SD:s utanförskap
Konflikten fortsätter mellan den politiska klassen och den inhemska befolkningen beträffande den ansvarslösa invandringspolitiken.
Tonläget i media har trappats upp och i riksdagen bedyrar alla partier med rätt värdegrund att inget samarbete skall ske med Sverigedemokraterna, som har den felaktiga. Dock utan att någon förtydligar dess innebörd. Partiets nazistiska rötter ger alibi för år av brunstämpling fram till dagens liknelse om bruna råttor som med gift skall förgås. Ett hån mot alla som inte håller med om den mångkulturella politiken.

I Riksdagen är utanförskap något fint, men i förorten är det fult och skall motarbetas.
I Agendas partiledardebatt den 10 okt slant orden för fort, när statsministern tryckte fast etiketten ”ett naszistisk parti” på Jimmie Åkesson, vars parti nu protesterar med en KU-anmälan.
De andra partierna verkar också ha drabbats av total amnesi beträffande sitt förflutna.
Rasbiologiska institutet i Uppsala, tysktransiteringen, baltutlämningen, alla nazistsympatisörer inom borgerligheten, där Annie Lööf borde plocka fram Bondeförbundets partiprogram från 1933, för att påminnas om sitt partis nazistiska rötter.
På Torsåkers slott där min mor arbetade som andra husfru var Hitler under många år idolen och min far som då slet ont i skogen, berättade om stor beundran från så kallat fint folk för denne germanska hedersman, innan krigslyckan vände.
Statsminister Löfven vill promt sitta kvar som statsminister. Att få resa runt till världens stora ledare som ambassadör i humanitet känns mycket bra, till skillnad från hemmaplan, där barlasten utgörs av miljöpartiet.

Glädjebetyg
Till sist har miljöpartiet visat regeringsduglighet, genom att svika alla sina vallöften.
”Vi sitter kvar så länge vi kan, för efter valet 2018 blir det nog bojkott från besvikna väljare”, tänker nog skolminister Gustav Fridolin, som slängt kolbiten i papperskorgen och förstått att skolans förändring på 100 dagar, minst borde vara 1000 under förutsättning att glädjebetygen får vara kvar.
Faran för skolministern är om Uppdrag Gransknings reportage i går om betygsinflationen kan inspirera politiker till förändring. Skolministern var ju så glad i Agenda över de höjda betygen.

Att miljöpartiets ledning inte har någon annan, som kan ersätta denna man är för mig en gåta.
Kanske har de partipiskor allihopa, som fått alla oppositionella att gråta?
Eller har de fått tag på något gift från Anticimex som gjort att alla maskrosor slokar?

Ivar Arpi, ledarskribent på Svd, gav ett utmärkt förslag (2016-10-12) om nödvändigheten av obligatoriska inträdesprov till flertalet högskoleutbildningar. Rubriken på hans ledare var ”Högre betyg ger högre lön.”
Självklart vore inträdesprov mer rättvist tillvägagångssätt, än dagens vidlyftiga betygssättningar. Alla sökanden får därigenom lika bedömning vid ett och samma tillfälle med extern rättning efteråt. Nationella prov borde givetvis också rättas externt och få bli komplement till inträdesproven.
Då kanske lärare åter fick bli lärare och få sluta med hänsynsfullt kamrat pedagogarbete och sätta kunskap i centrum, i stället för elevers och föräldrars självcentrerande fordringar.
Om förslaget skulle förverkligas, så kan jag höra vänsterns protester, ”tänk om eleven har en dålig dag, tänk om han/hon inte mår så bra, hänsyn måste tas till helheten, den sociala kompetensen och utanförskap, som några exempel på deras blaha, blaha.
Att kunskap är kunskap är inget som dessa mästare i bortförklaringar förstår. Olikheter beror enbart på orättvisor och kan bara undvikas med mera bidrag. Redan i dag kan invandrartäta skolor få upp till 50.000 kr mer/elev, utan något synligt resultat, bortsett från att det kunde vara ännu sämre. ”Att släppa tegelstenen och ta upp en bok” (Alice Teodorescu) är inte att tänka på för dessa andra generationens invandrarkillar.
Det är väl känt att lärare som står rektorn närmast och inte är så kinkiga med betygen snabbt belönas med 1:e lärartjänst. Välutbildade kollegor som kräver disciplin, ställer krav och är noga med betygens kunskapsunderlag har betydligt större uppförsbacke i karriären.

