Jag flyttar inte tillbaka till Sverige.

Jag fick ett brev från en av mina döttrars vänner, sedan deras studenttid.
Erik, arbetar och bor i Tyskland, hade fått syn på min blogg ”Utanför åsiktskorridoren” och skriver så här:

”En sak är i alla fall säker, jag flyttar inte tillbaka till Sverige så länge det saknas fungerande rättsväsen, sjukvård och skolsystem.

Sjukvård, ja.
Också en liten chock när man kommer till Tyskland. Det är ju ”så hemskt” att tvingas betala för en sjukförsäkring (är plikt i Tyskland, när man jobbar).
Visserligen är den billigare än motsvarande summa pengar man tvingas betala till landstinget i Sverige, men då måste den väl också innebära mycket sämre vård? (om man vänsterpartist, ett helsäkert antagande).

Nåja. Runt 2005 (fortfarande i Sverige) mådde jag riktigt dåligt då jag har serotoninbrist (genetiskt, men det visste jag ju inte då) så jag kontaktade vårdcentralen.
De meddelade, att eftersom ärendet inte tycktes vara akut, fick jag en ”normalprioritet” och då låg nästa tid 4 månader fram…

”Världens bästa sjukvård”, alltså.

Hmm, hur skulle det då gå i ”u-landet” Tyskland?

Jo, efter ett tag insåg jag ju, att min medicin började ta slut, så jag tänkte att det nog var bäst att börja i god tid med att kontakta vårdinrättningarna där.
Jag fick veta, att jag inte alls var tilldelad vare sig vårdcentral eller läkare, utan detta fick jag välja själv. Efter eget tycke.

Oj, oj. Så jag ringde till en mottagning, vars läkare jag tyckte såg trevlig ut på hemsidan och beskrev mitt problem med att få tag i ett recept.

Sjuksköterskan i telefon svarade (ungefär): ”Är medicinen helt slut?” – ”Nej”, svarade jag, ”inte ännu.” – ”Jaha,” fortsatte hon ”då kanske det går bra ifall du kommer imorgon?
Fast om du är orolig, kan vi nog klämma in dig senare ikväll”.

Just det. Tänk att någon ens överlever utan landstingets ”världens bästa sjukvård”.

Vad det gäller mitt intresse av att börja skriva, handlar det till stor del om alla motsägelser som förkommer i slaskmedia.

Kanske paradexemplet vore ordet ”rasist” som numer används synonymt med ”dumhuvud”.

Vad exakt betyder det ordet?

För mig innebär det någon som baserar sin bedömning av andra människors färdigheter helt eller delvis på vilken härkomst personen i fråga har.
Det verkar ju de flesta ignorera.
Att visa statistik som upplyser om att vissa invandrargrupper är starkt överrepresenterade i vissa typer av brott, är väl knappast rasistiskt? Osv.

Det begrepp som jag helst skulle vilja börja med att reda ut, är mantrat ”alla människors lika värde”.
Exakt hur är detta ”värde” definierat?
Jag menar, jag finner mig nog i att Zlatan är mer ”värd” för ett fotbollslag än vad jag vore.

Samtidigt får nog Zlatan finna sig i att en forskargrupp som behöver förstärkning inom teoretiska fysikmodeller, snarare väljer mig framför honom.

Alltså, i alla sammanhang, har inte ”alla lika värde”.

Så hur är då detta värde, som alla nämner, definierat?

Det är från mig en seriöst menad fråga.
Problemet jag ser med att börja skriva om det här, är att det kan låta arrogant eller alltför abstrakt, men jag ser verkligen inte poängen med att rabbla detta mantra i tid och otid, om man inte kan definiera vad man därmed menar.

Om man vill påstå att alla har lika ”värde”, måste man då inte börja med att tala om hur detta ”värde” skall räknas ut?
Annars ser jag inte hur man kan påstå att detta därtill skulle bli lika för alla.

I samband med Ikea-morden basunerade tidningar ut att ”brottsligheten i Sverige” minsann har minskat.
Men då kommer samma fråga.
Hur är då detta definierat?
Innan man har redovisat detta, är det nämligen meningslöst att påstå antingen det ena eller det andra. Man kan vända på det.

Om jag får tillgång till statistik över potatisodling i södra Halland, så kan jag enkelt därur visa att ”hunIi Sverige” har en trendkurva som ser ut som Eiffeltornet – givet att jag får definiera ”hungern i Sverige” som jag vill.
Det blir troligen ingen intuitivt igenkännbar definition.

Alltså, sammanfattat skulle jag vilja att man börjar med att redogöra för sina begrepp, innan man börjar med utsagorna.

Med vänlig hälsning!

Erik

Svar:
Tyvärr finns det en seglivad uppfattning att Sverige är bäst i världen, det är inte sant för sjukvård, utbildning, pensioner, polisväsende och mycket mer av samhällets åtaganden, har betydligt större effektivitet i andra länder.

”Hur mycket pengar har Du? När och var kan vi komma och hämta dom?”

Är nog många politikers dröm. Pengar = Makt och ökar fallenheten för maktberusning.
Om och om igen får vi läsa om ”berusade” politiker och deras bröder och systrar inom etablissemanget, hur de slösar bort och förskingrar våra pengar i allsköns oegentligheter.
Politiker, kyrkan, fackförbund, föreningar och förtroendevalda avslöjas med fingrarna i syltburken.

Jag tycker att Du skaffar en blogg och skriver analytiska inlägg utifrån din yrkeskompetens, skicka in debattinlägg till både sociala och traditionella medier.

I traditionell media verkar de ha förtur som skriver ”Vi måste visa humanitet åt alla som flyr och vår hjälp behöver…”
Vi andra som sett konsekvenserna av denna hjälp, blir refuserade med besked och får vända oss till alternativa medier

För att få folk att vakna och våga se orsak och verkan, så behövs allas våra erfarenheter sättas på pränt.
Olika ingångar behövs med förklaringar utifrån våra erfarenheter till varför Sverige blev världens samvete och stormakt i humanitet, medan folket deras uppdragsgivare bara sveks.

Protester, namninsamlingar, demonstrationer mot makten kan till sist tvinga de berusade att nyktra till.

I min ungdom var jag under flera år aktiv rödgardist som glatt sjöng ”Proletärer i alla länder förena Er.”
I dag skriver jag att nationalister bör förena sig och utgöra motvikt till alla mångkulturella globalister, som inte ser vårt eget behov av landets rötter.

Även här behövs definition, vad menas med att vara nationalist?

Att det är så misstolkat och nersvärtat kanske beror på att det rimmar på nazist…?

Bästa hälsningar!
Harriet