Först kloka tankar från en bloggläsare

”Tänk att det finns personer, ja t.o.m. även riksdagsledamöter från exempelvis Vänsterpartiet, som på allvar tror att vi inte hade klarat sjukvården utan alla invandrade läkare och annan invandrad vårdpersonal.

Bara en tanke, hur klarar länder utan större invandring detta, exempelvis Island?

Jo alldeles utmärkt och anledningen till detta är att det är just den stora invandringen som fordrar extra personal, exempelvis en invandrad sådan.

 År 2016 fick 47 invandrande läkare godkänt att praktisera i Sverige. Det ska ställas till det totala antalet invandrare på 163 000 som kom till Sverige under 2015.

Alltså fler läkare behöver då invandra till Sverige, vilket i sin tur innebär att väldigt många fler invandrare måste komma hit, som i sin tur fordrar ännu fler läkare etc.

Det är som att lära hunden att snurra lite fortare om den ska kunna bita i sin svans. Det blir en negativ spiraleffekt som leder till att sjukhus efter sjukhus får akuta problem. Det är häpnadsväckande att inte alla förstår det.”

Hur ofta har vi inte fått höra att Sverige inte skulle klara sig utan utländsk personal inom sjukvården. Utländsk arbetskraft räddar Sverige från kollaps.

Inte en tanke ägnas åt att denna utbildade skara behövs i hemlandet och i dess framtida återuppbyggnad, då har vänsterns humanism flugit sin kos.

Neurokirurger kör tunnelbana och taxi pga av senfärdighet från socialstyrelsen, är ett populärt tema från vänsterhåll.

Saktfärdigheten från validering av invandrares tidigare kompetens beror bara på ilvillighet och slöhet enligt dagens röda garde.

Vi skall tvärtom vara glada för denna långsamhet om vi är rädda om våra liv.

Det finns många belägg för att utomeuropeiska läkares utbildning inte har samma kunskapsinnehåll som läkarutbildningar i väst och det är mycket få som klarar kunskapstestet för svensk läkarlegitimation.

Om falska läkare, som trots fällande domar om inkompetens fortsätter med sin yrkesutövning tack vare landstings godtrogenhet, har Uppdrag Granskning skildrat under fjolåret.

Dagens Medicin skrev före jul 2016 om att endast 5 av 58 utlandsutbildade läkare blev godkända på både det praktiska och teoretiska kunskapstestet.

Därutöver har de inte kompetens av svenskt regelverk och svårt för att förstå patientens rättigheter, när man varit kung i hemlandet. Deras utbildningsinsatser är långa, många och kostsamma.

Tillgång till journalen på nätet är ett stort framsteg, att få vara den viktigaste personen i teamet gäller fortfarende mer i teorin än i praktiken.

Tyvärr är utlandsutbildade läkare inte ensamma om svårighet att acceptera tidens förändring, när det gäller maktförskjutning till patienten.

Läkarförbundets kungar har också svårt att godta denna maktförskjutning, men de lindar in sin motsträvighet mot ökad patientmakt i omtanke om patienten. Tunna argument, för att deras maktinnehav i vården inte skall minska.

Ett tydligt exempel är deras ovilja mot alternativ, som kan minska läkemedelsbolagens profit. Vidarkliniken är just nu det tydligaste exemplet, där landsting inte vill förlänga avtalen.

Dessutom chockhöjs registreringsavgiften för nya naturläkemedel, allt för att eliminera  konkurrerande verksamhet.

Kvalité i stället för kvantitet

Kvantitativa mått, antal besök, antal personer på väntelistor, beläggning av vårdplatser etc har varit mätverktygen inom vården.

Nu börjar man i stället prata om kvalitativa mått.

Vilket värde har åtgärderna inneburit för patienten?

Ett gammalt skämt lyder, ”operationen lyckades, men patienten dog”, operationskvoten uppfylldes däremot.

Även inför värdebaserad vård rynkar läkarna på pannan och protesterar att detta nya mått kan åsidosätta HSL krav om likvärdig och rättvis vård.

Eftersom 3.000 tusen patienter avlider varje år på grund av vårdskador, biverkningar från läkemedel,  fall, trycksår mm, så kanske deras reaktion inte är så svår att förstå. I dag är det kris på många sjukhus, orimliga väntetider på akuten.

Inga sängplatser finns, så hem med lite alvedon och öppna ett fönster är råd, som i några fall fått katastrofala följder, med tragisk och för tidig död.

Det är som inom andra samhällsområden som undan för undan krakelerar, ingen vill nämna grundorsaken; massinvandringen till världens humanitära stormakt.

Jag vet hur mycket mer tid en utlandsfödd patient tar jämfört med en svenskfödd.

Tolk, språksvårigheter, annan kultur, tradition med orimliga förväntningar och krav på intyg som genererar bidrag, vilket också kan bidra till att personal slits ut, slutar och vårdavdelningar måste stängas.

Men om detta skall vi inte berätta för då kanske humanismens förkläde får fula fläckar.

I vissa fall ska vi kanske vara glada över att läkare i stället blir taxichaufförer. 

Är det någon av Er, som vet vad KI:s tidigare stjärnkirurg Macchiarini numera gör??