En intressant artikel, mejlar en bloggföljare och det håller jag med om.
Författaren Kristoffer Hugin är en pseudonym och som beteendevetare betraktar han samtiden utifrån ett evolutionärt perspektiv. https://huginsbetraktelser.wordpress.com/about/
I denna artikel ger han en historisk tillbakablick från stamsamhället fram till våra globala dagar. Hans beskrivning är mycket dagsaktuell och träffande. Det globala samhället blir efterhand mindre effektivt och politiker kan inte lösa dess konsekvenser, eftersom de är en del av det. Räddningen för vanligt folk är att skapa nätverk i små lokala gemenskaper, då det globala samhället krymper i den lilla världen, vilket även kan bidra till att den stora världen, som styrs av globala aktörer gör det. Hans övertygelse är att efter uppgång kommer fall, men räddningen är att efter fall kommer ny uppgång.
——————————————————————————————–
Kristoffer Hugin
9 september, 2022
Människan är en social varelse. Vi är det eftersom vi har ytterst svårt att överleva som solitära varelser och behöver varandra för att lösa livets vedermödor.
Stammen
Före civilisationen levde människor i små grupper av nomader som vandrade runt och levde
vad naturen hade att erbjuda. Livet var hårt men sannolikt meningsfullt, och konflikter
mellan olika grupper var vanligt. Många dog i strid, andra av sjukdom. Alla hade sin givna
plats inom stammen, i synnerhet uppdelat mellan de bägge könen. Män var jägare, kvinnor
och barn var samlare.
Byn
Men över tid kom jordbruket och med detta slog sig människor ner och började bruka jorden.
Egendom och territorium blev värdefulla resurser som behövde försvaras. Återigen blev
gruppen viktig för både handel och försvar mot yttre fiender. Små bosättningar och senare
byar växte fram. Handel bedrevs över stora avstånd, främst via kuster och floder.
Människorna här identifierade sig ofta som medlemmar av den by de bodde i, medan andra
förblev ”utsocknes”.
Kungadömet
Byarna utvecklades senare till kungadömen. Vissa i form av statsstater som styrdes av en
kung eller annan form av envåldshärskare. Livet var fortfarande hårt men hade en relativ
trygghet bakom stadens murar. Det förekom våld och konflikter mellan olika kungadömen
där någon gjorde anspråk på en annans territorium och resurser. I andra situationer rådde
fred och handelsutbyte dem emellan, men alla var de självständiga och självförsörjande. Det
var dock fortfarande en utpräglad känsla av ”vi och dom”, även om den så kallade moraliska
cirkeln nu hade expanderat från den lilla stammen till det lite större konungadömet. Även i
denna civilisation har var och en sin givna plats genom att det nu mer komplexa samhället
har en högre nivå av specialisering. Någon är smed, en annan är slaktare, bonde, mjölnare,
bagare och så vidare. Specialiseringen löser nya problem och ger större ekonomisk
utveckling.
Nationalstaten
Men även det lilla kungadömet var temporärt. Den mäktigaste kungen ville ha mer makt, och
denna kunde expanderas av lika delar nöd som med tvång när en starkare, mer enad yttre
fiende uppenbarar sig. Kungadömen slogs ihop och nationalstaten skapades. Genom denna
kunde lag och ordning lättare upprätthållas, vilket gynnade produktiviteten och den
ekonomiska utvecklingen. Handel kunde lättare bedrivas och mer skatter kunde samlas in.
Detta ledde över tid till en växande befolkning, mer utveckling och ett större skatteunderlag.
Det ledde även till urbanisering där den industriella revolutionen drog folk från landsbygden
och in till städerna.
En nationalstat är dock oerhört komplex med mängder av nya problem som måste lösas.
Administration, skattmasar och diverse yrken som tidigare inte hade behövts växte fram.
Komplexiteten ökade liksom trögheten, men välståndet ökade likväl mer än kostnaderna,
åtminstone för ett tag.
Den moraliska cirkeln ökade även den, främst hos nationens ledarskap som med tiden allt
mer kom att börja vända blicken från sitt eget folk till främmande folk från andra delar av
jorden. Folket självt identifierade sig dock huvudsakligen med sin nation och sin lokala
hembygd. Vissa excentriska medborgare började dock att mer identifiera sig med det
främmande än med det lokala.
Det globala samhället
Nästa steg blev det globala samhället. Nationalstaten ansågs inte längre nödvändig utan mer
som en byråkratisk produkt med fiktiva gränser på en karta. Nu skulle i stället både
människor, kapital och varor kunna flöda över gränserna för att maximera profiten och på
pappret, även den personliga friheten.
