Peter Krabbe, debattör, bloggare och arkitekt, skriver tänkvärda krönikor på sin blogg.

Här är ett exempel från den 29 oktober om hans funderingar om vår framtid. Kriget i Ukraina? EU:s sammanhållning? USA:s ambition som fortsatt världspolis? Upprepning av Covid bedrägeriet? Nato medlemskap?

Men vi kan i alla fall glädjas åt att Annie Lööfs och Märta Stenevis stämmor kommer att höras allt mindre i media.

————————————————————————————————————-

”Vad väntar vi då på? Jo, kanske främst på att kriget i Ukraina skall ta slut så vi kan se lite klarare genom dimmorna efter krutröken. Krigets utveckling ger nämligen svaret på många andra frågor.

En är hur sammanhållningen inom EU skall utveckla sig. Det finns växande spänningar i frågor om hur stora medel ur våra snabbt krympande kassor som skall förvandlas till vapen, skrot och döda soldater i Ukraina. Är kriget en sak för EU eller en intern rysk angelägenhet? Håller våra sanktioner mot Ryssland på att förvandlas till ett rep runt vår egen hals istället? Blir det bättre för oss om Ukraina blir medlem i EU/NATO och ger oss ett ekonomiskt ansvar för en återuppbyggnad som vi egentligen inte har med att göra och som kommer att kosta gigantiska belopp? Medverkar vi till att driva kriget till sin spets med resultatet att EU blir slagfält för ett nytt världskrig? Kommer EU helt enkelt att spricka på grund av olika åsikter om detta? Sprickorna är redan fullt synliga. Många frågor där…

En annan är hur utvecklingen i USA kommer att se ut efter parlamentsvalet den 8 november. Blir det en återkomst för republikanerna och ändrat fokus för politiken, både inrikes och utrikes? Bidens regim framstår allt mer som århundradets största parodi på politik. En senildement president som hotar med kärnvapenkrig och även det förutan för sitt land mot avgrundens rand. En president som med hjälp av krigshotet mot Ryssland försöker krama ur Europa all substans i syfte att hinna före ryssarna i kampen om det framtida Eurasia. Fast Ryssland och Kina ligger ju redan där, medan USA ligger på andra sidan jordklotet, så är inte valet enkelt?

Vi väntar också på ödesbeskedet om Sverige skall vara med i NATO eller inte. Turkiet avgör. Innebär det faktum att Kristersson slängt ut feministerna och de svenska huckleministrarna att saken är klar, eller välsignar Erdogan oss med omöjliga utlämningsavtal som hjälper oss att bestämma över vår framtid själva istället för att någon i Washington gör det? För ingen normalt begåvad svensk tror väl att vi riskerar att bli en del av Ryssland? Förutsatt att vi inte blir krigförande part förstås, något som vår nya regering hittills tycks vara inställd på. Ett krig mot Ryssland innebär ett krig mot hela Asien. Tror någon att en framtid tillsammans med USA är att föredra? Och att man kan välja bort Kina?

En annan fråga som hänger över våra huvuden är om våra kära Ledare i EU skall sätta fart på sin folkmordsagenda Covid igen, eller om man fruktar det snabbt växande motståndet från de invånare som fått nya kunskaper, erfarenheter och personliga tragedier i en omfattning som inga medier kan sopa undan – allt med förnyade lögner om hur vi måste rädda världen genom att utrota oss själva. Under hösten läggs spelplanen i EU/WHO för hur terrordecenniet fram till 2030 skall knäcka oss både ekonomiskt, psykiskt och medicinskt. Vi skall själva lösa depopulationsproblemet genom att ställa oss i rad för giftinjektioner var tredje månad – säger våra Ledare och sänder 5 miljarder av våra skattepengar till WHO för att finslipa planerna. Kommer en växande opinion i EU under ledning av Christine Andersson från Tyskland att hjälpa oss? Inga svenskar finns i denna grupp…

Finns det då inget gott att vänta på? Nja, julafton närmar sig ju och vi kan stänga av elen och låta juleljusen sprida frid och julstämning. Vi kan tända en brasa i öppna spisen och mysa i värmen. Vi kan låtsas att Kristersson är jultomten, även om han är lite för liten.

Men ge inte upp, mycket kan hända som förändrar utvecklingen. NATO-länderna kanske inte har råd längre att skicka sina bästa vapen till Ukraina så det blir fred före jul. Ryssland kanske då fortsätter med sina gasleveranser till EU så energipriserna faller, inflationen avstannar, maten blir billigare, bankerna sänker sina räntor och klimatet fortsätter att vara varmt och behagligt. Tänk bara vilken glädje att slippa se och lyssna på Annie Lööf och Märta Stenevi i fortsättningen! Det sänker pulsen betydligt. Rena hälsokuren, faktiskt.

Med denna lilla löpsedel som bakgrund skall vi naturligtvis i kommande artiklar titta närmare på dessa, för oss alla livsavgörande, frågor som vi inväntar svaret på. Svaren kommer inte samtidigt, även om de hänger samman. EU är just nu som ett ostämt piano, det klingar falskt från alltför många tangenter för att musiken skall bli njutbar. Inte ens den skickligaste pianist kan spela på ett sådant piano. Istället för Mozart får vi lyssna på pekfingervalsen. Och viktigast är kanske att få en ny och bättre pianist…”

Peter Krabbe

————————————————————————————————

Den 8 nov är det kongressval i USA och mycket tyder på att republikanska partiet kommer att få majoritet i representanthuset och ev. också i senaten. Då kan stödet till Ukraina dala betydligt. Vilket kan förändra spelplanen för utrikespolitiken. Längtan efter en handlingskraftig Donald Trump är större än för den åldersdemente Joe Bidens politik. Hans politik (den djupa statens) blir en lame duck om demokraterna förlorar majoriteten i kongressen.

https://www.svd.se/a/gEEr5B/valet-i-usa-kan-leda-till-kraftigt-minskat-stod-till-ukraina