Mångfald, jämlikhet och inkluderinggick inte hem hos de tuffa Harley Davidson åkarna. Nu har motorcykeltillverkaren spolat jämställdhet och HBTQI och mångfald i reklamens värld istället ska man återgå till sin traditionella kärngrupp.
Fria Tider meddelar att Åhlens har också nyktrat till. Nej inte de unga woke marinerade på marknadsavdelning, men nu har dess ägare pekat med hela handen att det får vara slut kund bortstötande reklam. När vänsterliberala Antonia Axelson stod vid rodret och släppte fram en liten färgad pojklucia började kunder få nog.
”Den liberala varuhusjätten Åhléns var nära att ”go woke, go broke” när den i sista stund köptes upp av den svensk-arabiske entreprenören Ayad Al-Saffar, 60. Han förändrade bolagets marknadsföring och konstaterar idag att om man ska sälja produkter till vanliga normala svenskar så måste det vara sådana som syns även i reklamen…” https://www.friatider.se/ahlens-lagger-av-med-politiskt-korrekt-reklam-too-much
Tur att han hade en arabisk ådra, annars hade han nog blivit hudflängd i media. Ett gott tecken är att han portar interjuver med DN, som denna gång avviker från sedvanliga känsloreportage när det handlar om annan hemvist. och fokuserar i stället på att han kör runt i en Bently och har bassäng hemma. Konstigt att de glömde rapportera att Ayad Al-Saffar kom som flykting till Sverige 1984 och gick från bärplockare och dörrförsäljare till att förvärva och vända fyra förlusttyngda jättebolag – bland annat Ur & Penn och Åhléns – till lönsamma kedjor, men lämnar man inkluderingshysterin då måste man straffas. Kanske DN denna gång skjutit sig själv i foten, när inte längre tårdrypande reportage går hem hos läsare.
Att money talks, att allt kan köpas för pengar är vedertaget, men att köpa konsumenter med reklam som känns främmande för målgruppen ger snarare ebb i kassan än klirr det måste nu unga på marknadsavdelningar bli varse. Att underskatta betydelsen av ord, texter och bilder kan resultera i att jobbet ryker. Hoppas att IKEA också inser detta i koncernens globala mångfaldsnit, där God Jul i fjol förvandlades till kränkning.
Jag slutade att cykla dit när ölen ersattes av lingondricka till köttbullarna.
På gott humör blir jag alltid, när jag får mina åsikter besannade. Denna gång om feministernas dominans och deras framfart inom kulturen.
Alla minns vi klappjakten på män under #metoo som fick Benny Fredriksson vd på stadsteatern att avsluta sitt liv tack vare falska beskyllningar från förfördelade feminister på teatern.
Det är författaren och journalisten Ulf Nygren som får mig på gott eller snarare sorgligt humör, när han på Lindelöfs blogg återger minnen från rödvinsvänstern inom huvudstadens kulturliv. https://www.lindelof.nu/kulturprinsessorna-och-prinsarna/
Inledningen på artikeln manar till fortsatt läsning:
”Jag minns när jag vaknade upp med Åsa Beckman på 80-talet i en västerförort, fullt påklädd i samma säng som henne, med en dunkande huvudvärk. Det var en regnig novemberdag, och jag stapplade ut i köket med golv som var fläckade med rödvin bland krossade vinflaskor, och tömda askkoppar i disktratten. Fönstren var smutsgråa och inte putsade det senaste året….”
Inom kulturvärlden har ofta kända föräldrar krattat manegen för sin barn, så även hos familjen Beckman. Erik Beckman 1935-1995 var en känd författare och litteraturkritiker, som hade stor auktoritet inom kulturlivet.
Åsa och Eva Beckman hans döttrar har kallats ”Kultursveriges mäktigaste syskon”. Storasyster Åsa är biträdande kulturchef på DN. Lillasyster Eva är programdirektör på SVT, som hemifrån fick med sig ett framgångsrikt kulturellt kapital.
Men åter till Ulf Nygrens memoarer som ger ett axplock över kända främst kvinnliga författare, som systrarna Beckman villigt banar vägen för inklusive genusteoretiker inom akademi och någon enstaka man som försöker göra sig ett namn i svallvågorna från metoo, som Magnus William-Olsson poet, essäist och översättare, som snurrar bort sig i poesin, tycker vi som inte inser hans storhet med hans feminist fjäskeri.
