordens alla hörn” som positiva framgångsfaktorer. 

Hyckleriet tror jag också handlar om stor ”vara till lags vilja” inför den ekonomiska eliten (min far som var mer rak på sak skulle ha sagt rövslickeri) eftersom mångfaldsövertygelsen breddar vägen för karriären med välbetalda poster både hemmavid och ute i världen.

EU och FN erbjuder lockande möjligheter, vars uppdragsgivare är den globala finanseliten.

Träffar man bara sina meningsfränder och ser den bistra verkligheten endast på pappret, då försvinner omdömet, trots låtsasfolklighet. Grupptrycket och karriären väger tyngre än den verkliga världen.

Att Reinfeldt får sitta och intervjua likasinnade globalister och oemotsagd få predika om invandringens lönsamhet är en skam för hela det rödfärgade SVT.

Men utan insikt finns ingen skam, övertygelsen om att vara humanismens frontsoldater, är det enda som förstärks på SVT med gamla marxister, som höga chefer.

I rekryteringen till nya medarbetare favoriseras mångfald, identitet och rödrosa färg,  kompetens och kritiskt tänkande har lågt värde.

Kanske skulle det behövas en tegelsten i skallen, en nyårsraket i barnvagnen för att alla mångfaldsvurmare och den politiska eliten skulle komma till insikt om landets förödande migrationspolitik?

Kan mörka krafter i Europa vara ljusa?

Terrorism

”Vi fördömer kraftigt nattens attack i Istanbul, riktad mot människor som firade in det nya året” skrev utrikesminister Margot Wallström i en kommentar till TT, efter det senaste terrordådet i Turkiet, bara en timma in på det nya året med 39 döda och 69 skadade.

Margot Wallström är väl fullt upptagen med att implementera Sveriges feministiska utrikespolitik i säkerhetsrådet och då räcker det med några ord om fördömanden.

Omedelbar utvisning, förlorat medborgarskap för både planering av terrordåd och för återvändande IS krigare, förutom att uppdatera asylrätten till 2000-talet finns ännu inte på kartan.

Snällheten har även tagit domstolarna i anspråk. Förmildrande omständigheter och förståelse för brottslingens påstådda ålder och för IS krigarens bakgrund är i ropet, offren väcker inte samma medkänsla.

Anledningen enligt IS, som nu tagit på sig dådet  på nattklubben i Istanbul, var västs oförskämdhet att fira hednisk helg , vilket förargar Allah.  Turkiets engagemang i Syrien är också orsak till att landet står i skottgluggen för islamiska statens krigare.

Allt fler medborgare i Europa  ifrågasätter och fördömer EU:s mångfaldspolitik, när konsekvenserna också leder till terror och död, förutom åderlåtning av medborgarnas betalda välfärd, vars skyddsnät nu har stora revor.

Detta faktum verkar tyvärr inte oroa makthavarna lika mycket, som framväxten av nationalistiska partier. För resultatet  av denna tillväxt kan få maktmonopolet att rubbas, vilket innebär försämrade förmåner för den politiska eliten.

Samma mönster upprepas hela tiden.

Ljus, blommor och vackra tal om fortsatt öppenhet, som får hemvändande IS krigare att gnugga händerna av förtjusning och gömma sin AK-47:a i väntan på kallelse till martyr av sina bästa bröder.

Vänsterns vurm för identitetspolitik har breddad vägen för dessa Allahs krigare som kämpar för ett förtryckande Kalifat.

Lika energiskt som Allahs krigare, kämpar vänsterliberala globalister med bortförklaringar till våld, mord och terror. Arbetslöshet med utanförskap är de mest populära förklaringsmodellerna, aldrig det egna ansvaret för sina handlingar.

Att ta upp en tegelsten, bränna bilar och nu kasta smällare mot polis, barn och gamla är mer attraktivt än att ”ta upp en bok.”  Att ägna sig åt djävulskap ger respekt åt invandrarkillar i parallellsamhällen, vars föräldrar tycks vara utan ansvar för sin avkomma.

Frisedel för djävulskap  med inbyggd hederskultur i generationer, är att deras aktiviteter gärna klassas som religion. Religionsfrihet, där islam försvaras med näbbar och klor av de mångkulturella,  får mig att tänka på hästen i Troja. De mångkulturella förespråkarna glömmer ständigt att islam är mer politik än religion.

Jag tycker inte att Sveriges feministiska politik, som blundar för förtrycket av förortens kvinnor och våldtäktsvågen  från ensamkommande barn, dvs. unga män, är något som skall gå på export. När säkerheten för kvinnor är bortblåst, till skillnad från FN:s skyddade zoner. Nya deklarationer i säkerhetsrådet ger strålkastarsken, medan högen av gamla ligger i byrålådor, utan att det hänt ett dugg.

Hatet mot väst inom islam och EU:s dvs. kapitalets friheter med öppna gränser finns inte på vänsterns karta, som orsak till att Europas medborgare utsätts för våld och terror. Aggressionen riktas i stället mot medborgare som protesterar mot politikens gränslöshet.

Vänstern har för länge sedan vänt arbetarna ryggen i sin humanitet för andra. När röster behövs så glöms partiprogrammen.

Förbundskansler Angela Merkel verkar ha förstått att kanske öppenheten också har en baksida med ökat våld och terror mot sin befolkning.

Kanske öppenheten blir något mindre öppen ju närmare valet hon kommer?

Varningar har inte saknats.

Svd:s skribent Ivar Arpi skrev redan 2015-07-10 en ledare, som nu åter sprids på nätet, rubriken var ”Europa är IS nästa stora slagfält.”

Han har blivit sannspådd med råge, 22 terrorattacker i Europa under 2016 talar sitt tydliga språk.

Efter Brexit och Trumps seger så återfinns samma budskap hos etablerade, vänsterliberala debattörer.

Man jämför dagens utveckling med framgången för Europas nationalistiska partier med framväxten av nazismen under 30-talet.

Jag håller med om jämförelsen med 30-talet, men vi har olika målgrupper.

Undfallenheten mot islam påminner exakt om 30-talets undfallenhet mot nazismen.

Vänsterliberaler är lika naiva, de blundar och tiger nu, som då.

Vilket får mig att undra om inte Europas så kallade mörka krafter, populister och nationalister kan vara de ljusa?

Ps. Ett tänkvärt förslag från Fredrik Schulte (m) ”M-toppens förslag: Inför obligatorisk utvisning till säkra platser i tredje världen” Ds.