Nu återstår att se om Trump kan avsluta kriget i Ukraina på 24 timmar och om Zelenskyjs tiggeri blir mindre framgångsrikt.Snart är det bara vår egen krigstörstande riksdag som fortsätter givmildheten.
Hur ofta har vi inte hört att Ukraina kämpar för Europas demokrati med sin nazistinfiltrerade regering. Hur medborgare ännu kan tro på denna lögn övergår mitt förstånd.
”Han har kallats världen mest effektiva tiggare efter alla sina resor till länder som ingår i ”den regelbaserade världsordningen” och som är underställda makthavarna i Washington, Bryssel, Nato och EU.
Han har rönt stora framgångar i ett av de mest globaliserade länderna i Europa som också har den kanske mest korrumperade regimen. Det är inte så svårt att gissa att det handlar om Sverige. Vårt land styrs av den gravt korrumperade Tidöregeringen tillsammans det gravt korrumperade Sverigedemokraterna som sett till att skinna befolkningen på enorma belopp som skickats till Ukraina så att Zelenskyj kan skicka ännu fler unga män rakt in i döden till ett krig som inte kan vinnas.
Zelenskyj tycks vara omättlig. Ju mer pengar och vapen han får desto fler unga män skickar han rakt in i detta grymma krig där soldater och civila dödas på löpande band.
Men ukrainska män vill inte dö. De tvingas in i kriget som de vet att Ukraina inte kan vinna. Minst 100 000 soldater beräknas har deserterat från den ukrainska armén och efter att förhållandena vid fronten visade sig vara svårare än vad som uppgivits av regimen i Kiev överlever endast hälften av de inkallade några dagars strid.
Nyligen utgick ett påbud från Ukrainas nationella säkerhetsråd om att 160 000 nya soldater behövs inom tre månader för att kunna bemöta den ryska krigföringen. I praktiken kommer en stor andel av dessa soldater att dö eller lemlästas helt i onödan. Det vet man redan i förväg.
Den bokstavligt talat livsfarliga svenska regeringen som med stöd av SD fortsätter att skicka vapen till detta krig och dessutom gör det utan folkliga debatter eller förklaringar har blod på sina händer. Zelenskyj har bett om att få långdistansrobotar som kan nå långt in i Ryssland, vilket visar att den mannen saknar förstånd. Skulle han få sådana robotar vore ett storkrig ett faktum.
Politikerna i Sverige ska inte komma undan sitt ansvar när Ukrainas förluster leder till en samhällskollaps. Men det bisarra i sammanhanget är att Sverige redan har lovat att hjälpa till att bygga upp Ukraina efter kriget. Det är enorma belopp som försvinner från svenska skattebetalare, pengar som hade behövs till vård, omsorg, skolor, fattiga svenskar och för att lösa våra mest akuta problem med brottsligheten.
Vad svenska politiker har bidragit med är att hjälpa till att döda fler, slå sönder landet och dessutom orsaka flyktingströmmar och belasta våra egna sjukhus med sårade från Ukraina. Inget av detta hade behövt hända om vi hade haft ansvarsfulla politiker vid rodret. Istället har vi bara korrumperade och farliga politiker i riksdagen, med ett enda undantag – och det är Elsa Widding”
Bild från newsvoice.se
Elsa Widding kämpar ensam i riksdagen mot dumheten hos välbetalda knapptryckare utan moral.
Denna bild nedan slår hål på våra krigshetsares argument att krig är vägen till fred och bevarande av demokrati, när folket har portats av den globala elitens hantlangare; våra politiker! Demokratin har de underminerat helt själva utan Putins hjälp.
När nu Zelenskyj vädjar om europiska soldater, då tycker jag att både statsminister Ulf Kristersson och förvarsminister den leende Pål Jonson skall åka dit till Ukrainas skyttegravar.
Dessa herrar har ju redan poserat i krigsmundering. Samtidigt hotar skådespelaren med, att får inte Ukraina snabbt Natomedlemskap så utvecklar de kärnvapen och den korkade Max Rutte lovar medlemskap på stört och glömmer att hela alliansen måste säga ja. Men han har väl samma tjuvtalang som Ursula von der Leyen som nu trixar fram kommissionens oinskränkta makt. Zelenskyjs lyxjakter finns redan i Medelhavet och hans väskor är nog redan packade, med vad vill nog väst inte veta. Kaptenen lämnar det sjunkande Ukraina, när den siste soldaten snart har dött.
Det kunde lika gärna stå multistölden från medborgare i USA och EU.
Diana Panchenko är en orädd journalist från Ukraina som tvingats fly till Ryssland, när hon skriver om vart multimiljonstöden till Ukraina hamnar, rapporterar nättidningen Newsvoice. https://newsvoice.se/2024/07/diana-panchenko-ukraina/
Europas korrupta maktelit Välkomnar nu Zelenskyjs EU ansökan av den lika korrupta Ursula von der Leyen, medan hennes underhuggare (inte minst våra egna) applåderar, när skattepengar från EU:s utsugna medborgare försvinner ner i Zelenskyjs och hans bröders fickor.
” …Vill du veta mer? undrar Diana Panchenko [namn raderat] stal 5,5 miljarder dollar. Medgrundaren av den ukrainska statliga banken var en långvarig partner och vän till Zelensky. Han är föremål för amerikanska sanktioner och sitter för närvarande i fängelse. Enligt Panama Papers-rapporten överfördes 41 miljoner dollar av dessa pengar till Zelenskys konton. Så varför finns det ingen utredning om Zelenskys stöld av ukrainska folkets pengar…? ”
Fortsättning borde vara obligatorisk läsning för alla riksdagsmän som försöker överträffa varandra i pengarullningen till Ukraina, samtidigt som de med stålvass blick om och omigen från vänster till höger försöker lura folket hur farlig Putin är.
Ytterligare välbelagda korruptionsskandaler som har tystats ner.
En miljard dollar har försvarsminister [namn raderat] stulit. Han flyttade dessa pengar till oseriösa företag på krigets första dag. Vi publicerade mer än en utredning om ämnet, men han går fortfarande på gatorna…
Enligt OSINT-rapporter så går pengar rakt ner i fickorna på ukrainska tjänstemän. Det är 50 miljarder dollar under kriget mot Ryssland. Till och med chefen för ett litet bykontor visade sig ha 4 miljoner dollar hemma.
1,1 miljarder dollar har en anställd på skatteverket i Kiev stulit. Radio Svoboda rapporterar att hon är åtalad för olagligt berikande.
32 miljoner dollar, snodde chefen för Zaporosia-förvaltningen från budgeten för befästningsbygget, rapporterar 360 News
SBU-generalen, som anklagade mig (journalisten Diana Panchenko) för förräderi för ett fredsupprop på telegram, har gripits i Serbien med kontanter, juveler och kryptotillgångar till ett värde av över 20 miljoner USD. osv, osv.
”….De här ex är bara en droppe i havet, skriver DP. Det här är de fall med bevis som vi pratar om gång på gång. Med “vi” menar jag ärliga journalister. Vi har en uppsjö av utredningar i ämnet, men de släpper lös helvetet på oss….”
Ärliga journalister är snart ett utdöende släkte, skillnaden i moral här hemma mellan Carina Bergfeldt (SVT) och Malin Ekman som lämnat SvD är avgrundsdjup.
