Paula Neuding har återtagit sin plats som skribent i SvD efter krisen på Bulletin. I den här artikeln intervjuar hon Adrian Wooldridge, som är redaktör på brittiska The Economist. Han har skrivit en bok till försvar för meritokratin, där han nagelfar självgoda, globala eliter, faran med power-par och om varför skolelever ska IQ-testas tidigt – för rättvisans skull. https://www.svd.se/vara-eliter-behover-en-moralisk-reformation

I Meritokratin skall meriter i form av duglighet i både händer och huvud vara ledstjärna för framgång/befordran, inte social status och väntjänster. Utgångspunkten skall vara vad medborgaren åstadkommer i samhället till gagn för alla. Men när jag läser från Wikipedia protesterar jag högljutt.

Hör här; ”……Den svenska staten har tillsatt tjänster enligt ’förtjänst och skicklighet’ (det vill säga utbildning och tjänsteår)…”

Nej, så är det inte alls, den svenska staten utgörs av dess regeringar och där slår lojalitet (rövslickeri) ut förtjänst och skicklighet med hästlängder. Se bara på Löfvens och hans ministrars meriter med deras skrala CV. För allas bästa har ersatts med deras eget bästa. Punkt slut.

Wooldridge anser att meritokratin är under attack från både höger och vänster, med elit förakt och cementering av samhällets maktordning, som är vänsterns favoritförklaring till alla orättvisor. Där feminister har krokat arm med Black lives matter rörelsen.

Citat från artikeln;

• Jag tycker att vi ska behandla rekrytering av intellektuell kapacitet med samma seriositet som när fotbollslag rekryterar stjärnor.
• Den egalitära revolutionen har varit dålig i allmänhet, men den har varit särskilt dålig för fattigare barn. Privilegierade barn kan alltid förlita sig på sina föräldrar. Fattiga barn har bara en chans, och det är deras skola. Och det har tagits ifrån dem. (Egalitär definieras av Nationalencyklopedin som något som kännetecknas av eller är inriktat på jämlikhet).
• Brexit var många saker, men det var bland annat en revolt från människor som identifierade sig med nation och rötter, mot människor som identifierar sig med den globala ekonomin.
• Om västs globala elit; – Nu har vi en elit som tänker: ”Vi förtjänar vår position” – men det är inte kopplat till en moralisk skyldighet. Delvis på grund av avkristning, delvis på grund av en kommersiell kultur. Så man har människor på toppen som bara tänker på sig själva, och som blir väldigt rovgiriga….vi behöver gå tillbaka till att betrakta samhällsplikt som ett mycket viktigt mål i sig själv….– Det är ett problem att eliten tenderar att tänka i globala termer, och undervisas i globalt tänkande på sina business schools, medan de flesta andra människor inte tänker så. De flesta människor tänker på sin hemort och sin lokala gemenskap
• Vad Kina gör nu är att de återupplivar sin meritokratiska tradition, och använder den för att finkamma landet på kompetens inom vetenskap, teknik och högteknologi. Det är ett enormt kinesiskt maskineri som är igång för att hitta nationens största begåvningar. Precis i samma ögonblick börjar vi montera ner vårt.

Att spotta i nävarna är inte comme il faut inom vårt skolväsendet. I vänsterns följsamhet till identitet och vurmande efter en ny maktordning står bortförklaringarna till elevens tillkortakommanden som spön i backen. Tidiga betyg kan kränka, likaså att sätta bock i kanten för felaktiga svar och safe room finns nu på universiteten där känsliga studenter slipper konfronteras med stötande fakta från verkligheten.

Enligt vänstern så betyder det sociala arvet allt, ärftlighet får inte nämnas och lathet är tabubelagt och förstärks mer av kravlösa bidrag än minskar.

Den största faran för meitokrati är den förödande identitetspolitiken, som drar undan mattan för duglighet från händer och huvud.

Makt är pengar, därför ska de omfördelas från dugliga och skötsamma till Lövens röstboskap, men i hans retorik som finansministern ständigt upprepar låter det att vi tar från rika till fattiga. Nej, så är det inte alls, det är medelklassen som pungslås inte de riktigt rika som lever i symbios med den politiska adeln.

Jag tror att framtiden tillhör ett kollektivt Kina och inte ett individualistiskt Europa eller Bidens USA, som fångats i vänsterns klor. IT jättarna har där lagt beslag på orden och sätter protesterande inom lås och bom, vilket kan imponera på både Xi Jinping och Kim Jong-un, medan den globala eliten, med FN och EU som röstförstärkare, hycklar vidare om mänskliga rättigheter.

–