”Statsminister Stefan Löfven måste ställas inför riksrätt och all statlig finansiering av medierna måste upphöra, annars är Sverige varken en demokrati eller rättsstat.
Sverige befinner sig i krig.
Ingen annan har någonsin genom sin katastrofala politik skapat förutsättning för en sådan förstörelse av Sverige som Stefan Löfven.
Som den psykopat han är, har han under sin regeringsperiod fullkomligt styrts av sitt maktbegär, och för att kunna behålla makten har han helt accepterat de invandrade brottslingars våldtagning av vårt land.
Det är ingen överdrift att påstå att Sverige i dag befinner sig i krig.
Men det fruktansvärda är att Stefan Löfven låter kriminella barbarer föra detta krig mot det svenska folket, utan att Sveriges krigsmakt sätts in för att slå ner våldet och massakern. Det senare beror på att han har en dold överenskommelse med de ledande migranterna/islamisterna om att dessa skall ge hans parti socialdemokraterna sina röster.
Detta är ingen skröna utan det finns en skriftlig överenskommelse om detta mellan nämnda. Stefan Löfven är en helt skrupelfri individ, som är beredd att gå hur långt som helst för maktens skull. Frågan är om det går att göra Sverige mer otryggt och våldsinriktat än vad det är i dag. Därför finns det inget straff för Stefan Löfven som är tillräckligt.
Det är därför nödvändigt att ställa honom inför riksrätt även om han avgår under hösten. Han och i första hand han, är skyldig till tusentals svenska kvinnors, mäns, flickors och pojkars liv, som fått sina liv förstörda. Allt för många unga känner dagliga oro om de skall komma i skottgluggen för dessa barbarernas skjutningar, sprängningar, fysiska våld etc.
Detta som sagts ovan kan inte förnekas.
Om Stefan Löfven stått på folkets sida skulle han kunnat gjort slut på det krig som de invandrade barbarerna nu för mot svenska folket – på kortare tid än ett halvår. Detta kunde han gjort genom att utvisa alla dem som bryter mot lagarna och påkommits med vapen, sprängämne etc. Med andra ord de som våldfört sig på oss och de som med sprängämnen eller anlagda bränder förstört och demolerat fordon, byggnader etc. Löfven skiljer sig också på ett anmärkningsvärt sätt från hur tidigare regeringar förhöll sig till sin allianspartner. Det är numera normalsituationen att det parti som efter valet tillträder som regering tvingas ta med ett annat ofta litet parti (allianspartner) för att få majoritet eller åtminstone kunna regera på hoppande majoriteter. Så har Löfven också gjort genom att han låtit miljöpartiet (ca 4 %) ingå i regeringen. Eftersom statsministern närmast har ett sjukligt maktbegär, så har han låtit MP få ett betydligt större inflytande på politiken än vad partiets storlek borde medföra enbart för att kunna hålla sig kvar vid makten.
I tidigare fall har sådana koalitioner splittrats, när det lilla partiet krävt för stort inflytande i förhållande till sin storlek. Men på grund av Stefan Löfvens sjukliga maktbegär och att han därför till varje pris vill behålla makten har han låtit MP få ett alltför stort inflytande på politiken vilket lett till den katastrof Sverige i dag befinner sig i på flertalet områden.
Men vi får inte glömma att det finns en gruppering som bl a är delansvarig för den politik Löfven för.
I dag ägs nämligen huvuddelen av de ”svenska” medierna (lokal- och rikstidningarna) av två mediebolag ett svenskt – Bonnier – och ett norskt – Schipsted.
Men det skulle inte vara möjligt för Bonnier och Schipsted att driva dem om inte staten (Sveriges regering) skulle tillskjutit huvuddelen av vad det kostar att driva dem. Därför faller det på sin egen orimlighet att Sverige skulle ha en fri och obunden press med självständiga lokal- och rikstidningar.
Följden blir i stället ett konsekvent stöd från dessa tidningar till den sittande regeringen. Att Löfven därför kunnat stanna kvar som statsminister beror därför till stor del på att dessa tidningar inte gör sin plikt – nämligen att hårdgranska regeringen och ifrågasätta dess legitimitet. Kontentan blir därför att ett land med en av staten till nästan hundra procent bekostad riks- och lokalpress kan inte ge demokrati som resultat.
I stället avlägsnar sig regeringsmakten allt längre bort från folket och demokratin. Resultatet ser vi svenskar i dag. En utveckling som ingen med erfarenhet av tidigare regeringar kunnat drömma om. Här är ett exempel på motsatsen. När jag var ung ägdes tidningarna huvudsakligen av enskilda personer eller mindre bolag. Ytterst sällan mer än en tidning pr ägare. Varje ”tidningsområde” omfattade oftast tre tidningar av helt
skilda politiska åsikter. Merendels en ”Högertidning” , en ”Bondetidning” och en ”Socialdemokratisk” tidning. Dessa förde alltid en stenhård polemik och den sittande regeringen fick verkligen veta vad den var värd.
Slutligen: ”Göteborg ska känna att man har hela landets stöd”, sa vår statsminister under en presskonferens. Ett praktexempel på hur han agerar. Endast verbala uttalanden om händelsen. Aldrig minsta initiativ till åtgärd för att förhindra ett upprepande så att Sverige åter blir ett land av trygghet.
Olle Ljungbeck, Hanåsvägen 110, 80591 Gävle”
och det löftet håller han till skillnad från alla andra.
Abo Raad imam i Gävle, terror stämplades av Säpo, men utvisning kunde ej genomföras, han fick idolstatus av församlingen, precis som hemvändande IS mördare får. Medborgarna får bara skattehöjningar för att klara regeringens storhetsvansinne med mångfalden och klimatet.
Ps. Själv anser jag att Fredrik Reinfeldt skall göra Stefan Löfven sällskap till riksrätt. Han vänsterprasslade med MP, som straff för SD:s framgångar. Därför genomförde han världens mest generösa asylsystem, med retroaktiv välfärd för icke integreringsbara migranter från Mellanöstern och Afrika. Han fick medborgare att öppna sina hjärtan, som fått hela landet att drabbats av hjärtförstoring med hjärtsvikt, när samhällskontraktet brutit samman.
När jag låter hjärtat bli en metafor för Sveriges tillstånd, ser jag terminal hjärtsvikt som slutstadium. Frågan är om landet kan få effektiv behandling efter valet nästa år?
Terminal hjärtsvikt är slutsteget av avancerad hjärtsvikt, där patienten inte längre förväntas svara på någon form av hjärtsviktsbehandling. Den hjärtsjuke har allvarlig påverkan på sin livskvalité med frekventa inläggningar och förväntad överlevnad är < 6 månader. Vid icke terminal, mer behandlingsbar hjärtsvikt, dör ca 45 % inom 5 år. Ca 300.000 (3 %) är drabbade i Sverige, enligt uppgifter från Läkartidningen.
