Ivar Arpi ledarskribent i SvD, som får Expo och Afa att se rött, för att inte tala om Aftonbladet och DN. Arpi skriver många bra ledare, denna ledare har även bloggerskan Jenny Piper återgivit.

https://jennypiper.blog/2020/09/25/i-det-nya-sverige-ar-det-aldrig-en-mot-en-generation-villebrad-tvingas-lara-sig-vilka-man-ska-akta-sig-for/

”Idag handlar det obligatoriska snacket inte om sexdebuten, utan om hur ens barn ska bete sig när de blir rånade, knivhotade, omringade av gäng. Generation villebråd växer upp i ett nytt Sverige.

Snacket. Det brukade innebära försiktiga frågor om hur man skyddar sig inför sexdebuten. Du har väl kondom? Det samtalet har vi såklart fortfarande, men det finns ett nytt snack föräldrar i Sverige tvingas ha med sina barn i dag. Hur de ska bete sig när de blir rånade. Vad man gör när man blir hotad och omringad. Vad man ska säga, vad man ska hålla utkik efter, vilka man ska akta sig för.

Hans 9-åring har just börjat röra sig ute själv och med kompisar. Min vän och jag fick höra av våra föräldrar att akta oss för a-lagare – ”de kan vara jättestarka”, varnade hans mamma. Oklart varför. Nu lär min vän sin son hur man blir rånad, utan att bli skadad. ”Om någon kommer fram och är aggressiv och vill ta din telefon, så ge bara bort den. Om du blir omringad av ett gäng som bara vill prata men du ändå känner dig hotad, skrik på hjälp.” En grannpappa fyller i: ”Ja, lämna ifrån dig det du har bara, så du inte får en kniv i magen.”

I februari i år sände Lilla Aktuellt ett inslag där barn berättade om hur de blivit rånade. Det börjar bli ett slags följetong, eftersom man sände ett inslag på samma tema förra året. Detta är saker barn i Sverige bör lära sig, menar SVT. Och de har nog rätt i det, eftersom rånen mot barn och ungdomar ökat kraftigt på senare år.

Mot slutet av ett av våra samtal om något helt annat, berättar en annan vän om hur hans tonårsson just flyttat hem igen efter en språkresa. Deras sydsvenska stad har på senare år blivit allt otryggare. Flyget landar en fredag, och i bilen på vägen hem vill min vän prata med sin son om det nya läget. Du vet väl att det är många knivrån nu, du är försiktig? Sonen svarar att han nog vet mer än pappan om det, samt vilka grupper som ligger bakom. Men vad gör du om de kommer och hotar med kniv? Pappa, jag lämnar över allt och drar så snabbt jag kan.

Samma kväll som hemkomsten går han ut för att återse sina kompisar. Även följande kväll går han ut. Hemma innan tolvslaget. På söndagen vid frukostbordet säger han till slut: ”Pappa, lova att du inte ringer polisen, men i fredags blev jag hotad med järnrör. I går med kniv. Av samma gäng.”

Gänget tillhör en släkt som alla gör bäst i att akta sig för i några städer i södra Sverige. En klan. Sonen klarade sig tack vare att en buss kom åkande. ”Du får inte ringa polisen, pappa. Det gör bara saken värre.”

En av sonens vänner erbjuder att ringa in sina kusiner och deras kriminella gäng från en stad längre norrut som alternativ lösning. De pratar om rasism vid middagsbordet några dagar senare, och sonen berättar för första gången hur han blev kallad “svennehora” hela högstadiet. ”Man har aldrig en chans, pappa, för det är aldrig en mot en.” Det var först när han lärde känna en afrikansk kille som det lugnade sig, eftersom kompisen hade släktingar som kunde kallas in.

Hennes barn brukade tycka att hon överdrev. Dit får ni inte gå, där är det farligt. Mamma, lägg av, vi måste kunna röra oss fritt! Sedan sms:et för något år sedan, från tonårssonen. ”Snälla mamma kan du hämta oss, någon skjuter!”. Ett par män öppnade eld mot en pizzeria och träffade två därinne. Hon hittade dem, sin son och hans två vänner. De hade skräckslagna flytt ut i skogen och låg och gömde sig bland buskarna. ”De var rädda att varje bil skulle vara ”mördaren” som var ute och letade efter dem,” berättar hon. De klarade sig, men en utbytesstudent blev skjuten första kvällen i nya landet.

Två män skjutna på pizzeria. En nyhet som bisarrt nog blivit vardagsmat. Vad händer med de som inte träffas av kulorna? Min väns son gick i kristerapi i månader, fick lugnande medicin. Det tog ett par år innan han kom ut ur mörkret igen.

Vi flyttar till allt dyrare bostäder, om vi har råd. En liten bit längre bort från problemen, men det hjälper allt sämre. Vi hämtar med bil. Följer med på allt fler aktiviteter. Säger åt barnen att gå i grupp. Slutar köpa märkeskläder till dem. Visa inte upp era telefoner eller andra värdesaker. Håll ihop. Lämna ifrån dig allt utan protest.

Men det hjälper inte alltid, ibland är de ute efter en känsla av dominans, av att förnedra, snarare än saker. Vad ska man som förälder säga då?

Snacket, det vi måste ta. Men generation villebråd vet ofta mer än föräldrarna. Hur makten är fördelad mellan grupper. Vilka man måste akta sig för. Ens plats i hackordningen. Pappa, man har aldrig en chans. Det är aldrig en mot en.”

Källor:

https://www.svd.se/ge-ranarna-allt-direkt-kara-barn

https://sv.wikipedia.org/wiki/Ivar_Arpi,

Att sätta en adresslapp på dessa Svennehatande unga är fortfarande tabu. Det kan bidra till ökad främlingsfientlighet och gynna SD…..

Fientlighet mot svenskar går hur bra som helst, ingen HFM jakt där inte. Nu har våldet även nått fram till medel- och överklassens barn, när märkeskläder, Rolexklockan och mobilen försvinner från Östermalm, Täby, Nacka osv då ekar regeringens floskler allt ihåligare.
Ungdomsbrottslighet, kriminalitet låter det, som tycks komma från Mars. För ett år sedan lovade Morgan Johansson att knäcka dessa gäng, men utan identifiering hittar man dem inte.

När det gäller brottslighet är identitet bannlyst!

Nu har Jökarna problem, att visa handlingskraft utan handling blir allt svårare.