”….Den ukrainska regeringen har tagit över informationsmonopolet och betalat för försvarare. Dessa försvarare är i själva verket deras medbrottslingar som lever på stulna pengar…” konstaterar den jagade ukrainska journalisten.
Bilden är från compliancechannel.tv , men passar bättre för Sverige än i Ukraina, där behövs inga under bordet mutor, miljarder försvinner rakt in på Zelenskyjs och hans nazistiska vänners konton.
Skillnaden är hårfin mellan våra makthavares mediala ”rövslickare” ofta med rödgrön färg, som ständigt delar upp världen i onda och goda. Ondast är Putin, och XI Jingping tätt följda av Donald Trump, Viktor Orbán, Marine Le Pen, Gert Wilders, Nigel Farage och så AfD i Tyskland och Bricländers ledare vet inte sitt eget bästa enligt världspolisen, när de önskar en multipolär värld och vill handla i annan valuta än petrodollarn och slippa USA:s överhöghet.
Frågan är hur radikala Meloni, Wilders och Le Pen är när de hamnar i maktens boning? SD:s ideologiska avveckling bådar inget gott. Inga murar tycks byggas runt köttgrytan, som är lika välsmakande för alla oavsett politiskt håll.
Först från Facebook där Ebba Buschär hög på dårskap med en gåva runt halsen från Ukraina. Floskler och lögner staplas på varandra.
·
”Ukrainas sak är vår, vi kommer stödja Ukraina så länge som det krävs. De kämpar inte bara för sin frihet, de kämpar även för vår. När jag var på plats i Kiev mötte jag veteraner som sett sina landsmän betala det yttersta priset vid fronten för att kämpa för den fred och frihet många utav oss tar för givet. Vi kommer stötta det ukrainska folket så länge som det krävs. Idag har statsministern tagit emot president Volodymyr Zelenskyj tillsammans Finlands president Alexander Stubb, Norges statsminister Jonas Gahr Støre, Danmarks statsminister Mette Fredriksen och Islands statsminister Bjarni Benediktsson. Under toppmötet signeras en deklaration för fortsatt militärt och civilt stöd till Ukraina. Sverige har meddelat en treårig ram på 75 miljarder i stöd till Ukraina och den här veckan meddelade vi det 16e och hittills största militära paketet sedan Rysslands fullskaliga invasion. Putin stannade inte vid Georgien, han stannade inte vid Krim, han kommer inte stanna vid Ukraina – det ligger i vårt intresse att stötta Ukraina så länge det krävs. Scarfen är en gåva från Ukrainas vice premiärminister Yulia Svyrydenko. @ysvyrydenko”
Emmanuel Macron i Frankrike har länge hetsat med franska trupper till Ukraina, än så länge har responsen varit svag från EU:s nationsledare, men det kan vända snabbt. Nu är han redo att ge Kiev tillstånd att attackera ryska militära baser med missiler som levererats av Frankrike, skriver Le Monde.
Zelenskyj är nu på besök i Norden och risk finns att försvaret förvandlats till en tom kuliss, när våra krigshetsare vill överglänsa världens ledare som de mest generösa givarna till skådespelarens korrupta regim. Han är inte nöjd förrän varenda man i Ukraina ligger utan liv i skyttegravarna och klappjakt råder på dem som lyckas fly. Ryssland är det säkraste valet, för inom EU riskerar de att sändas tillbaka. Hos våra unga kunskapslösa och egocentrerade politiker är nog Baltutlämningen under ww2 helt bortglömd, liksom exporten av järnmalm till Hitlers armé.
I går blundade makthavarna för Hitlers nazism och idag för de som finns runt Zelenskyj.
Nu har han fått Joe Biden att lova att amerikanska vapen får användas direkt mot ryska mål. Då står två kärnvapenmakter mitt emot varandra och världen borde darra. Men Jens Stoltenberg är mycket stolt och nöjd, för hans filosofi är att fred vinner man med krig.
”Mitt i försommarsolen når oss, som lyssnar på oberoende nyhetskanaler, skrämmande nyheter. Zelensky har nu pressat fram ett godkännande från USA och Nato om att få skjuta mot Ryssland med USA:s mest avancerade långdistansvapen. Sker detta passeras en aldrig tidigare passerad röd linje… Det står nu och väger. Har ni förstått det?
Ukrainas krigsmakt är på gränsen till sammanbrott. Soldater kapitulerar oorganiserat, unga pojkar som nu ska mobiliseras flyr från landet. 3 miljoner ukrainare lär ha flytt till Ryssland, där de slipper både kriget och mobiliseringen. Motståndsviljan är svår att upprätthålla. Vapnen som nu kommer från Väst kommer inte att göra någon skillnad. Man lider ju katastrofal brist på soldater, allt medan ryska bomber och missiler fortsätter att slå sönder vad som kommer i dess väg längs fronterna…
USA och Nato passerar nu en aldrig tidigare passerad röd linje genom att officiellt ge Ukraina detta tillstånd. Det blir första gången en av de två största kärnvapenmakterna med berått mod skjuter direkt mot den andres territorium…..”
Vem skall säga stopp och belägg, när alla västvärldens ledare låter världspolisen härja?
De utarmar sina egna länder och snart kan Nato kräva att svenska soldater skall ersätta bortfallet av Ukrainas män om inte Putin bestämmer sig för att eliminera USA:s baser, där Sverige kan bli ett nära mål, kanske kärnvapen- försett genom DCA-avtalet som betraktas som ett kapitulations avtal utan minsta krav. Där krig kommer efteråt.
Hur dessa nationsförrädare orkar stå och mässa om att bevara demokratin och vår frihet genom att dra in landet i krig, övergår mitt förstånd.
Tänk om dessa krigshetsare kunde lyssna på Hans Blix, diplomaten som aldrig fann några förstörelsevapen hos Saddam Hussein i Irak, när han kräver att denna förrädiska DCA proposition skall riksdagens utrikesutskott bordlägga. Tyvärr är krigstrojkan Jonson, Billström och Kristersson lika döva som USA med president Busch var på sin tid.
Blix poängterar att ”….avtalet innehåller långtgående och tioåriga förpliktelser berörande rikets suveränitet och säkerhet och har inte varit föremål för någon allmän diskussion utan föregåtts av en märklig tystnad….”
”Kriget i Ukraina är baserat på lögner – lögner om hur det började, hur det går och hur det kommer att sluta….”
Han punkterar statsmedias lögner om Ukraina, som kommer att förlora kriget, bristen på soldater är skriande. USA har tagit paus med vapenleveranser och kräver att Europa skall tömma sina lager. Fredsförhandlingar har blockerats av väst och till slut kommer Zelenskyj regimen att falla, siar han.
Han avslutar med att världspolisen USA … ”kommer glatt att gå vidare till nästa krig, när de flyttade till Ukraina efter sina katastrofer i Afghanistan och Irak. Lögnerna är omfattande – men de kommer att fungera.”
—————————————————————————————————————————
Vi får stilla bedja om att Sverige och Finland inte förvandlas till ett nytt Ukraina, i USA:s iver att förgöra Ryssland med Putin.
Ständiga krig är motorn i landets ekonomi. Nu Ryssland, sedan skall Kina ner på knä och vasall länders skara skall utökas och de gamla skall hårdare surras fast vid masten.
