…Uppdraget att skildra makten har reducerats och ersatts av skamvrå för protesterande kollegor som upptäckt att reportage, artiklar har stora luckor som inte stämmer med verkligheten…skrev jag i gårdagens inlägg (18/1 2017). 

Här kommer underbyggda länkar till påståendet.

Den första kommer från signaturen Peter, som skickar en länk där offentliga källor presenteras kring de flesta områden som det röda gardet nonchalerar.

Utgångspunkten är att den kände och omhuldade filmregissören och filmkritikern Hynek Pallas går till storm efter Katerina Janoucks uttalanden i tjeckisk TV. 

Hynek Pallas är kulturelitens mest hyllade guldgosse och bor självklart på Södermalm i Stockholm. Han är född i Prag 1975, kom till Sverige två år senare. Han ser bra ut och med rätt värdegrund så är vägen spikrak till parnassens topp. Kulturskribent både på SVD och DN  finns självklart i hans CV.

Titeln på hans avhandling ”Vithet i svensk spelfilm 1989-2010” ger anledning till oro.

Förmodligen har den eldat på förturer till undermåliga kulturarbetare, där identitet och rätt värdegrund slagit ut begåvning och kompetens.

Avhandlingen har säkert varit ett av kulturministerns verktyg för att förstöra kulturarv och ge nya chefer på statens muséer alibi för att rensa ut medarbetare med kunskap och erfarenhet.

Tyvärr har denna ”identitets”- farsot drabbat hela Sverige, vilket också är anledning till det offentliga haveriet.

Vilken relation Pallas haft med Katarina Janouch vet jag inte, men jag misstänker att gammalt groll också kan ligga bakom hans utbrott, förutom att han får bekräftelse av de sina för ståndaktigheten i  värdegrunden.

Han är tidigare dömd för misshandel av en kvinna och på Flashback har diskussioner gått höga, från skitstövel till charmig kulturman. En ung kvinna tyckte på Flashback att Pallas var mycket trevlig på en fest, där hon skymtade idolen själv…

Små petitesser, som kvinnomisshandel är inget som stör söderns röda kollegor.

De är vana att bortförklara ensamkommande pojkars seder med våldtäktslekar, från Afghanistan, så en enstaka misshandel väger lätt.

Deras strategi tillsammans med Gudrun Schyman och hennes unga feminister är att alltid smeta ut allt kvinnoförtryck på alla vita män, men de blundar gärna för Pelas och Fadimes banemän. 

Mörka män utifrån har inget ansvar för sina handlingar, de är oftast oskyldiga som små lamm. Berikningsteorin får inte smutsas ner, även om våldtagna kvinnor inte längre ler.

Fler och fler journalister börjar nu inse att något är fel på medias redaktioner. Tidigare medarbetare har sparkats ut i kylan om de inte solidariserat sig med den proklamerade mångfalsdoktrinen.

Marika Formgren är en av dessa, hon skrev tidigare mycket bra ledare i Östgöta Correspondenten, men jag förstod redan då, att så skulle hon inte få hålla på och hon åkte mycket riktigt ut i kylan. 

I denna länk  publiceras en interjuv av frilansjournalisten Jens Ganman med en kollega som bl.a säger;

…..”Vi måste få igång en debatt kring den svenska journalistiken. Den här branschen håller fullständigt på att förgöra sig själv, och på ett personligt plan kommer jag inte kunna se mig själv i ögonen i framtiden om jag inte på nåt sätt bidrar till att försöka vända skutan rätt. Om det nu går, säger den anonyme journalisten…”

Så frågan är vilka som mest sitter fast i sina bubblor, populister eller kultureliten?