”….De här snedvridna genusperspektiven har ibland förvandlat kvinnors syn på det motsatta könet till närapå grotesk. Det har därtill med tiden nästan blivit en trend att hysa mansförakt hos många. Och trots att Me-too visat att det är de traditionella maktstrukturerna som är roten till det onda, så beskrivs vi ofta som kriminellt belastade på grund av våra gener……/Åsa Beckman skrev för inte alltför länge sedan att kvinnor numera stolt marscherar in på de viktigaste kulturinstitutionerna, som var de i krig: på förlag, teatrar och tidningsredaktioner. Undertexten är tydlig: de flesta män skall ut ur den mediala uppmärksamheten, för att kvinnor skall få plats i den. Inte undra på att de (männen) är i minoritet på den litterära marknaden idag. ”There is a war between the rich and poor, ”There is a war between the man and the women,…” som Leonard Cohen sjöng en gång…..”
Hur länge skall dessa feminister ofta i Ruter Dam sällskap få hålla på och erodera landet och förstöra familjen med vänsterns genusglasögon undrar jag?
Hets, hat och förakt mot etniska svenskar, där medelålders män ofta är målgrupp, blomstrar på kultursidorna i statsmedia och det omvända för skötsamma, arbetande invandrare som bär upp landet, som annars skulle braka ihop.
Min misstanke är att kulturskribenten kan vara en inkluderings mångfalds kvinna, för att tidningen skall uppfylla dagens kvot. Denna påtvingade inkluderingshysteri gör att landet eroderas sakta men säkert och Tidöregeringen ser till att antalet medborgarskap och uppehållstillstånd aldrig sinar, medan Åkesson (SD) mumlar lite förläget att det går för sakta med paradigmskiftet. Begriper inte karln att det aldrig var meningen.
Dagens Maja-Ekelöf har inte en chans att bli publicerade från sin skurhink, inte heller förortens modiga kvinnor som kämpar mot skäggiga skuggors förtryck. Då tar dessa genusfanatiker fram rasiststämpeln. Jag tror att Ekelöfs bok finns i en låda uppe på vinden tillsammans med Lenins samlade verk och Maos lilla röda. De hamnar med sannolikt i papperstuggen hos Tekniska Verken, när min tid är ute.
Bild från adlibris.com
”Maja Ekelöfs (1918-1989) numera klassiska verk kom ut 1970 och väckte omedelbart stort uppseende och blev en storsäljare. Hennes manus belönades 1969 med Rabén & Sjögrens romanpris och Karl Vennberg skrev i Aftonbladet att boken gav ”den hittills klaraste och ovedersägligaste bilden av svensk låglönevardag under 60-talet” https://www.adlibris.com/se/bok/rapport-fran-en-skurhink-9789113029290
Varje sommar är det likadant, köerna på Arlanda till Emirates plan till Mellanöstern och Somalia är mycket långa.
När jag cyklar förbi Ryd, så är många fönster helt täckta av gardiner. Ett invandrartätt område i Linköping, varifrån mina flickor och jag flydde under slutet av 80-talet till annat område, eftersom döttrarna inte längre vågade leka ute på gården.
Vår utrikesminister är nu sur över alla semesterfirande svenskar, som åker till Libanon, Afghanistan, Somalia, Iran, Irak trots UD:s varningar om instabila samhällen. Det är statsmedia som sin vana trogen beskriver främst ekonomiska migranter, som svenskar. Eftersom de troligen åkt tunnelbana, som var Åsa Romsons (MP) definition på svenskar. Där flertalet fick uppehållstillstånd under 2015 på löpande band, bara de sa att de var från Syrien under den humanitära stormaktens glansdagar. Passen ligger i Östersjön, väl begravda.
Hur i helvete kan detta få fortgå?
Om landet de flytt ifrån nu är så stabilt att man utan problem kan fira återkommande semester där, då finns inga asylskäl kvar som motiverar varken asyl, uppehållstillstånd eller medborgarskap och absolut inga generösa bidrag.
Under min yrkestid inom rehabilitering fick jag ofta önskemål om intygshjälp till socialen för bidrag till hemresa. Trots mitt konstaterande att du/ni har ju flytt därifrån och därför fått uppehållstillstånd, då kan ni ju inte åka tillbaka?
Minns ett svar från en uppbragt kvinna, men det var ju inte krig där jag bodde och där släkten bor….
Men regeringens ministrar är nu på lång semester.
Alla medborgare borde begripa att något paradigmskifte inte är att vänta. Tänk om om migrationsminister Maria Malmer Stenergard kunde stå på Arlanda vid semesterfirarnas återkomst i höst och meddela att deras asylskäl nu har upphört, då kunde en förhoppning om skifte äga rum.
