Kategoriarkiv: Nya partier

Vänstern splittras och förenas med ”de gröna – de nya bruna”

Historien upprepar sig bara, när man är 77 år så tillhör jag nog historiens fornminnen.

Under min röda ungdomsperiod i Göteborg i slutet av 60-talet var jag engagerad i VUF, vänsterns ungdomsförbund och deltog glatt i ropen ”USA ut ur Vietnam” och när vi hade värmt upp oss ropade vi ”Känner ni stanken från Enskilda banken” vilket de röda gossarna inte alls gjorde några år senare i sin karriär. Det var långa diskussioner om Stalin och Mao vilken som var bäst eller värst, som senare ledde fram till att förbundet splittrades i olika fraktioner 1970, men då hade jag redan börjat nyktra till. https://sv.wikipedia.org/wiki/F%C3%B6rbundet_Kommunist

I dag råder samma splittringsfenomen inom vänstern, dit strålkastarsugna personer dras. Propalestinier och islamistvurmare är nu riktigt sura på moderpartiets högervridning som de anser att ha övergivit den socialistiska visionen. Det skall vi andra vara mycket tacksamma för.
Surast är nog Kristofer Lundberg, ordförande för Vänsterpartiet i Angered, som nyligen uteslöts ur moderpartiet sedan hans beundran för terror rörelser har kommit i dagen.

Inom det muslimska partiet Nyans råder också splittring Tidskriften Syre har tidigare har berättat hur Partiet Nyans tid efter valet skakats av interna konflikter, meddelar ledarsidorna.se. Partiledaren Mikail Yüksel sitter ännu kvar på partiets mandat i Botkyrka, som ger Magdalena Andersson grus i socialdemokraternas maskineri. Men avhoppare har bildat ett nytt part;  Visionpartiet som vill tona ner klappjakten med de tar våra barn på socialtjänsten

En röd värsting är Andreas Malm, lektor i humanekologi vid Lunds universitet. Hur han får fortsätta att undervisa begriper jag inte, när andra åkt ut bara de öppnat munnen om faktabaserad kritik av islam, som ligger honom varmt om hjärtat.

Malm är en stark profil inom klimat- och miljörörelsen och senast känd med sin bok ”How to blow up a pipeline”. Han är öppen med att han tagit intryck av Martin Heidegger, Adolf Hitlers chefsideolog.  

I Linköping har vi Björn Alling, som tidigare uteslöts ur Vänsterpartiet. Han har startat ett nytt parti, Solidaritet tillsammans med tidigare partikamraten Jeannette Escanilla. Till vad och till vilka solidariteten skall tillägnas har jag inte kläm på, men som de flesta efter min röda ungdomsperiod så brukar solidariteten riktas mot dem själva, där egenintresse och självöverskattning brukar vara stort.

Gemensamt för de nybildade partierna är engagemang i klimatrörelsen, BLM rörelsen, wokeismen, feminismen samt samarbete (mer eller mindre öppet) med många muslimska terror rörelser. Förtryck och offerkoftor används ofta.

I Storbritannien har det muslimska partiet The Green Party, stora likheter med vårt muslimkramande Miljöparti, som nu blivit den naturliga samlingspunkten för antisemitiska vanföreställningar och muslimsk fundamentalism. Det är en svår balansgång för Magdalena Andersson (S) att tillfredsställa judehatande muslimer och samtidigt sopa rent partiet från antisemitism,

Splittring finns även på högersidan, med AfS från SD, men inte lika frekvent som hos vänsterns renläriga och fokustörstiga män. Därutöver finns partiet Medborgerlig Samling (MeD) och Mänskliga rättigheter och demokrati (MoD) som initialt bestod av missnöjda personer från både från höger och vänster. Partiet bildades i Bagarmossen under 2021 drivkraften var då ilskan mot politikers utstötning av ovaccinerade från samhället.