Våldtäkter
Ingen, förutom feministiskt initiativ, kan väl ha undgått ökningen av våldtäkter begångna av ensamkommande män, som ofta roar sig med sin ”våldtäktslek,” som Metros experter anser vara falskt. Våldtäktslek ”Taharrush Gamea” betyder enligt dessa experter trakasserier i grupp och utförs av alla män…..
På Gotland är det upprorsstämning efter gruppvåldtäkten på en handikappad ung kvinna och när åklagaren släppte 8 män hemmahörande på ett asylboende, gick många Visbybor spontant ut för att protestera. Ett argument för frisläppning var att kvinnan ej hade gjort tillräckligt motstånd.

Förstärkning av dialogpoliser har anlänt från fastlandet, inte för att föra någon slags dialog med våldtäktsmännen, utan med upprörda gotlänningar som protesterar.
Visbyborna förstår inte påbudet om den patriarkaliska normen och förbud mot stigmatisering av invandrare, oavsett deras handlingar. Så självklart måste dessa oppositionella pratas till rätta, så de inte lämnar åsiktskorridoren.
Tänk om det varit tvärtom, att 8 svenskar hade våldfört sig på en handikappad muslimsk kvinna. Då hade fackeltåg med demonstrationer anordnats i hela landet med politiker och med feministerna i täten, höga som hus av sina tal om förtryckarstrukturer och patriarkaliska normer.
En handikappad svensk kvinna, som offer var inte lika fint och ännu värre var att våldtäkterna utfördes av deras skyddslingar, ensamkommande barn…det vill dessa humanister snabbt både gömma och glömma.
Vilken tur tänker regeringen, att vi hann inskränka offentlighetsprincipen genom att införa lagen den 1 okt, som skyddar misstänkta brottslingars identitet fram till dess att de häktas.
Officiellt handlar det om att skydda den personliga integriteten, men alla vet att det är för att allmänheten inte skall få kännedom om invandrares brottsliga karriärer, där majoriteten av dagens våldtäkter utförs av testosteronstinna ensamkommande vuxna män, som aldrig borde fått passera gränsen.
Ingen kvinna som har terroriserats och våldtagits av invandrargäng kommer till tals i media, som annars strävar efter känslor i reportagen, men det gäller bara när familjer inte får återförenas eller när avvisningsbeslut konstateras. Då flödar snyft artiklar fram och självklart utelämnas faktabakgrund till besluten.
Insändare om det fruktansvärda i att utvisa unga afghanska män till Algeriet, när de kunde få en bra framtid i Sverige prioriteras nu på både debatt- och insändarsidor.
I Corren/debatt tyckte i går representanter för Svenska Afghanistankommittén att unga afghaner ej skall avvisas och för några dagar sedan var det en god man som tyckte detsamma.
Jag upprepar mitt förslag att alla som anser att Sverige skall ta emot alla som önskar ett bättre liv, via skattsedeln kunde stå för deras framtida försörjning, i stället för att bara låtsas vara god.
Mauricio Rojas, författare, docent i ekonomisk historia, skrev i en debattartikel på Svd 2016-10-02 som hade rubriken ”SD:s tillväxt kan bokföras på L:s (liberalernas) konto.”
”….Att sjunga med änglarna är vackert…det är inte avsikterna , utan konsekvenserna av våra handlingar som räknas.”
Tyvärr är det politiker med sina allierade som sjungit med änglarna i sin invandringspolitik. Det är medborgarna som får ta konsekvenserna av deras nationella hybris i humanitet för alla som önskar ett bättre liv.
Priset är ökad fattigdom för värdlandets egna medborgare, som först drabbar de som står längst ner på den socioekonomiska trappan, men även de som står högre upp börjar nu få kalla fötter.
Medelklassen börjar nu inse hur fastighetspriserna kan sjunka om kommunen placerar invandrare som grannar, då plötsligt är det inte längre lika roligt att vara god.