Alla medborgare vet om detta bedrägeri, men eftersom de sitter fast i grupptryck och karriär så håller de tyst. Socialdemokraternas maktåterkomst kräver att 30 % av den berikande väljarkåren stryks medhårs, där röda kommunpolitiker i Malmö och Göteborg redan är i full gång.
Socialdemokraterna var tidigt medvetna om vikten av deras nya väljarbas för att behålla makten. Ardalan Shekarabi (S) från Iran är en samlande samlande kraft för främst iranier och muslimer i Sverige, som han anser är väl integrerade.
”…. Ardalan Shekarabi intar en särställning i den iranska och muslimska diasporan i Sverige. Hans ställning inom Socialdemokraterna är även den stark och Shekarabi nämndes 2021 som tänkbar, till och med trolig, efterträdare till Stefan Löfven när Löfven överraskande avgick i augusti. Hade inte Magdalena Andersson snabbt och lika överraskande för den inre kretsen övertygats och bestämt sig för att pröva sitt förtroende som partiledare bör det kunna göras sannolikt att Ardalan Shekarabi blivit Sveriges förste svensk-iranske statsminister….” Nu är han hennes gullgosse.
Tyvärr vågar statsminister Kristersson inte utmana hans instabila regeringen där KD och L kan svika om hårda tag direkt skulle tillämpas, istället göms allt i lååånga utredningar. Baktanken var att Nato och DCA avtalet först måste ros i hamn i riksdagen med socialdemokraternas hjälp.
”Ett svidande tidsdokument av Sveriges första ”swishjournalist”. Hans betraktelser, hans nakna berättelse om sig själv, samhällsutvecklingen och den svenska journalistiken. Om sin familj, om mänskliga möten, om hatiska kommentarer, dödshot, misshandel och om att kanske ändå tvingas sluta kämpa och ge upp. Och samtidigt om den ofrånkomliga viljan att alltid befinna sig Där stormen är.
Joakim Lamotte, född 1978 och uppvuxen i Lilla Edet norr om Göteborg, är en svensk journalist känd för sitt arbete inom grävande journalistik och samhällsbevakning. Genom sina dokumentära reportage, föreläsningar och direktsändningar har han lyft fram människors berättelser och belyst problem, utsatthet och utanförskap. Hans starka engagemang och mod att ta upp känsliga ämnen har gjort honom mycket uppskattad av många följare, men även till en kontroversiell personlighet inom svensk media och samhällsdebatt, där han har hånats av en rad debattörer och yrkeskollegor. Ändå har han oförtrutet fortsatt att rapportera och sända från platser och orter som sällan besökts av andra journalister.
Lamotte arbetade under nära 13 år för Sveriges radio och Sveriges television, en stor del av denna tid för programmet Uppdrag granskning. Han är utbildad journalist vid Göteborgs universitet. Sedan 2015 har han samlat in till sin lön på egen hand via donationer från följare på sociala medier. Bland annat via Swish.”
Här får vi reda på hur det verkligen stod till på UR och SVT – där trängdes mångkulturella feminister som arbetade långsamt, åt tårta, älskade färgade invandrare (avskydde dem i praktiken) och hatade SD. Tyvärr är det ännu värre idag, när alternativen tar mer mark. Det mångkulturella hyckleriet med värdegrundstäcket håller på att kväva hela landet, inte konstigt att svenskar har svårt att vakna, som tror att sanningen endast finns hos SVT, SR, DN och Aftonbladet.
”SVT-chef kvoterade in invandrare för att ”få sverigedemokrater att sätta i halsen” när de satte på tv:n
”MEDIA. Journalisten Joakim Lamotte berättar i en ny bok om sina erfarenheter på SVT – och hur cheferna resonerade när de ägnade sig åt att sprida mångkulturell propaganda.
Joakim Lamotte släppte tidigare i december boken ”Där stormen är: en ’swishhoras’ betraktelser”.
I boken berättar journalisten bland annat om sin tid på UR och SVT. Lamottepratar om sin bok i en podcast med Ivar Arpi. Han beskriver hur han inledde sin public service-karriär på UR i Stockholm.
– Uttrycket ”batiktanter” fanns ju inte då. Men det definierade många av kvinnorna som jobbade där. Det var lågt arbetstempo och väldigt mycket fika. Det fanns alltid anledning att äta tårta. Joakim Lamotte började tidigt att fundera över resursslöseri och vart alla pengar som gick till public service tog vägen.
