När mina döttrar var i tonåren och gjorde ärlig sammanfattning från sin barndom med sin ensamstående mor, så fick dessa två faktorer högst poäng.
”Det bästa med dig mamma var att du aldrig gifte om dig och att vi alltid hade en dagstidning.”

Dagstidningen var under hela deras barndom och tonårstid Dagens Nyheter, som gav god omvärldsbevakning.
Men världen förändras och media med den.

Vänsterliberla ståndpunkter dominerar inom politik och media, att vara nationalist är fult, att vara globalist är däremot mycket fint.

Postmarxisterna verkar ha lockat in även liberaler i sin identitetspolitik med sitt ständiga tjat om sociala konstruktioner. Dagens forskning om arv, genetik och om vårt DNA finns inte på kartan.

En gradvis förflackning har skett av nyhetsförmedlingen under det sista årtiondet.

Tidigare så uppfyllde flertalet rikstidningar sitt uppdrag, att vara objektiv nyhetsförmedling, som levererade fakta till mig som läsare, så att jag därefter kunde ta ställning själv utan pekpinnar uppifrån.

Nu anser jag att förfallet är stort.

I stället för att skildra verkligheten, omskapar de den och blir en subjektiv propaganda-apparat för det mångkulturella samhället, federalism och en ny världsordning(NWO).

Den samhällsgranskande funktionen är som bortblåst och jag misstänker att rosévinsintaget med politiker i Almedalen kan sätta spår.

Etablerade opinionsbildare med rätt värdegrund har förtur på debattsidor.
Vad ett värde egentligen är, verkar de inte vara så noga med.

Forskare och kunniga experter är inte välkomna med sina alster om de avviker för mycket från etablerade uppfattningar främst inom migrationspolitiken.
Ordmakarna, oftast politiker, företrädare för organisationer och föreningsliv, som släpps in på debattsidorna har stor fallenhet för att omvandla ord så de får antingen skimmer av godhet eller av ren ondska, beroende på från vilket håll orden kommer.
Patriot förvandlas till rasist, SD anhängare beskrivs som nazist, tiggare kallas för EU migrant, invandrare för nysvenskar och illegala unga invandrargäng förvandlas till ensamkommande flyktingbarn, även om de är upp till 40 år.

Allt för att väcka känslor utan frontallobskontakt.

Trots att svenskars förtroende bara dalar för medias rapportering om invandring, flyktingpolitik i flera opinionsundersökningar, så fortsätter redaktörerna med sin journalistkår i samma spår.
Föraktet och svartstämpling av de som går emot den rådande opinionen är mycket stort.
Avsikten är att skrämma andra bland vanligt folk; se hur det går för de som bloggar och skriver på Avpixlat, utanför åsiktskorridoren.
Nej, det sista säjer de inte, för enligt traditionell media så finns ingen sådan korridor, bara okunniga och korkade lekmän som inget förstår.

När forskare, professorer, docenter och kunniga experter säjer samma sak, då byter media ofta strategi,från svart/brunstämpling till tystnad, för den argumentationen klarar de inte av.
Dörren stängs till de stora dagstidningarnas debattforum och i SVT:s morgonsoffor trängs bara kultur- och kändiseliten, som nästan gråter i kapp över vår bristande tilltro till deras världsåskådning.

När jag läste söndagens DN (2016-09-14) så fick jag lägga den ifrån mig för att inte kvävas av alla vinklade, känslosamma flyktingreportage.
Utgångspunkten var den lilla Alan Kurdis tragiska drukningsdöd på Medelhavet och sedan ett frosseri i reportage om tappert kämpande flyktingar i vårt avlånga land.

Därför blev jag så glad, när jag sedan läste ett inlägg på Avpixlat av den kunnige professorn Karl-Olov Arnstberg som under rubriken ”DN´s agendajournalisik” just beskrev söndagens tidning.

Många intressanta och lärorika inlägg finns på hans och journalisten Gunnar Sandelins blogg ”Invandring och mörkläggning.”

Tyvärr ersätts alltför ofta god kompetens av floskler och ringa intelligens i traditionell medias rapportering.

Ps. Jag prenumererar inte längre på DN, får låna söndagstidningen av grannen. Ds.