Det framgångsrika högerpartiet AfD i Tyskland och utbrytarpartiet från vänstern BSW som Sara Wagenknecht bildade tycker jag kunde samarbeta. Olaf Schultz vars vänsterliberala koalition i Tyskland är i gungning borde också samarbeta med AfD och BSW, men då protesterar övriga partier i högan sky. Att väljarstödet sjunker, främst genom förödande energi-och invandringspolitik, har de inte en tanke på. De har med sin media fullt upp med att förfasa sig över framgången för högerextrema partier i Europa och kallduschen över att Trump återtar Vita Huset. Nu har äntligen deras egen mångkulturella politik med Putin hat förvandlats till snubbeltråd för de själva.

AfD och BSW står varandra nära i en rad frågor. Hon vill få stopp på invandringen till Tyskland till skillnad från moderpartiet Die Linke och hon är negativ till EU:s överstatliga strävanden. Vilket inte tycks oroa Jonas Sjöstedt (V) som kröner sin politiska bana som överbetald parlamentariker med EU lojalitet. Framförallt vill Wagenknecht, precis som AfD, stoppa leveranserna av tyska vapen till Ukraina och hon ser gärna att import av rysk gas återupptas.

Något samarbete i Sverige mellan nybildade partier från höger och vänster ser jag som uteslutet. Avståndet mellan vänsterns rättigheter med islamvurmande och högerns skyldigheter med USA lojalitet är för stort. Sveriges svårighet är att vänsterns godhetsideologi indoktrinerat majoriteten av folket med statliga myndigheter.

Bild från https://www.expressen.se/nyheter/sverige/hogt-tonlage-efter-protester–mot-sydsvenskans-reporter-/ som skildrat pro palestinska demonstrationer, där slagorden var judehatande på arabiska, på svenska ropades det enbart om fred, precis som när Medinas krigsideologi predikas inne i moskén och Mecka ideologin om fred utanför.

Den humanitära stormakten har nu tonats ner och förespråkarna blir allt färre, då ordspråket som mam bäddar får man ligga blir allt mer aktuellt. Ensam i riksdagen kämpar kloka Elsa Widding om hon startade ett parti så skulle hon få min röst direkt.

Källor samt citat från

Svek med ideologin skapar nya partier

Viktiga reflektioner från en bloggvän om partiernas ideologiska svek, som banar väg för nya partier.

Anledningen till att jag är tveksam till att SD verkligen bara låtsas likna M och KD för att lättare komma in i värmen, är att det finns flera exempel på partier som pga taktik glidit ifrån sina ideal, men utan att komma tillbaka till dessa.
Det är som en naturlag.
Socialdemokraterna avvek med tiden från marxismen.
År 1917 bildade därför en grupp unga sossar ett nytt parti, som efter en rad namnbyten idag heter Vänsterpartiet. Det har de nog inte ångrat, eftersom det stora partiet aldrig gick tillbaka till marxismen.
Senare kom även Vänsterpartiet att blekna ifråga om sitt marxistiska ideal. Det ledde till avknoppningen KFML(r) med senare namnbyte till KPML(r), innan det blev Kommunistiska Partiet. Och nu har även KP knoppats av, varvid Malmölistan, med Nils Littorin som ledare, bildats.
Ja även den nya rörelsen Framåt Sverige, med Joe Nilsson som ledare, är en sådan avknoppning från (KP). Båda dessa nykomlingar har liknande migrationsprogram som SD, fast skarpare.
Även Örebropartiet kan räknas dit. Markus Allard (ÖP) sägs gilla både Marx och Lenin. ÖP har likartad syn på migrationen som ovanstående. När Kristdemokraterna tog sin hand från det ofödda barnets rättigheter, föddes Kristna Värdepartiet. KV har en liknande migrationspolitik som SD, och är därtill helt emot abort. SD:s avknoppning heter som bekant Alternativ för Sverige. Det partiet tror inte att SD bara låtsas vara emot sina egna ideal. AfS tror att SD har hamnat i stugvärmen för att stanna och bli ungefär som de andra i stugan. Det är här som det krisar för mig.
Vad tyder på att AfS skulle ha fel? Hittills inget, eftersom SD måste ”hålla masken” tills de hamnat i maktställning. Om det nu är en mask förstås. Men underverk har hänt förr. Så kanske SD ändå letar sig tillbaka till sina första åsikter (exv EU, Nato, abort), när de väl är installerade i Rosenbad. Så som läget är nu får jag väl, trots tveksamheten, chansa på SD 2022, om inte förr.