Förföljelse av kvinnor och homosexuella som kämpar mot gamla och medeltida sedvänjor förekommer inom flera religioner.
I Sverige har bokstavstrogna fundamentalister inom islam fått tolkningsföreträde, hur muslimer ska leva sina liv med ett strikt regelsystem främst för kvinnor och unga.
Vad jag inte förstår är hur våra rödgröna feministiska partier som hyllar allas lika värde kan visa en sådan undfallenhet och förståelse för partimedlemmar med invandrarbakgrund som öppet eller i det fördolda hyllar sharialag och har nära band till extremister.
Islamiska förbundet och Sveriges unga muslimer är avknoppningar av muslimska brödraskapet och stryks medhårs oavsett deras agenda.
Att moralpoliser, ”skäggiga skuggor” förföljer och trakasserar kvinnor i invandrarförorter, som lämnat sin huvudduk hemma och som vill bestämma över sitt eget liv, får ringa uppmärksamhet.
De annars så verbala feministerna är tysta och när de konfronteras försöker de smeta ut detta kvinnoförtryck på alla män, helst på svenskfödda vita.
Toleransen hos vänsterintellektuella och kultureliten är mycket stor mot de intoleranta.
Ett tydligt exempel var förra sommaren då Jan Sunnesson ordnade en liten pridedemonstration i invandrardominerande områden.
Protesterna mot detta obehagliga tilltag var högljudda från vänsterhåll.
Jag undrar om dessa områden skall vara en frizon för intolerans mot sexuella minoriteter?
Men jag har förstått att pridearrangörerna bara vill visa upp sig i fina kvarter för de redan frälsta.
När politiker med invandrarbakgrund nu har avslöjats för sitt samröre med extremister så kommer flera av deras partivänner med penibla undanflykter om förföljelse av islam.
Miljöpartiets språkrör Gustav Fridolin förstod inte att kvinnor upplevde en kränkning när de inte blev tagna i hand. Då förstår jag hur lite han egentligen förstår av assimilerings- och integrationssvårigheterna.
Att uttala sig nedsättande mot någon invandrare får DO/diskrimineringsombudsmannen att blixtsnabbt agera, men när diskriminering och nedsättande tillmälen, som svennehora, riktas mot kvinnor av män i en religions namn, så händer ingenting, förutom tystnad.
Jag har sedan lång tid förstått att Sveriges feministiska utrikespolitik inte har någon motsvarande inrikespolitik och definitivt inte för kvinnor i förorterna som kämpar mot religiöst förtryck, patriarkaliska strukturer, klansystem och hedersförtryck.
En av kämparna mot detta förtryck är Hanna Gadban, författare, lärare och debattör. Hon skrev i Svd (2015-10-11) att skulden läggs på kvinnorna själva när de försöker frigöra sig från detta förtryck och om vänsterns allmänna misstro mot detta agerande och deras anklagelser mot kvinnorna för att de stigmatiserar förorten.
Enligt FN så förekommer det minst 5000 hedersrelaterade mord i världen, förutom i Menaländerna så finns denna barbariska sedvänja även i Pakistan, Indien och Bangladesh, men mörkertalen är mycket stora.
Inför sommarlovet känner många invandrarflickor rädsla för semester i hemlandet. Alltför många av dem har sittsvårigheter vid höstterminens början, när de utsatts för könsstympning under semestern.
Unga kvinnor som själva vill välja sin partner och utformningen av sitt liv kan tvingas att hoppa eller bli utkastade från balkonger för att upprätthålla familjens heder.
Mörkertalet är stort även i Sverige, eftersom många dödsfall rubriceras som självmord och vittnen lyser med sin frånvaro.
Benämningen ”balkongflickor” finns sedan länge, men kraftfulla åtgärder saknas från räddhågsna politiker.
Att utvisa hela familjen när brott uppdagas skulle ha en god avskräckande effekt och kunna rädda många av de utsatta flickorna.
Att denna medeltida sedvänja regelbundet får förekomma i ett land med en feministisk regering är en skandal utan motstycke.
Varför får stödet till trossamfund, som styrs av fundamentalistiska islamister bara fortsätta, trots att de motarbetar mänskliga rättigheter inte minst för deras kvinnor och ungdomar?
Stödet till trossamfunden består av skattepengar, ca 70 miljoner delas ut varje år av våra frikostiga politiker.
I en utredning nyligen från Stockholms universitet beräknas att ca 100.000 unga påverkas och hindras i sina livsval av sin familj och släkt med utomnordisk bakgrund.
Allt för många politiker, företrädare för organisationer och enskilda har i stället gjort allt för att negligera och motarbeta tragiska fakta från förorterna i sin rädsla för att stigmatisera en religion och stöta sig med inflytelserika imamer, som talar om för sina medlemmar hur de skall rösta.
Miljöpartiet och vänsterpartiet brukar inta tätplatserna.
Jag känner bara förakt för brösttonerna från miljöpartiets språkrör, när de pratar om sin värdegrund och mänskliga rättigheter. Skillnaden mellan teori och praktik är avgrundsdjup.