I Nyheter 24 skriver AL- Baghdady om att islam är som ett mynt, det har två sidor.

Den ena sidan predikar fred och försoning, den andra krig och terror.

Bakgrunden till denna dualism enligt AL- Baghdady är, var Muhammeds befann sig under olika skeden i livet. Efter hand skrevs Muhammeds uppenbarelser ner och blev innehållet i Koranen.

Fredliga Mecka verser

I yngre år drog sig Muhammed tillbaka i stillhet, han tillbringade en tid i en grotta, där han fick kontakt med en ängel, som gav honom budskap, vilka efter hand nedtecknades.

Därefter ville han få stöd för sina uppenbarelser av sin släkt i Mecka, men fick inget gehör. Självklart var han då mer ödmjuk i sin framtoning och predikade om fred och försoning. Verserna som härrör från denna tid fördömer våld i ett mjukt, mer poetiskt språk.

Krigiska Medina verser

Han misslyckades dock med att få stöd och blev säkert arg och besviken. Han lämnade Mecka och begav sig till staden Yethiib. 

Där allierade han sig med andra missnöjda och från denna tid blev tonen en annan, med mer jävlar anamma i de så kallade Medina versern (Källa, ovan artikel).

Tänk så oerhört praktiskt med en religion, där Du ena dagen kan förkunna fredens religion officiellt till politiker och dagen efter kan Du basunera ut heligt krig, med våld och terror till potentiella IS krigare.

Vänsterns enögdhet

Vänstern hyllar islam enbart som fredens religion, men är totalt blinda för myntets andra sida, där terror, våld och heligt krig befalls.

Min erfarenhet är inte antingen eller utan både och, när det gäller islams och alltför många muslimers båda sidor.

Islam skall inte betraktas som en religion utan som ren och skär politik. Staten, politiken och religionen är ett och samma.

Dubbelmoralen är stor, att ljuga för otrogna ger bara pluspoäng inför Allahs himmel.

Kanske invandrarnas tystnad när det gäller sina ungas djävulskap i förorten finns att spåra i Koranens dubbla budskap?

Sunni och shia fiender

Efter Muhammeds död år 632 blev sunni den dominanta grenen inom islam.

En mindre del inom islam menade att muslimernas överhuvud skulle vara släkt med Muhammed i rakt nedstigande led och bildade den shitiska trosinriktningen.

I den muslimska världen utgör sunni grenen inom islam omkring 90 % och ca 10 % är shiter.

Men i Irak och Iran är dock shiter/shia i majoritet.

Detta avspeglas i fiendeskap mellan Saudiarabien (sunni) och Iran (shia).

Whabbaism, kalifat

Islamiska staten/sunni, betraktar shiamuslimer som otrogna och svurna fiender, förutom alla andra religioner. IS ideologi har sin grund i wahhabismen, en mycket strikt, fundamentalistisk riktning inom sunniislam, som helst vill att samhället ska levas som på Muhammeds tid.

Målet är ett kalifat som styrs efter dessa principer, vars ledare kallas kalif och är Guds sändebuds ställföreträdare.

Medlet för att nå ett kalifat är terror, tortyr och mord (Källa; fakta om shia/sunni från artikel i DN 2016-09-11).

Enfaldig vänster

Men här hemma talar enfaldig och lättlurad vänster bara om utanförskap och beskyller oss som ser islams kluvna tunga för rasism och främlingsfientlighet.

Moskeér i förorten präglas ofta av imamer med förkärlek för fundamentalistiska principer, deras hantlangare är ”skäggiga skuggor,” som förföljer och förtrycker kvinnor som vill leva ett mer västerländsk liv, men det blundar vår feministiska regering för.

Kanske är det denna enögdhet som de vill vurma för i säkerhetsrådet tillsammans med kaffekokning?

Al- Baghdady skriver mycket  tänkvärt i sin artikel, som att tala med dubbla tungor. I TV gäller Koranens fredliga Mecka verser och till IS krigiska Medina verser.

Politiker vill inte se islams bubbla budskap

Men jag håller inte med i slutet på artikeln, där han skriver att de olika tolkningarna om våld, icke våld är en icke-fråga, han menar att det viktigaste är att skydda folk från förföljelse och terror.

Men hur skall politikerna kunna skydda oss, om de inte förstår och inte vill se islams dubbla budskap?