– Jag fick i uppgift att göra ett reportage som skulle vara tre minuter långt. Jag frågade när det skulle vara klart. Om tre veckor, svarade de. Men det kunde jag göra på två dagar, tänkte jag, och så gjorde jag det och satt sedan och vilade i några veckor.
När Lamotte senare fick jobb på SVT fick han en direkt insyn i hur den politiska vänsterpropagandan producerades. Han beskriver några exempel på detta i sin bok. Bland annat jobbade han med ett konsumentprogram för barn och ungdomar. SVT fick då klagomål på att nästan alla barnreportrar hade invandrarbakgrund.
– Min chef klagade alltid över vilka rasister det var som hörde av sig med klagomål till redaktionen. Då frågade jag varför hon hade rekryterat så många med invandrarbakgrund, för en klar majoritet hade det. Då svarade hon att det var för att få rasister och sverigedemokrater att sätta i halsen när de satte på tv:n, säger Joakim Lamotte i podden.
Joakim Lamotte berättar att SVT arbetar mycket med ”representation i rutan”, vilket i praktiken innebär att ”kvotera in personer med utländsk bakgrund för att visa hur duktig man är”.
– Det bästa man kunde göra var att sätta en färgad person som programledare. Sedan spelade det ingen roll om den personen var bra eller dålig på sitt jobb. Samtidigt hade SVT-medarbetarna själva inga kompisar som var invandrare – och skydde dem som pesten.
– Kom det en praktikant till redaktionen med invandrarbakgrund fick de spel och visste inte vad de skulle ta sig till, säger Joakim Lamotte.”
————————————————————————————————————————
Det är inte bara i barnprogram som personer med invandrarbakgrund är överrepresenterade som programledare, samma gäller i statsmedia. Där vissa journalister och ledarskribenter får publicera kritiska åsikter, som en vit medelålders man skulle få sparken för.
Köp boken eller låna den på biblioteken!
Lamotte behöver allt stöd han kan få i detta mediala mörker, där inkluderingshysterin ökar takten. För att våra landsförrädare till politiker skall skyddas, när skottsalvor ryker och mord med sprängningar sker dagligen.
Reinfeldt längtar nog till de stora gossarna Fifa där de stora pengarna finns och herrarna Persson och Löfven belönas av den globala eliten för att de inte byggde några murar, för att sedan klädsamt upptäcka att de varit naiva och inte såg det komma. Magdalena Andersson låtsasgråter och skyller sin mångfaldsvurm på SD och Kristersson bara utreder och med kumpanerna Pålsson och Billström kryper han för Erdogan och säljer ut landet till USA/Nato.
Klimathysterin från alarmister, aktivister är en gigantisk industri och vägen till karriär, säger klimatforskaren Judith Curry i en intervju av New York Post, som Samnytt samt Fria Tider publicerat.
Initialt omfamnades hon med sina forskningsresultat av politiker, miljörörelsen, men efter att kollegor slog larm om felaktiga statistikuppgifter, insåg hon att de hade rätt och då upphörde ovationerna tvärt. Hon förstod att hon medverkat i en gigantisk bluff, tyvärr är unga Greta för naiv och lättpåverkad att av få vara i världens fokus.
Kanske hon på ålderns höst inser sitt enorma medlöperi som galjonsfigur för den globala finansmaffian?
Bild; Pixabay Galjonsfigur
FN:s klimatpanel IPCC har sannerligen inte legat på latsidan och hetsat generalsekreteraren António Guterres till skrämselpropagandan att nu håller jorden på att brinna upp. Kanske tyckte Skea IPCC:s nya ordförande att generalsekreterararen gick för långt, för ny har han meddelat i Der Spiegel att ingen brand kan starta även om Parisavtalet med 1,5 graders uppvärmning skulle passerats. Vi får vara glada över hans insikt att rädsla stjälper mer än hjälper.
Att 1 100 forskare och experter har publicerat en gemensam publikation: ”Det finns ingen klimatkris” får ingen plats i statsmedia. Samnytt:s plusartikel den 21 augusti 2023
Samma slutsats drar Alex Newman, prisbelönt och undersökande journalist, att det nya narrativet om en så kallad “mänskligt orsakad global kokning” (global boiling) bara är en förevändning för totalitära globalister att kontrollera varje aspekt av ditt liv, under skenet av att de ska “rädda planeten”. https://newsvoice.se/2023/08/koldioxid-global-omstallningspolitik/
Judith Curry sammanfattar budskapet från dagens akademi:
– Gynna de alarmistiska studierna! Skicka inte ens ut de andra för granskning. Om du ville klättra på karriärstegen, exempelvis hamna vid ett prestigefyllt universitet och få en hög lön, ett stort laboratorieutrymme, få massor av anslag, bli chef för ett institut, så finns det en tydlig väg att gå.
