Bacha bazi

Björn Nordström, skribent på Avpixlat, skriver sin krönika om 2017 års nya begrepp, nämligen ”bacha bazi”, vilket betyder de dansande pojkarna från Afghanistan.

I Sverige skulle vi kalla avslutningen på dansen, där unga pojkar dansar för att hetsa upp män,  för våldtäkt och homosexuell pedofili (kvinnor får ej dansa).

Tahrrush/våldtäktslek

I fjol fick vi kunskap om våldtäktslek,” tahrrush,” där en grupp män omringar och först sexuellt trakasserar en ensam kvinna, för att hon under förnedrande former, sedan blir våldtagen av männen.

I traditionell media är det tyst om dessa kulturella aktiviteter.

Där har ledarskribenter fullt upp med att klia varandra på ryggen och tala om för oss vad objektiva och sakliga de är, till skillnad från nätets alla falska nyheter.

Nätets alla nyhetssajter skriver om det traditionell media oftast glömmer; massmigrationens svåra påfrestningar och enorma kostnader för hela samhället. (Avpixlat, Fria Tider, Newsvoice, Det goda samhället, Ledarsidorna och Arnstbergs/Sandelins blogg Invandring och mörkläggning är några exempel på nyhetsförmedling med fakta och kunskap).

Domstolars sanktionering av beteenden

Hur många av oss blev inte upprörda, när de afghanska unga männen inte blev utvisade efter att grymt ha våldtagit en pojke? Lite ungdomsvård räckte ansåg domstolen.

Tack och lov finns det de som protesterar mot domstolens flathet, krönikör Britta Svensson är ett exempel.

Indirekt innebär detta domslut en sanktion av ”bacha bazi”, att denna kulturella aktivitet fått fäste i landet, som är världsmästare i humanitet.

Simhallar, farlig plats för unga tjejer

Att bada i simhallar utgör nu en fara för unga tjejer, när ensamkommande unga män låter sina nedtryckta sexuella lustar få fritt spelrum under bikinibyxan och personalen från HVB hemmen bara står och jamsar med,  ja, ja ”de gör bara så här.”

Personalens medberoende och tystnadskultur når bara nya höjder. Annars kanske de får gömma sig i garderoben, innan polis kommer, när dessa män sedan löper amok.

Assimilering på HVB hemmen till främmande kultur tycks gå fortare än i Rinkeby och Gårdsten.

Konstigt, så skiftar dessa unga mäns ålderangivelser efter deras aktiviteter i samhället och eftergivna och slappa nämndemän i domstolarna bara nickar och håller med om den flexibla åldern.

Barnäktenskap; kärlek eller våldtäkt?

Ett annat stort problem är barnäktenskap. Om denna sedvänja står det i ”Barometern” där socialförvaltningens prövningar i ett sådant ärende beskrivs.

Enligt migrationsverket finns i dag 132 kända fall av barnäktenskap i 80 kommuner, men mörkertalet får betecknas som mycket stort.

I de flesta fall bor flickan < 15 år med sin betydligt äldre make.

Jag är övertygad om att detta inte vållar de röda socionomerna i Malmö samma upprördhet, som att lämna ut namn på papperslösa som enligt lag skall avvisas. De betecknar säkert våldtäkt som kärlek, när det gäller nyanländas barnäktenskap.

Vi kan bara konstatera att svensk lag inte längre gäller.

Olika hastighet i anpassning

Det går med blixtens hastighet för nyanlända att anpassa sig till hela välfärdspaketet, fast bidragsförsörjning inte ingår i deras tradition.

Men, när det gäller att acceptera värdlandets seder, bruk, lagar och regler då är det rekord i saktfärdighet och anpassningen beräknas ta  flera generationer.

Huvudansvaret för detta haveri är alla vänsterliberalers skyddande paraplyer över den berikande mångkulturen och skulle de kika med ena ögat, så kommer bortförklaringarna som en reptil från hjärnkontoret.

Assimilering det enda rätta

Assimilering är det enda som gäller till värdlandet, som direkt måste visa vad som gäller och  sätta ner foten, när oegentligheter och brott mot svensk lag begås. Konsensuskultur bara stjälper och bidrar till att oacceptabla företeelser i medeltida kultur förstärks.

Utvisning för grova brott som tharrush och bacha bazi borde vara en självklarhet för att statuera avskräckande exempel, men då  blommar medmänskligheten plötsligt upp om straff riskeras i hemlandet. Offret däremot glöms bort.

I ett politiskt korrekt samhällsklimat, så får inte ens förkastliga företeelser komma upp till ytan, i fall där de kan misstänkliggöra den mångkulturella yran.

I traditionell media drunknar läsaren i snälla och uppskattande reportage om nyanländas kultur och ambitioner, som lyfts till skyarna, medan svårigheter sopas under mattan.

Om någon skildrar migrationens andra sida så lyfts deras alster snabbt ut, medan åsikter som stämmer med PK ismens värdegrund med mångfald, hbqt-tolerans, könsmakts- och identitetsperspektiv, etc publiceras utan prut. Det vet jag av erfarenhet.