Vad David Sacks glömde att förtälja var hur investmentbolagens rovdrift på naturtillgångar kommer att ”köpa upp” allt av värde efter kriget och Ukraina som eget land kan förvandlas till en kuliss. Zelenskyj får väl bosätta sig på sin lustjakt för 75 miljoner dollar och hans fru shoppa vidare i Paris. Medan folket i Europa skall finansiera återuppbyggnaden. Krig; vilken fin fin affär för hyperkapitalister.
Hetsa – kriga – återuppbygga är världspolisens lösenord.
Enligt Wikipedia är Natos syfte är att arbeta för och säkerställa fred och säkerhet i medlemsstaterna.Ett konstaterande enbart byggt på lögner, med den vanliga brasklappen att skydda demokratin, vilket kräver oräkneliga liv.
Nu gör Erdogan ett försök till att mäkla fred. Han vill nog ha en fjäder i hatten innan han slutar sitt värv, förmodligen till Macrons förtret. Marcon vill alltid vara i storpolitikens mitt och ser nog med avund hur Ursula von der Leyen kandiderar till omval för att under 5 år till få förstöra vardagslivet för vanligt folk och förgylla det för hennes mentor KlausSchwab med hans Davosbröder. Nederländernas Max Rutte kanske är trött på att jävlas med sina bönder, nu när Gert Wilders gjort storval. Ruttehänger nu på låset till Nato för att få efterträda Jens Stoltenberg som chef om inte Tony Blair hoppar upp som gubben ur lådan. Han kan bli en farlig konkurrent med sina meriter från Mellanösterns blodbad.
Typiskt, när stödet för det Ukraina dalar i västvärlden, då passar vår statsminister på att kliva fram som Zelenskyjs förlängda arm.
Bild från Svd.se
1,4 miljarder hystade han fram i ytterligare stöd av våra skattepengar till eliten i detta korrupta land, utöver krigsmateriel – Nu har vi levererat effektiva system som Archer och Stridsfordon 90, konstaterar han nöjt med sina kumpaner Pålsson och Billström vid besöket i Kiev. Det gäller att gynna Wallenberg så länge det går, fredsförhandlingar är ett rött skynke för koncernen, vilket Boris Jonson redan avstyrde under 2022.
Retoriken om att Ukraina slåss för hela Europas demokrati blir allt tunnare, medan högarna med förlorade unga liv i skyttegravarna blir allt högre.
Förmodligen är EU kommissionens plan att helt köra Europas industri i botten, med fortsatta verkningslösa sanktionspaket, som bara får denna korrupta elit på gott humör och ge ryggdunkar åt varandra.
Jag har aldrig förstått varför Tysklands Olof Schultz ständigt förråder sitt land. Fast egentligen är landet ockuperat av USA sedan WW 2 med alla yankee baser, som nu en överlycklig Pål Jonsson öppnat Sverige för med ett tolkningsfritt avtal, som ger USA rätt till hela Sverige. Denne man anser jag vara värstingen i Kristerssons regering, som helt sonika säljer ut vårt land, helt på egen hand, med total dövhet för folkets röst. Vår egen lilla Quisling!
Krigsindustrin skär nu guld med täljkniv, medan WHO nu oroas över bristande vaccinationsvilja, som de kompenserar med en diktatorisk överhöghets plan inför nästa pandemi, som inställsamma nationsledare bara sväljer utan att förstå vad de säger ja till.
De förstår inte heller hur de själva förstör demokrati med yttrandefrihet, när kränkta islamister (som stöds av en majoritet av muslimer) ropar på censur och förbud för allt som kan kränka deras religion. Att sätta ner foten och rakryggat försvara det fria ordet finns inte på tapeten, eftersom Nato medlemskapet måste ros i hamn och Erdogan måste strykas medhårs.
Och folket lallar med när säkerhetsklassen når upp till en fyra pga av ökad terrorhotnivå. Rädsla är åter det fin fina medlet för att få folket dit man vill.
”Terrorhotnivån grundar sig på strategiska bedömningar av aktörers avsikt och förmåga att begå terrorattentat mot Sverige. Den svenska hotskalan är en strategisk hotskala för hela Sverige över tid. Den 17 augusti 2023 ändrades hotnivån från förhöjt hot (3) till högt (4) hot på en femgradig skala. Wikipedia.”
Tänk så finurligt allt är uträknat för att sänka nationalstaten och få kontroll över medborgarna eller är det någon som ännu tror att allt jävelskap bara beror på slumpen?
Först ut är Birgitta Sparf, som skriver på Facebookom kvotflyktingaroch sist en blick på USA/Natos marionett Zelensky, vars tiggarstråt numera endast får applåder av EU eliten, som värnar sin krigsindustrimer än människoliv.
”VANSINNET MÅSTE FÅ ETT SLUT! Razia Nourizada blev blind i samband med en självmordsattack i Afghanistan för sju år sedan och har därmed ett funktionshinder. Det praktiska och ekonomiska ansvaret för detta hemska dåd föll slutligen på de svenska skattebetalarna och Razia blev 2019 uttagen som kvotflykting för flytt till Sverige.
Razia är inte ensam om att komma från Mellanöstern och Afrika med funktionshinder. Exakt antal har jag inte eftersom någon statistik över hur många utomeuropeiska funktionshindrade Sverige tar emot naturligtvis inte förs. Men jag vet att de är många och att långt ifrån alla är kvotflyktingar. Jag har själv haft dem och deras anhöriga som klienter på socialtjänsten.
Kvotflyktingar är handplockade av UNHCR och anses ha ett särskilt skyddsbehov. Vilket i så gott som samtliga fall innebär svåra fysiska och psykiska trauman, oftast med livslånga kvarstående effekter. Här har Sverige, som alltid, legat i framkant och velat vara ett föredöme för det övriga Europa. Från Migrationsverket 2018:
”Sedan 2016 har den svenska flyktingkvoten ökat från 1 900 till 5 000 platser. Nu är Sverige det tredje största mottagarlandet. Även i år ligger kvotens fokus på flyktingar från Syrien. Dessutom ska stora grupper tas ut i Östra Afrika och längs den centrala Medelhavsrutten i Nordafrika.” Vidare:
Sveriges ökning av platser har gjort att Sverige numera är ett av de största mottagarländerna i världen. 2017 kom Sverige på tredje plats när det gäller hur många personer som vi accepterade efter att deras ärenden presenterats av UNHCR – en del av dem kommer dock att resa till Sverige först i år. 2018 bedömer UNHCR att Sverige även kommer att vara det tredje största mottagarlandet totalt sett. Endast USA och Kanada tar emot fler.”
I januari 2022 kunde Migrationsverket stolt meddela:
”Drygt 6 400 personer togs under 2021 emot som kvotflyktingar i Sverige – det högsta antalet på ett par decennier. Medborgare i Syrien, Afghanistan och Demokratiska republiken Kongo står för närmare 70 procent av de mottagna. Omkring hälften av kvotflyktingarna är kvinnor och barn.”
Men i slutet av 2022 var sötebrödsdagarna över för alla statliga och kommunala myndigheter som har till uppgift att hjälpa och bistå de skadade kvotflyktingarna. Den nya regeringen drog ner antalet kvotflyktingar till 900 per år, vilket jag ser som en marginell förbättring. En verklig förbättring hade varit om antalet hade dragits ner till noll.
