Jag skulle precis skriva ett inlägg om denna kärlek, som säkert inte är den enda kärleken på Löfvens regimmedia.
Men jag lämnar i stället ordet till Birgitta Sparf på Facebook.
”NÄR MAKTEN GÅR ISLAMISTERS ÄRENDEN
En kvinnlig reporter på Sveriges Radios Eko-redaktion har inlett en relation med en islamist som av SÄPO klassas som ett säkerhetshot, en av de sex som ska men inte kan utvisas med tanke på dessa terroristers personliga säkerhet. Swedish style.
Sofie Löwenmark på Doku har gjort ett helt lysande reportage, som ni säkert redan sett. Även Sveriges Radio tar upp detta idag. Efter Dokus avslöjande.
Reportern Sanna Dyrséns reportage finns kvar på SR.
Länkar nedan.
I just det här fallet kan jag inte se att Ekot begått något fel när det gäller personalärendet. De agerade direkt när de fick kännedom om förhållandet och hon slutade på SR i oktober 2020.
Dock är risken fortsatt stor för kommande liknande händelser med tanke på vilka politiska preferenser en stor del av de anställda på vår Public service har.
Många av dem är tydliga och uttalade aktivister i olika frågor, främst inom migration och miljö/klimat.
Som vanligt får man gå till Flashback för att få fram vettig information. Vi får vara glada så länge de får vara kvar. Deras tillvaro verkar dock något osäker, med tanke på de förslag som lagts fram på senare tid om att förbjuda ”rasistiska organisationer”.
Det brunögda kärleksföremålet för SR-journalisten var Raad al-Duhan, son till den Säpo förvarade imamen i Gävle, Abu Raad (DN den 6 maj).
Äpplet faller mycket nära trädet och SR och SVT:s journalister plockar alltför gärna upp dem. Deras aktivism har sopat bort hederlig journalistik om sant, relevant, opartiskt och objektivt.
Länkar för de som orkar läsa mer:
https://sverigesradio.se/artikel/sr-reporter-inledde-relation-med-misstankt-sakrhetshot
https://sverigesradio.se/artikel/7368437
Det såta paret på bild:
Hur många av dessa kärlekstörstande kvinnor finns det inte i dagens samhälle?
Minns hur en kollegas dotter inom en socialförvaltning i Sthl tvingades att agera. Hon fick som samordnare ta itu på skarpen med sina kollegor, vars hjärtan klappade varmt för en ensamkommande med brunögd charm som bara godtog en lägenhet i city, helst på Östermalm.
Kanske dessa unga damer drabbas av Stockholmssyndromet för att orka med sitt jobb?
Bättre att alliera sig med förövarna för att rättfärdiga sitt arbete och för att överleva dagen.