Men nu har systemen som det globala samhället vilar på blivit så komplexa och integrerade
med varandra att de har förlorat sin effektivitet. Kostnaderna ökar, avkastningen minskar
och skatterna stiger, vilket minskar den personliga friheten. Det mesta fungerar fortfarande,
men lite sämre för varje år som går. Folkets ledare drivs allt mer av personlig vinning och av
maktambitioner snarare än av omtanke för sitt eget folk, och löser därför inte heller de nya
problem som uppstår. Antingen som en konsekvens av medveten politik, eller av ren
inkompetens.
Här är det enkelt att se paralleller med det romerska imperiet och andra idag försvunna
civilisationer. Civilisationen har en fas av uppgång, en gyllene tidsperiod där utvecklingen går
i en rasande fart framåt, följt av stagnering med konflikter, minskande territorium,
degenerering av kulturen och människors beteende.
Efter uppgång kommer fall
Vi befinner oss just nu i stagneringsfasen och har så gjort en längre tid, men vi kan ännu leva
på gamla meriter från våra förfäder några generationer bakåt, så förfallet är inte uppenbart
för de flesta. Men det håller på att förändras här och nu i takt med att importerad
brottslighet, inflation, elkris, homolobbyn förändrar samhället. Komplexiteten och
dekadensen har nått så höga nivåer att samhället och hela civilisationen blir allt svårare att
upprätthålla, och utvecklingen går bakåt. Den specialisering som förr var en styrka är nu en
svaghet, eftersom folk som arbetar med något extremt smalt område är helt beroende av
mängder av system samtidigt som de har tappat förmågan att lösa det mest grundläggande
för överlevnad.
Efter fall kommer uppgång
Detta är dock inte nödvändigtvis något negativt – det är en möjlighet. Ju sämre samhället
blir på att lösa grundläggande problem för människors liv och leverne, desto större blir ansvaret för var och en av oss att lösa det själva. Och eftersom vi inte kan lösa allt själva så
tvingas vi återigen att samarbeta med varandra lokalt – utan någon makthavare som
mellanhand. Däremot bör man vara medveten om att långt ifrån alla människor klarar av att
anpassa sig. Vilka kunskaper och kompetenser man har, i all dess enkelhet, kommer återigen
bli oerhört viktiga.
Det globala samhället krymper därför tillbaka till det mer lokala. Kanske inte politiskt, men
på praktisk nivå för var och en. Kriser och svåra tider tvingar nämligen fram gemenskap och
samarbete, något som de flesta redan vet är starkare på landsbygden än i städerna. Detta
beror just på att man måste lösa fler saker själv utan att pappa Staten ska lägga sig i, i
synnerhet när Statens inflytande minskar medvetet eller omedvetet. Det globala samhället
kan nämligen bara överleva så länge allting fungerar, hela tiden. Men likt hur det gick för det
antika Rom så är dagens globala värld på väg åt samma håll.
Riktningen inför framtiden
Vissa kan tycka att min beskrivning ovan är en svart beskrivning av verkligheten, men jag ser
den som realistisk och hoppfull. Samhället stagnerar allt mer och det finns ingenting var och
en av oss kan göra för att stoppa utvecklingen. Därför gäller i stället dels att anpassa sig till
förändrade omständigheter, dels att ligga steget före och agera innan det blir ännu värre. Det
är även varför jag ser beredskap som den logiska följden av de tider vi lever i eftersom risken
för allvarliga kriser ökar ju svagare samhället blir, och för att situationen i framtiden
sannolikt kommer vara svårare än den är idag. Ju mer beroende du är av samhället, desto
mer sårbar blir du. Ju mer du kan tillföra till en liten, lokal gemenskap, desto starkare blir ni.
Hela livet går för övrigt ut på just anpassning, inte att skrika högljutt om att ”någon måste
göra något nån gång”. De makthavare som skapat de problem vi nu upplever i närtid är mer
eller mindre orsaken till dem, och de har inte förmågan att lösa dem. Vi kan därför inte sätta
vårt hopp eller tro på att de kommer lyckas med detta.
Se därför till att vara förberedd på ännu sämre tider, bygg nätverk med andra
människor omkring dig och försök att frodas när andra lider. Det tjänar både
du själv och din närmaste omgivning på.
Praeparatus supervivet – Den förberedde överlever
Många andra intressanta betraktelser finns att läsa på https://huginsbetraktelser.wordpress.com/blog/