Den blinda Razia fick alltså flytta hit som kvotflykting 2019. Sedan dess har hon läst SFI utan att lära sig någon svenska och också varit sjukskriven. Att hon är blind hindrade henne inte på något sätt från att ett halvår efter ankomsten till Sverige resa till Iran och gifta sig med sin afghanske make, som fortfarande befinner sig i Iran.
Sedan dess har de tidigare så generösa myndigheterna börjat konstra. Razia har ansökt om anhöriginvandring för maken och fått avslag två gånger av Migrationsverket och en gång av Migrationsdomstolen. Hon stupar på försörjningskravet. Hon arbetar inte och har numera sjukersättning, vilket inte räcker för att hon ska kunna ”försörja sig själv”, som det heter på myndighetsspråk, och dessutom sin make.
Här vill jag betona att jag inte på något sätt lastar Razia för detta. Det är våra politiker som är helt ansvariga för allt som Razia kostar oss. Räknar jag lågt med 12 000 kr i månaden enbart för hennes bostad och försörjning har hon på fyra år kostat oss 576 000 kr. Men eftersom hon på grund av sin blindhet inte klarar sin tillvaro själv får hon omfattande hjälp från hemtjänsten. Vilket gör att skatteutgifterna för henne uppgår till minst det tredubbla. Inkluderat all sjukvård, alla tolkar och alla planeringsmöten runt henne.
Razia erbjöds hjälp av Sverige och hon tog emot den. Jag kan bara hoppas att hon är tacksam för den hjälpen. Våra styrande politiker, däremot, fick tack vare henne en veritabel endorfinkick och blev höga på sin egen godhet. Berusade av sin felaktiga uppfattning om att ”Sverige är rikt, Sverige har råd!” kunde de med varm hand överlämna notan till oss skattebetalare.
Om jag återigen räknar lågt och tar våra kostnader för Razia gånger 50 000 funktionshindrade totalt från Mellanöstern och Afrika så får ni en ungefärlig uppfattning om de totala kostnaderna, alltså cirka 18 miljarder per år. Detta i ett läge där många infödda svenska funktionshindrade nekas bland annat assistansersättning och övrig hjälp.
Och vansinnet med miljardrullningen till Ukraina fortsätter. Väst förbjöd förhandlingar för fred i fjol, eftersom krigsindustrin går på högvarv och vägrar släppa denna kassako med omfördelning från folket. Det verkar som om Nato trion Påhlsson, Billström och Kristersson tycker det är helt OK att Zelenskyj nyligen har köpt en lustjakt för 75 miljoner dollar och att nästan en miljon unga ukrainska män har tvingats förlora sina liv pga att USA/Nato med väst försöker inbilla oss medborgare, att de genom denna mordindustri försvarar vår demokrati. Maktkamp pågår dessutom mellan Zelensky och överbefälhavaren Zaluzjny, kanske har han och folket genomskådat sin presidents falsarier, eftersom presidentens stöd nu har halverats mot tidigare.
Relaterad källa: Swebbtv omvärldsanalys 69 den 1 dec.
Nu vänder sig Zelenskyj direkt till globala nyhetsbyråer och jämrar sig för västs avtagande vapen och miljardrullning. Han hotar med att denna snålhet innebär att Ryssland anfaller fler Natoländer.
Så nu sitter Zelenskyjs talskrivare och klurar på vilka känslosträngar han skall spela på till nästa tiggarstråt. Problemet är att många strängar har gått av, när fattigdomen ökar i hela Europa. och i USA.
”……Kriget mot Ryssland har också medfört att presidentvalet i Ukraina, som skulle ha hållits i mars 2024, måste skjutas upp. Zelenskyj får frågan hur länge han orkar sitta kvar på sin post i intervjun. Svaret: – Det går inte att med ord beskriva hur svårt mitt jobb är just nu. Han har dock inte för avsikt att lämna presidentämbetet. Det skulle vara fruktansvärt fel och det skulle vara oerhört demoraliserande.” https://www.svd.se/a/GMW31x/zelenskyj-fruktar-att-vast-ger-upp-om-ukrainas-forsvar-mot-ryska-anfallskriget
Javisst skulle det vara fel för presidparet själva, men han får väl trösta sig med sin lustjakt och hans fru Olena Zelenska får fortsätta sina shoppingturer i Paris. Här är det modemagasinet Vogue som i fjol förevigade presidentparet allt medan liken travas i skyttegravarna.
När skall den vanliga ukrainaren inse att de är grundlurade av sin skådespelare till premiärminister, som nyligen var i FN med sin väl inövade show, ”rysk aggression kan sträcka sig bortom Ukraina” mässade han och bad sedan kongressen om mera dollar.
Av de 70 miljarder dollar som han hitintills fått från USA och av de 30 miljarder som EU har skänkt av våra skattepengar, har en stor del av både vapenarsenalen och stödet för humanitär hjälp försvunnit ner i ministrars korrupta fickor, varav en mycket stor tillhör Zelensky själv genom brödramålvakt. För syns skull har han nu tvingats sparka några ministrar, som lätt kan fortsätta med deras korrupta verksamhet under radarn.
Folket är belagd med munkavle för protester mot kriget och bestraffas hårt av denna humanitära idol som våra riksdagsledamöter unisont beundrar. Jag misstänker att denna beundran får samma förödande resultat som konsekvenserna blev från deras humanitära stormakt.
Många av Ukrainas unga män har flytt till Europa och nu vill denna idol tvinga dem tillbaka ut till slaktbänken i ett krig som de aldrig kan vinna. Därför att Ryssland är för stort, för segt att övervinna, den erfarenheten fick både Napoleon och Hitler bittert erfara.
Ärlig om Big Buisness i Ukraina är i alla fall senator Richard Blumenthal;
”Investeringar i Ukraina ger oss enorm avkastning”, säger USA:s demokratiske senator Richard Blumenthal . ”Vi enade Nato. Vi hjälpte till att återställa tron och förtroendet för amerikanskt moraliskt och militärt ledarskap. Allt utan att en enda amerikansk soldat skadades eller dödades.” ”Det grundläggande skälet till att fortsätta att hjälpa Ukraina”, förklarar Mitch McConnell , ledare för den republikanska gruppen i USA:s senat, ”är de kalla, hårda och konkreta amerikanska intressen.”https://www.globalpolitics.se/ukrainakriget-ar-big-business/
Där investmentbolagen Black Rock och Vanguard Group köpt upp en stor del av Ukrainas jordbruksmark och nu lovar Zelensky att Black Rock ska få bli ansvarig för rekonstruktion när landets soldater har slaktats till sista man.
Jag vill tro att oro finns hos EU-eliten efter söndagens val i Slovakien där västkritiske Robert Fico tog hem segern. Slovakien blev under 2004 medlem i både Nato (den 29 mars) och EU (den 1 maj). Från den 1 januari 2009 har man euron som valuta.
Bild från länken på Polens premiärminister Mateusz Morawiecki / Twitter
Nu verkar det som Ungerns Viktor Orbán får allt fler vänner i EU, som sätter sitt eget folk i främsta rummet, i stället för den globala finansmaffian som både EU och våra politiker kryper för. Folket har övergivits för länge sedan med vänsterns svek mot arbetare, istället har de blivit den globala elitens hjälpredor.
