Hej Harriet!
Tack för din utmärkta insändare i NyT vecka 50!
Synd bara att vi skriver för de redan frälsta. Gärna skulle man peka på något positivt utöver LO-basens ”Vi har talat för mycket om SD:s historiska rötter”.
Övergreppen på Lamotte i Kronogården med passiva poliser som åskådare bådar inte gott. Inte ”om”, utan ”när” det blir fysiska konfrontationer på
gator och torg, har de mesiga svenska männen inte en chans. I Finland skulle man inte låta trampa på sig på detta sätt. Polisen skulle strunta i beskyllningar om överdrivet våld och skakiga mobilfilmer som ”bevismaterial”.
Låt oss ändå fira en gammaldags svensk jul!
Bästa hälsningar!
Henrik Paetau, mejlvän och bloggföljare
PS. I år hade jag ingen tur under misteln på julmarknaden. Minns fjolårets, när en äldre herre med rätta glimten i ögat utbrast ”Ja här kan man ta för sig” och så tittade han omkring sig och sa ”det finns väl ingen som skvallrar för Meetoo…”
Värmer gjorde också frikännandet av Eskil Johansson för sexuella trakasserier. En ung dam, som under en period arbetade med en utredning på jordbruksdepartementet, berättade att Eskil var en mycket trevlig man både under arbete och fest. Hon hade aldrig upplevt något gränslöst agerande.
Gränslösa tycker jag att dessa anmälerskor är, när de under en fest minns en ovälkommen hand på låret.
Varför tog de inte bort den, spände blicken i ägaren och meddelade att detta uppskattar jag ej?
I stället för att grämma sig varje dag under åratal. Konstigt att så många gamla oförrätter dyker upp just nu?
Visst kan män bära sig dumt åt, precis som kvinnor, men att uppträda som menlösa våp gagnar inte dessa feminister, som ständigt blundar för hedersförtrycket i förorten. Där en hand på ett lår under en fest skulle vara en bagatell, jämfört med att bli utknuffad på balkongen.
Kanske det vore bättre att dessa känsliga varelser inte går på någon fest?