Forskningsfusk och falsk alarmism är receptet.
Jag ser samma utveckling på flera områden där budskapen från korrekthetens aktivister, ivrigt påhejade av 7-klöverns politiker, är att de haft fel oavsett om det handlar om invandringens berikning, livräddande vaccin och att folket fyllt atmosfären med koldioxid. Globalisters arkitekter vilar minsann inte på hanen i sina privatplan.
”…..Nu verkar det dock som om svenska folket inte riktigt tror på den strategi som Sveriges riksdag lägger så stor vikt vid. Enligt en färsk Novusundersökning håller en majoritet av väljarna med om påståendet ”det viktigaste är inte om Sverige minskar sina utsläpp – det viktigaste är att Kina gör det”.….” https://medbloggen.se/2023/08/12/vad-ska-vi-gora-at-vadret/
Problem som uppstår när politiker och deras medlöpare tar i för mycket kan resultera i att det skiter sig med stor bumerangeffekt.
(Bumerangeffekt en situation där människor tenderar att välja motsatsen till vad något eller någon säger eller gör på grund av hur det presenteras för dem. Vanligtvis är det så att ju mer aggressivt något presenteras, skulle folk mer än troligt vilja göra tvärtom. Wikipedia)
Bild; Marketing 91
Frågan är nu om inte statsminister Kristerssons och utrikesminister Billströms kryperi för känsliga muslimer gör att de kan få något hårt i skallen.
Att vara en ung feminist i Sverige är fint och med rätt värdegrund kan de komma hur långt som helst med osaklighet och osanningar.
När SvD på kultursidan den 19 oktober hade rubriken ”Pascalidou och Bergfeldt flyter på samma våg.” Då borde tidningens läsare förstå dessa damers falska skepnader. De rider på en aktivistvåg med en högljudd följarskara i släptåg, i stället för att bevaka skeenden så påverkar de dem efter sin egen feministiska agenda. Och skribenten Axel Andén, chefredaktör på Haparandabladet konstaterar, det vi utanför åsiktskorridoren redan vet, att på systemmedias redaktioner är reglerna olika för olika medarbetare, i proportion till hur kända de är.
Deras alster bygger mest på korrekta känslor i stället för tillgängliga fakta, vilket visat sig mycket lönsamt i deras karriärtrappa.
Frida Boisen = Aschbergs kuttersmycke
Cissi Wallin = leder feministligan som hatar vita män
Catarina Bergfeldt = aktivisternas aktivist på SVT
Magda Gard = Expressens idol, med budskapet att Sverige dödar afghanska barn
Alexandra Pascalidou = Expressens och SVT:s utvalda för att avslöja strukturell rasism och sin egen upphöjdhet
Bild från Assarmos artikel. ”För en tid sedan publicerade Expressen en mycket närgången artikel om den flicka som varit försvunnen i januari och som nu kommit tillbaka till sin familj i Linköping. Artikeln var skriven av Alexandra Pascalidou, som anlitades av Expressen redan då flickan försvann i vintras, och den var så indiskret att tidningen nu plockat bort den från webben med en urskuldande text. Men Pascalidou själv tar inget ansvar för sitt felsteg. Istället valde hon att på sitt Instagramkonto hänga ut den privatperson som uppmärksammat den integritetskränkande publiceringen, med namn och bild och anklagelser om rasism….”
Gemensamt för dem alla är egotrippande självgodhet och då måste andra svärtas ner, för att läsare/lyssnare deras glans skall se.
K-O Arnstbergs summering om PK folket är mycket träffande även på ovan angivna feminister; ”PK-folket är värdegrundstroende. De har frånsagt sig rätten att tänka själva och bilda sig en uppfattning i samhällsviktiga frågor.”Nya tider 42/2021 recension av PK-folket männen och PK -folket kvinnorna.
Hon avslutar sin artikel i Det Goda Samhället med att ”kvinnlig godhet behöver manliga gränsdragningar.”
Men så fort en (vit medelålders) man försöker dra gränsen för naiv godhet, då jävlar kommer hela Cissi Wallins garde sättande med anklagelser om strukturellt kvinnoförtryck, så insikten blir snabbt; att hålla tyst. Därför eskalerar deras gränslöshet i takt med deras godhetspositionering.