Global Politics är en kunskapskälla som MSM läsande medborgare så väl behöver, för att få information från båda sidor i världens konflikthärdar, eftersom vår statsmedia har abdikerat från sitt uppdrag att presentera tillgängliga fakta från båda sidor i en konflikt. Media med SVT bedriver i stället agendajournalistik som behagar dess ägare som ingår i Davosbröderna som alla är trogna USA. Jag håller inte alltid med åsikter från Global Politics internationella skribenter, men jag får tänka till igen och förstå att inget är endast svart och vitt, som i medias filtrerade nyheter.
Lavrov, Rysslands utrikesminister, låter USA och västvärldens brott mot FN-stadgan om internationell rätt vara en röd tråd i sitt tal, som återfinns hos Global Politics
”…….Idag, i våra motståndares retorik, hör vi bara slagord: ”Invasion, aggression, annektering.” Inte ett ord om de grundläggande orsakerna till problemet,….” som är ständiga brott mot FN stadgan, som statsmedia skickligt döljer för folket, så rysskräcken hålls vid liv och att Zelenskys gloria ej faller ner för att USA:s världshegemoni skall bestå.
Han tar upp bakgrunden till kuppen i Ukraina före 2014, där USA satsade miljarder för att förvandla landets politiker till medlöpande knähundar. Förföljelse och mord av rysktalande i de östra regionerna, statskuppen, sveket mot Minskavtalen, USA och Natos vägran till fredsuppgörelse, västvärldens stöd till den kriminella och korrupta Kievregimen med nazist koppling och hur brott ständigt sker mot FN:s stadgan om internationell rätt och mänskliga rättigheter. Där den enögde generalsekreteraren Antonio Guterres får hård kritik. Lavrov avslutar sitt tal med ”……Fakta talar om den djupaste krisen i de internationella förbindelserna och bristen på önskan och vilja från västvärldens sida att övervinna denna kris….”
Den nuvarande internationella ordningen byggdes på ruinerna av och efter den kolossala tragedin under andra världskriget. Den baserades på FN-stadgan, en viktig källa till modern internationell rätt. Mycket tack vare FN var det möjligt att förhindra ett nytt världskrig, åtföljt av en kärnvapenkatastrof.
Tyvärr har det ”kollektiva väst”, under ledning av Förenta staterna, efter det kalla krigets slut godtyckligt tillskansat sig rollen som skiljedomare över hela mänsklighetens öden och, överväldigat av ett exklusivitetskomplex, börjat ignorera arvet från FN:s grundare i allt större utsträckning.
I dag hänvisar västvärlden till de stadgeenliga normerna och principerna selektivt, från tid till annan, uteslutande i enlighet med sina själviska geopolitiska behov. Detta leder oundvikligen till att den globala stabiliteten undergrävs, att befintliga spänningar förvärras och att nya spänningshärdar skapas. Riskerna för globala konflikter ökar också.
Det är just för att stoppa dem, för att styra händelserna i en fredlig riktning, som Ryssland insisterade och insisterar på att alla bestämmelser i FN-stadgan skall respekteras och tillämpas, inte selektivt, utan i sin helhet och i sitt sammanhang, inklusive principerna om suverän jämlikhet mellan stater, icke-inblandning i deras inre angelägenheter, respekt för territoriell integritet och folkens rätt till självbestämmande. Förenta staternas och dess allierades agerande tyder på en systematisk obalans när det gäller de krav som fastställs i stadgan.
Sedan Sovjetunionens sammanbrott och bildandet av oberoende stater i dess ställe har Förenta staterna och dess allierade grovt och öppet blandat sig i Ukrainas inre angelägenheter Som USA:s vice utrikesminister Victoria Nuland offentligt och till och med stolt erkände i slutet av 2013, spenderade Washington 5 miljarder dollar på att fostra politiker som var lydiga mot väst i Kiev.
Alla fakta om ”konstruktionen” av den ukrainska krisen har länge varit kända, men man försöker på alla möjliga sätt att tysta ner, att ”avbryta” hela historien fram till 2014. Därför är ämnet för dagens möte, som föreslagits av det albanska ordförandeskapet, mycket lämpligt och gör det möjligt för oss att återställa den kronologiska händelsekedjan, och det är i samband med de viktigaste aktörernas inställning till genomförandet av principerna och målen i FN-stadgan.
För att få en proamerikansk kandidat till makten sanktionerade västvärlden 2004-2005 den första statskuppen i Kiev och tvingade Ukrainas författningsdomstol att fatta ett olagligt beslut om att hålla en tredje valomgång som inte föreskrivs i landets författning. Ännu mer oseriös inblandning i interna angelägenheter visade sig under den andra Majdan 2013-2014, då en hel rad västerländska resenärer direkt uppmuntrade deltagarna i demonstrationer mot regeringen till våldsamma handlingar. Samma V. Nuland diskuterade med den amerikanska ambassadören i Kiev sammansättningen av den framtida regeringen, som kommer att bildas av putschisterna (kuppmakarna, ö.a.). Samtidigt påpekade hon för Europeiska unionen dess verkliga plats i världspolitiken ur Washingtons synvinkel. Vi minns alla hennes skabrösa fras med två ord. Det är betecknande att Europeiska unionen ”svalde” den (Nulands yttrande var ”fuck the EU”, ö.a.).
I februari 2014 blev de personer som valts ut av amerikanerna nyckelpersoner i det blodiga maktövertagandet, som organiserades, om jag minns rätt, en dag efter överenskommelsen mellan Ukrainas lagligt valde president Viktor Janukovytj och oppositionsledare under garantier från Tyskland, Polen och Frankrike. Principen om icke-inblandning i inre angelägenheter har upprepade gånger trampats på.
Omedelbart efter kuppen förklarade putschisterna att deras absoluta prioritet var att inskränka rättigheterna för rysktalande medborgare i Ukraina. Och invånarna på Krim och i sydöstra delen av landet, som vägrade att acceptera resultatet av det författningsvidriga maktövertagandet, förklarades vara terrorister, vilket ledde till en straffoperation mot dem. Som svar höll Krim och Donbass folkomröstningar i full överensstämmelse med principen om lika rättigheter och självbestämmande för folken, som fastställs i punkt 2 i artikel 1 i FN-stadgan.
När det gäller Ukraina blundar västerländska diplomater och politiker för denna viktigaste norm i internationell rätt i ett försök att reducera hela bakgrunden och kärnan i det som händer till att det är otillåtet att kränka den territoriella integriteten. I detta avseende vill jag påminna er om att FN:s förklaring från 1970 om principerna för internationell rätt rörande vänskapliga förbindelser och samarbete mellan stater i enlighet med FN-stadgan, som antogs enhälligt, föreskriver att principen om respekt för territoriell integritet är tillämplig på ”stater som i sina handlingar iakttar principen om folkens lika rättigheter och självbestämmande (…) och följaktligen har regeringar som företräder (…) alla de folk som bor på territoriet”. Det faktum att de ukrainska nynazister som tog makten i Kiev inte representerade befolkningen på Krim och i Donbass behöver inte bevisas. Och västvärldens ovillkorliga stöd till den kriminella Kievregimens agerande är inget annat än ett brott mot principen om självbestämmande efter grov inblandning i interna angelägenheter.
