Vänsterns ramaskri mot Trumps framfart delar de tyvärr även med Tidöregeringen. Statsmedia klassar alltid nätets alternativ som höger extremism och nationalism (rimmar nästan på nazism) medan vänsterns aktivister sällan är extrema.

Hur många tjänstemän finns det på våra myndigheter som gillar Trump och sätter fosterlandet först? Jag gissar att de är lätt räknade. Här har vänstern mycket framgångsrikt infiltrerat statliga verk och myndigheter med att socialism åt alla lycka bär.

Stalins och Maos massmord av oliktänkande har inte satt några nämnvärda avtryck på tjänstemän och generaldirektörer. Oliktänkande är att ta i, det räckte att du var en bonde med egen mark, egen företagare eller en lärd person som inte sjöng tillräckligt högt hyllningskören då blev det Gulag eller ett skott i pannan.

Vänstern låtsas vara progressiva och demonstrerar mot orättvisor och utsatta grupper som de finner i varje buske. Vilket leder till att välfärds-och flyktingindustrin ständigt expanderar för nya grupper av snälla, dvs fega politiker som inte vågar sätta ner foten. Vilket resulterar i att kärnverksamheten för riktigt sjuka och utsatta som kämpat och bitit ihop får stryka på foten.

Inrikespolitiskt stödjer jag Trumps raketfart, med hans verkställande order får han saker att hända på stört, som Tidöregeringen måste utreda till döds. I utrikespolitiken med tullar och önskad annektering bufflar han på och tänker anfall är bästa försvar med två steg framåt och ett tillbaka, så har han ändå ett framsteg kvar.

Trumps vice president JD Vance gjorde mig mycket förtjust efter hans utskällning av Europa eliten på säkerhetskonferensen under februari i München. Han hävdade bland annat att europeiska ledare slår ner på yttrandefriheten och menade att de är ”rädda” för sin egna väljare.

Talet chockade SVT:s utrikesreporter Bert Sundström som beskrev talet som ”en sorts krigsförklaring mot Europa”, eftersom han oftast rapporterar vad makthavarna vill höra.

Inga-Britt Ahlenius och Patrik Engellau gillar jag och citerar ofta från deras alster. De är kloka och har riklig erfarenhet från sina områden; revision och biståndsarbete. Till skillnad från våra 348 knapptryckande ja-sägande riksdagsmän, som totalt glömt vilken landsända de representerar och bara gör som partistyrelsen bestämmer.

Inga-Britt Ahlenius är en välkänd svensk ämbetsman. Hon har tjänstgjort på Finansdepartementet, Riksrevisionsverket och Förenta nationerna samt ingick i den utredning vars rapport ledde till EU-kommissionen Santers avgång 1999. Hon skulle behövas i EU domstolen som under dagen skall avgöra Ursula von der Leyens Pfizer affär. Hennes självsvåldiga upplåning till krigsindustrin borde också granskas.

”De goda byråkraterna finns inte längre. I stället har vi fått ”tjänstepersoner” och politisering av den offentliga byråkratin – dominerad av Socialdemokraterna…/..Sorgligt nog har de goda byråkraterna, företrädarna för statens idé, alla försvunnit. I stället för byråkrater med position att leverera sanningen till makten har vi fått ”tjänstepersoner” som regeringen anställer i sitt kontor, skrev Inga-Britt Ahlenius i SvD den 10 maj. https://www.svd.se/a/KMmXEE/goda-byrakrater-ar-inte-aktivister

I dag tycks Max Webers lära om den goda byråkraten, som oavsett vad makten tycker alltid levererar fakta och sanning. De har ersatts av karriärlystna tjänstemän som håller upp fingret i luften för att känna vart den politiska vinden blåser, vilket har bidragit till Northvolt konkursen, där nästan 6 miljarder av våra pensionspengar rök.

Ahlenius påpekar att det är sällsynt med kritiska och engagerade inlägg i medierna om staten och ämbetsmannen. Men de senaste veckorna har det skrivits flera inlägg som hon återgav. Till exempel:

• Ann-Sofie Hermansson är socialdemokrat och var tidigare kommunstyrelsens ordförande i Göteborg stad. Men kom i onåd av rörelsen, när hon pratat för högt om hedersförtrycket och kallat ett par muslimska slöjprydda kvinnor för extremister på sin blogg. Att störa valboskapen stod henne dyrt.  

 ”Demokratin faller utan en neutral byråkrati” är rubriken på hennes debattinlägg i GP;
”….Många av vår tids byråkrater anställs helt enkelt inte på Max Webers kriterier. De ska i stället förverkliga policys, värdegrunder och uppförandekoder. Alltså redan fastlagda förslag som makthavare i all välmening producerat. Och när ingen lyssnar på de egentliga experterna, till och med tycker att de bara är gnällspikar som inte omedelbart hoppar på den senaste trenden, ja då undermineras grunden på vilken vår demokrati vilar…..” https://www.gp.se/ledare/gastkolumn/demokratin-faller-utan-en-neutral-byrakrati.

• ”Varningsklockorna ringer för ämbetsmannarollen” är rubriken för Anders Gustafssons artikel i LRF:s affärstidning (24/4) om ett hemligt stödnätverk i myndigheterna av aktivister från exempelvis Extinction Rebellion och Återställ våtmarker. https://www.atl.nu/varningningsklockorna-ringer-for-ambetsmannarollen

Patrik Engellau är svensk författare, näringslivsperson och samhällsdebattör, med lång erfarenhet från SIDAS biståndsarbete, där han förklarar hur bistånd kan förstöra länder.

Han skriver alltid tänkvärda inlägg på bloggen Det Goda Samhället och har myntat namnet det välfärdsindustriella komplexet som alltid strävar efter ökade anslag, ofta med hjälp av snyftreportage enligt anslagsmaximeringsprincipen. Han har i många inlägg konstaterat att media är den stora påtryckaren för välfärdsstatens och politikerväldets expansion. Ett exempel https://detgodasamhallet.com/2025/05/10/patrik-engellau-sakerhetsbranschen/

Tyvärr så finns inga riksdagsplatser till dessa debattörer, när ja-sägarna (rövslickarna) har tagit över.

Bild från se.linkedin.com