Ukraina. Presidenterna Zelensky och Poroshenko
Efter statskuppen under Petro Porosjenkos och sedan Vladimir Zelenskijs regeringstid var antagandet av rasistiska lagar som förbjöd allt ryskt – utbildning, medier, kultur, förstörelse av böcker och monument, förbud mot den ukrainska ortodoxa kyrkan och beslagtagande av dess egendom – ett trotsigt brott mot punkt 3 i artikel 1 i FN-stadgan om respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna för alla – utan åtskillnad vad gäller ras, kön, språk eller religion. För att inte tala om att dessa åtgärder direkt stred mot Ukrainas konstitution, där statens skyldighet att respektera ryssarnas och andra nationella minoriteters rättigheter slås fast.
När vi hör uppmaningar att genomföra ”fredsformeln” och återföra Ukraina till 1991 års gränser uppstår frågan: är de som kräver detta bekanta med de ukrainska ledarnas uttalanden om vad de kommer att göra med invånarna i respektive territorier? Hot om rättslig eller fysisk utrotning riktas upprepade gånger mot dem offentligt, på officiell nivå. Inte bara underlåter västvärlden att tillbaka sina skyddslingar i Kiev, utan uppmuntrar dessutom entusiastiskt deras rasistiska politik.
På ett liknande sätt har förresten EU– och Natomedlemmar i årtionden uppmuntrat Lettlands och Estlands agerande för att kränka rättigheterna för hundratusentals rysktalande invånare som har kallats ”icke-medborgare”. Nu diskuterar de på allvar införandet av straffrättsligt ansvar för användning av modersmålet. Högt uppsatta tjänstemän förklarar officiellt att spridningen av information om möjligheten för lokala studenter att klara ryska distansskoleprogram nästan bör betraktas som ett hot mot den nationella säkerheten och kräver uppmärksamhet från brottsbekämpande myndigheter.
Åter till Ukraina. Minskavtalen i februari 2015 godkändes genom en särskild resolution från säkerhetsrådet – helt i enlighet med artikel 36 i stadgan, som stöder ”varje förfarande för att lösa en tvist som har godtagits av parterna”. I detta fall Kiev, DPR och LPR. Men förra året erkände alla undertecknare av Minsköverenskommelserna, förutom Vladimir Putin (Angela Merkel, Francois Hollande och Petr Poroshenko), offentligt och till och med med glädje att när de undertecknade detta dokument hade de ingen avsikt att fullfölja det. De försökte bara vinna tid för att stärka Ukrainas militära potential och pumpa upp den med vapen mot Ryssland. Under alla dessa år har EU och Nato direkt stött sabotaget av Minskavtalen och pressat Kievregimen att lösa ”Donbass-problemet” med våld. Detta gjordes i strid med artikel 25 i stadgan, enligt vilken alla FN-medlemmar är skyldiga att ”lyda säkerhetsrådets beslut och verkställa dem”.
Låt mig påminna er om att i paketet med Minskavtalen undertecknade ledarna för Ryssland, Tyskland, Frankrike och Ukraina en deklaration där Berlin och Paris lovade att göra en hel del, bland annat att hjälpa till att återställa banksystemet i Donbass. Men de lyfte inte ett finger. Vi såg hur Pavel Porosjenko, i strid med alla dessa åtaganden, tillkännagav en handels-, ekonomisk och transportblockad av Donbass. I samma deklaration lovade Berlin och Paris att främja stärkandet av det trilaterala samarbetet i formatet EU-Ryssland-Ukraina för en praktisk lösning på Rysslands handelsproblem, samt att främja ”skapandet av ett gemensamt humanitärt och ekonomiskt område från Atlanten till Stilla havet”. Denna deklaration godkändes också av säkerhetsrådet och var föremål för genomförande i enlighet med den ovannämnda artikel 25 i FN-stadgan. Men detta åtagande från ledarna för Tyskland och Frankrike visade sig vara en ”dummy” (falsarium, något som inte är vad det utger sig för att vara, ö.a.), ytterligare ett brott mot de stadgeenliga principerna.
Den legendariske utrikesministern i Sovjetunionen A.A. Gromyko har med rätta noterat mer än en gång: ”tio års förhandlingar är bättre än en dags krig.” I enlighet med denna princip har vi förhandlat i många år, sökt avtal på området för europeisk säkerhet, godkänt grundakten för Nato-Ryssland, antagit OSSE-förklaringar om säkerhetens odelbarhet på högsta nivå 1999 och 2010 och sedan 2015 insisterat på ett ovillkorligt genomförande av de Minskavtal som är resultatet av förhandlingarna. Allt detta är i full överensstämmelse med FN-stadgan, som kräver att man ska ”skapa förutsättningar för rättvisa och respekt för skyldigheter som följer av fördrag och andra källor till internationell rätt”. Våra västliga kolleger trampade på denna princip när de undertecknade alla dessa dokument, i förväg medvetna om att de inte skulle följa dem.
På tal om förhandlingar. Vi har fortfarande inte övergett dem. Rysslands president Vladimir Putin har talat om detta många gånger, även helt nyligen. Jag skulle vilja påminna om att Ukrainas president Vladimir Zelensky undertecknade ett dekret som förbjuder förhandlingar med Vladimir Putins regering. Om Förenta staterna är så intresserade av dem tror jag inte att det kommer att bli svårt att ”ge order” om att Vladimir Zelenskijs dekret skall upphävas.
Idag, i våra motståndares retorik, hör vi bara slagord: ”Invasion, aggression, annektering.” Inte ett ord om de grundläggande orsakerna till problemet, om hur de under många år närde den öppet nazistiska regimen, öppet skrev om, dvs. omtolkade resultaten av andra världskriget och sitt eget folks historia. Västvärlden undviker en substantiell konversation baserad på fakta och respekt för alla krav i FN-stadgan. Uppenbarligen har den inga argument för en ärlig dialog.
Det finns ett starkt intryck av att västvärldens företrädare är rädda för professionella diskussioner som avslöjar deras demagogi. De före detta koloniala metropolerna yttrar besvärjelser om Ukrainas territoriella integritet och tiger om FN:s beslut att Paris måste återlämna det ”franska” Mayotte till Unionen Komorerna, och att London måste lämna Chagosarkipelagen och inleda förhandlingar med Buenos Aires om Malvinasöarna (eller Falklandsöarna, ö.a.). Dessa ”förkämpar” för Ukrainas territoriella integritet låtsas nu att de inte minns innebörden av Minskavtalen, som bestod i att Donbass skulle återförenas med Ukraina med garantier för respekt för grundläggande mänskliga rättigheter, främst rätten till sitt modersmål. Väst, som hindrade genomförandet av dessa avtal, är direkt ansvarigt för Ukrainas kollaps och uppviglingen till inbördeskrig där.
Bland andra principer i FN-stadgan, vars respekt skulle kunna förhindra en säkerhetskris i Europa och bidra till att harmonisera förtroendeskapande åtgärder baserade på en intressebalans, skulle jag vilja notera artikel 2 i kapitel VIII i stadgan. Där stadfästs behovet av att utveckla praxis för fredlig lösning av tvister med hjälp av regionala organisationer.
I enlighet med denna princip har Ryssland, tillsammans med sina allierade, konsekvent förespråkat upprättandet av kontakter mellan CSTO (Collective Security Treaty Organisation, se här, ö.a.) och Nato för att underlätta det praktiska genomförandet av de ovannämnda besluten från OSSE:s toppmöten 1999 och 2010 om säkerhetens odelbarhet, där det särskilt fastställs att ”ingen stat, grupp av stater eller organisation kan ges huvudansvaret för att upprätthålla fred och stabilitet i OSSE-området eller betrakta någon del av denna region som sin inflytandesfär”. Alla vet att detta är exakt vad Nato gjorde – försökte skapa sin fulla fördel i Europa, och nu i Asien och Stillahavsområdet. Men många vädjanden från de högsta organen i CSTO till Nordatlantiska alliansen ignorerades. Anledningen till denna arroganta hållning hos Förenta staterna och dess allierade, som alla kan se i dag, är oviljan att föra en jämlik dialog med någon.
Om Nato inte hade avvisat CSTO:s förslag till samarbete skulle man kanske ha kunnat undvika många av de negativa processer som ledde till den nuvarande europeiska krisen på grund av att man har vägrat att lyssna på eller lurat Ryssland i årtionden.
I dag, när vi diskuterar ”effektiv multilateralism” på förslag av ordförandeskapet, bör vi inte glömma bort de många fakta om ”västs genetiska” förkastande av alla former av jämlikt samarbete. Vad är Josep Borrells pärla att Europa är ”en blomstrande trädgård omgiven av djungel”. Detta är ett rent nykolonialt syndrom som föraktar staternas suveräna jämlikhet och uppgifterna att ”stärka principerna i FN-stadgan genom effektiv multilateralism”, som vi visar i vår diskussion i dag.
I ett försök att förhindra demokratiseringen av mellanstatliga förbindelser privatiserar Förenta staterna och dess allierade alltmer öppet och utan ceremonier sekretariaten för internationella organisationer, och kringgår de etablerade förfarandena för beslut om inrättandet av underordnade mekanismer med mandat som inte bygger på konsensus, men med ett anspråk på rätten att skuldbelägga dem som av någon anledning inte är behagliga för Washington.
I detta avseende skulle jag vilja påminna er om behovet av ett strikt genomförande av FN-stadgan, inte bara av medlemsstaterna utan också av sekretariatet för vår organisation. Enligt artikel 100 i stadgan är sekretariatet skyldigt att agera opartiskt och får inte ta emot instruktioner från någon regering.
Vi har redan talat om artikel 2 i stadgan. Jag vill fästa uppmärksamheten på dess viktigaste punkt 1: ”Organisationen bygger på principen om suverän jämlikhet mellan staterna i alla dess medlemsländer”. Genom att utveckla denna princip bekräftade FN:s generalförsamling, i den förklaring av den 24 oktober 1970 som jag nämnde, ”varje stats oförytterliga rätt att välja sitt eget politiska, ekonomiska, sociala och kulturella system utan inblandning från någon sida”. I detta avseende har vi allvarliga frågor om generalsekreterare Antonio Guterres uttalanden den 29 mars att ”autokratiskt styre inte garanterar stabilitet, det är en katalysator för kaos och konflikter”, men ”starka demokratiska samhällen är kapabla till självkorrigering och självförbättring. De kan stimulera till förändring, även radikal sådan, utan blodspillan eller våld.” Man minns ofrivilligt de ”förändringar” som de ”starka demokratiernas” aggressiva äventyr i Jugoslavien, Afghanistan, Irak, Libyen, Syrien och många andra länder ledde till.
Vidare sade den uppburne Antonio Guterres: ”De (demokratierna) är centrum för ett brett samarbete med rötter i principerna om jämlikhet, deltagande och solidaritet.” Det är värt att notera att alla dessa tal hölls vid det ”toppmöte för demokrati” som president Joe Biden sammankallade utanför FN, och vars deltagare valdes ut av den amerikanska administrationen på grundval av lojalitet – inte så mycket mot Washington som mot det styrande demokratiska partiet i USA. Försöken att använda sådana sammankomster som forum för att diskutera frågor av global karaktär strider direkt mot punkt 4 i artikel 1 i FN-stadgan, där det står att man måste ”säkerställa organisationens roll som ett centrum för samordning av åtgärder för att uppnå gemensamma mål”.
I strid med denna princip utropade Frankrike och Tyskland för några år sedan en ”allians av multilateralister”, till vilken de också inbjöd endast de som är lydiga, vilket i sig bekräftar den koloniala mentalitetens oundviklighet och initiativtagarnas inställning till principen om ”effektiv multilateralism” på vår dagordning i dag. Samtidigt infördes en ”berättelse” om Europeiska unionen som idealet för just denna ”multilateralism”. Från Bryssel kommer nu uppmaningar att så snart som möjligt utvidga EU:s medlemskap, i synnerhet till länderna på Balkan. Men det huvudsakliga patoset handlar inte om Serbien, inte om Turkiet, som har fört hopplösa anslutningsförhandlingar i årtionden, utan om Ukraina. Josep Borrell gjorde nyligen anspråk på att vara den europeiska integrationens ideolog och tvekade inte att säga att Kievregimen borde släppas in i Europeiska unionen så snart som möjligt. Om det inte vore för kriget skulle det ha tagit flera år, och därför är det möjligt och nödvändigt utan några kriterier. Serbien, Turkiet och andra kommer att få vänta. Men nazisterna accepteras i EU:s led utan vidare.
Vid samma ”toppmöte för demokrati” proklamerade för övrigt generalsekreteraren: ”Demokrati härstammar från FN-stadgan. De första orden i stadgan – ’Vi, folken’ – återspeglar en grundläggande källa till legitimitet: samtycke från dem som styrs. Det är lämpligt att korrelera denna tes med Kievregimens ”meritlista”, som utlöste ett krig mot en stor del av sitt eget folk – mot de miljoner människor som inte gick med på att underordna sig själva till nynazister och russofober som olagligt tog makten i landet och begravde Minskavtalen som godkänts av FN:s säkerhetsråd och som därmed undergrävde Ukrainas territoriella integritet.
De som, i strid med FN-stadgan, delar upp mänskligheten i ”demokratier” och ”autokratier”, borde svara på frågan om vilken kategori de anser att den ukrainska regimen tillhör? Jag förväntar mig inget svar.
På tal om principerna i stadgan uppstår frågan om förhållandet mellan säkerhetsrådet och generalförsamlingen. Det ”västliga kollektivet” har aggressivt och under lång tid drivit frågan om ”missbruk av vetorätten” och har – genom inte helt korrekta påtryckningar på andra FN-medlemmar – uppnått ett beslut om att överväga den relevanta frågan i generalförsamlingen efter varje tillämpning av denna rätt, som väst alltmer medvetet provocerar fram. Detta är inte ett problem för oss. Rysslands inställning till alla frågor på dagordningen är öppen, vi har inget att dölja och det är inte svårt att upprepa denna ståndpunkt. Dessutom är vetorätten ett absolut legitimt verktyg som föreskrivs i stadgan för att förhindra antagandet av beslut som skulle kunna leda till en splittring av organisationen. Men eftersom förfarandet för att i generalförsamlingen diskutera användandet av vetorätten har godkänts, varför inte tänka på de resolutioner från säkerhetsrådet som inte omfattades av vetorätten, som antogs, även för många år sedan, men som inte har genomförts, trots bestämmelserna i artikel 25 i stadgan. Varför funderar inte generalförsamlingen på orsakerna till denna situation – till exempel när det gäller säkerhetsrådets resolutioner om Palestina och om alla MENA-problem (Middle East North Africa, ö.a.), om JCPOA (se här, ö.a.), samt resolution 2202, som godkände Minskavtalen om Ukraina.
Problemet med sanktionssystemen kräver också uppmärksamhet. Det har redan blivit norm: säkerhetsrådet godkänner efter långa förhandlingar – i strikt överensstämmelse med stadgan – sanktioner mot ett visst land, och sedan inför USA och dess allierade ”ytterligare” unilaterala restriktioner mot samma stat som inte har godkänts av säkerhetsrådet och som inte ingår i dess resolution som en del av det överenskomna ”paketet”. I samma serie är ett annat flagrant exempel det beslut som Berlin, Paris och London just fattat genom sin nationella lagstiftning för att ”förlänga” de restriktioner mot Iran som löper ut i oktober, vilka är föremål för rättslig uppsägning i enlighet med FN:s säkerhetsråds resolution 2231. Det innebär att de europeiska länderna och Storbritannien förklarar att säkerhetsrådets beslut har löpt ut, men de bryr sig inte om detta, de har sina egna ”regler”.
Allt detta gör det ännu mer angeläget att överväga frågan om att ingen av FN:s medlemmar, efter att rådet har antagit en sanktionsresolution, skulle ha rätt att devalvera den genom att införa sina egna olagliga restriktioner mot samma land.
Det är också viktigt att alla säkerhetsrådets sanktionsåtgärder är tidsbegränsade, eftersom deras obestämda natur berövar rådet flexibilitet när det gäller att påverka politiken hos ”sanktionerade regeringar”.
Frågan om ”humanitära gränser för sanktioner” kräver också uppmärksamhet. Det vore rätt att alla sanktioner som läggs fram för säkerhetsrådet åtföljs av bedömningar av deras konsekvenser för medborgarna genom FN:s humanitära organ, snarare än demagogiska uppmaningar från våra kolleger i väst om att ”vanliga människor inte kommer att drabbas”.
Kära kollegor,
Fakta talar om den djupaste krisen i de internationella förbindelserna och bristen på önskan och vilja från västvärldens sida att övervinna denna kris.
Jag hoppas att en väg ut ur denna situation fortfarande finns och kommer att hittas. Till att börja med måste alla inse ansvaret för vår organisations och världens öde – i ett historiskt sammanhang, och inte utifrån opportunistiska val och tillfälliga anpassningar i nästa nationella val i ett medlemsland. Låt mig än en gång påminna er om att världens ledare för nästan 80 år sedan, genom att underteckna FN-stadgan, enades om att respektera alla staters suveräna jämlikhet – stora som små, rika som fattiga, monarkier som republiker. Med andra ord insåg mänskligheten redan då behovet av en jämlik, polycentrisk världsordning som en garanti för stabilitet och säkerhet i dess utveckling.
Därför handlar det i dag inte om att underkasta sig någon slags ”regelbaserad världsordning”, utan om att uppfylla alla de skyldigheter som man åtog sig när man undertecknade och ratificerade stadgan i dess helhet och inbördes samband. [Min understrykning”
—————————————————————————————————-
Författarens kommentar : Lavrovs vittnesmål ger ett annat perspektiv på FN:s bildande för historiker som tittar på hela eran efter andra världskriget. Den enda kritiska punkten som Lavrov inte tar med är att FN-stadgan bröts av dess primära kompositör så snart den trädde i kraft i oktober 1945 och har kontinuerligt brutits dagligen av samma enhet, vilket gör den till världens främsta laglöse, inte en världsledare enligt någon del av en moralisk persons fantasi.
Lavrov fokuserar på att hantera realiteter, och det är vad han just förmedlade till dem vid mötet i FN:s säkerhetsråd. Ni läsare är juryn. Finns det någon möjlighet att västvärlden är oskyldig i det här fallet?
Vi i västvärlden får bara bilden från USA och väst presenterad för oss via statsmedia. Därför är Rysslandshatet så utbrett, sveket från statsmedia är enormt i sin partiskhet för USA och väst.
Ukrainas ledare Zelenskij åker jorden runt och hyllas som en rockstjärna på sin tiggarstråt inför jublande publik.
Bild från elsy.com
Alltid i ledig klädsel, så vi skall tro att han kommer direkt från fronten.
Ingenting är nog för att täppa till Ukrainas korrupta hål. Den politiska eliten rabblar samma visa om att Ukraina måste vinna kriget, för de försvarar vår demokrati. Samtidigt som de effektivt försöker spoliera vår egen, för att blidka Erdogan.
Allt handlar om USA:s kamp mot Ryssland, för att världspolisen skall få behålla sin världshegemoni, bevara dollarn som betalningsvaluta och krigsindustrins skatteslukande penningmaskin.
För att få motvikt till våra politikers lögner som media saluför dagligdags är det bra att läsa Global Politics, här ett inlägg från den 24 augusti. Vem är Volodymyr Zelensky?
Innehållet är ett utdrag från en artikel i Covert Magazine. Hela artikeln finns på svenska på Stefan Lindgrens blogg 8 dagar som sammanfattar den verklige Zelenskij med orden
”….Ett hemligt möte i oktober 2020 med brittiska MI6-chefen Richard Moore pekar på sannolikheten att Zelensky är en brittisk underrättelseagent, skriver Jeremy Kuzmarov i Covert Action Magazine. Det vanliga diplomatiska protokollet är att en besökande utländsk statschef ska träffa sin motsvarighet, som i det här fallet skulle ha varit premiärminister Boris Johnson (som kom ångandes när Zelenskij initialt i kriget höll på att gå med på fredsuppgörelse med Putin, men det satte Johnson stopp för, eget tillägg)
………… Zelenskyj har fyllt sin funktion som agent för väst ytterligare genom att a) anta lagar som diskriminerar ryssar; b) möjliggöra utländskt övertagande av ukrainsk mark; och c) tillåta finanshuset Blackrock på Wall Street att diktera ukrainsk ekonomisk politik……….. Zelenskyj har förvandlat Ukraina till en ”experimentell lekplats” för nya amerikanska och västerländska vapensystem, nynazistiska legosoldater och militärrelaterad forskning i biolabb ….. ……Under valkampanjen 2019 krävde Zelenskyj en vapenvila i Donbass som hade beskjutits i fem år efter Majdan-kuppen 2014. Men Zelenskyj bröt också det löftet och provocerade kriget med Ryssland samtidigt som han ivrade för att Ukraina skulle gå med i Nato.
Inte ett ord om detta finns i västs media, där har skådespelaren fått helgonstatus av våra makthavare som alla vill sitta i Wallenbergs knä. Alla är så nöjda med att förlänga kriget, vapensystem får testas, politikers godhet får åter vind i seglen, men ingen hör dödsskriken från slagfälten.
Nu skall Jas Gripen skänkas för att bli ett skyltfönster för SAAB konstaterar försvars experten Elisabeth Braw entusiastiskt sedan hon förklarat att detta är en god gärning i SvD.
Bild från nyteknik.se
Jag tror inte att anhöriga till alla döda och lemlästade soldater lär hålla med om denna cynism. Den humanitära stormaktens fd apostlar vet inte till sig av belåtenhet. Nu återstår bara att krångla sig in i krigsalliansen Nato, men ändras ordningslagen, så är det problemet löst i deras korrupta värld. Deras mantra att Ukraina försvarar vår demokrati är ett enda stort skämt! https://www.svd.se/a/mQw2Mp/kriget-i-ukraina-en-mojlighet-for-saab-att-visa-upp-gripenplan
Jag tror att våra förrädiska politiker har MR Hydes personlighet allihop.