En intressant artikel finns i SvD av Johan Anderberg som skriver om presidentvalet i USA.
https://www.svd.se/a/KMe8g5/trump-var-ett-rationellt-val?

Lika intressant är att Trump vann över rättssystemet –” två federala åtal mot honom är nedlagda efter valsegern. Men den fällande domen i New York kvarstår, åtminstone för tillfället, beslutar nu en domare. Den kan göra Trump historisk i januari….” https://www.svd.se/a/OoeEjA/dom-i-stormy-daniels-malet-star-fast-trump-kan-bli-historisk?

Visserligen finns tesen kvar om Trumps väljare som korkade, beklagansvärda sopar, men nu börjar en annan förklaring tränga ut.

”..Det finns mycket som tyder på att Trumps väljare vet exakt vad de håller på med…”

Den viktigaste insikten som allt fler amerikaner tagit till sig är att politiker, experter och myndigheters högsta tjänstemän inte arbetar för folkets bästa utan för sin egen. Demokraterna bär det största ansvaret för den totalt meningslösa lock down politiken och för migrationskrisen, där Joe Biden lättade på bestämmelser om invandring, vilket gjorde att den ökade lavinartat.

Exakt samma utveckling eller snarare avveckling av demokratin har skett i Europa, där våra politiker ligger långt framme. Tyvärr finns det ingen Trump här som vill röja upp i träsket. Kanske Leif Östling skulle passa som statsminister med hans klassiska vad faen får jag för pengarna, som nu tycker att det var värre än jag trodde.
https://www.di.se/nyheter/leif-ostlings-nya-svar-pa-vad-fan-far-jag-fragan/

Allt fler svenskar börjar inse detta, men de sitter ännu kvar vid köksbordet med knuten näve. Impregneringen om att socialdemokraterna står för den goda rättvisan sitter hos många fast i ryggmärgen. Trots högt skatteuttag så är köer till vård milslånga, infrastrukturen förfaller, liksom skola samt försvar som skänks bort av regeringens krigshetsare och som nu måste prioriteras inför deras Wallenbergs styrda kampanj om ett www3.

Citat från artikeln i SvD.

”..I boken ”Tailspin: The people and forces behind America’s fifty-year fall – and those fighting to reverse it” skrev Steven Brill 2018 att det amerikanska meritokratiska systemet, som en gång sågs som en väg till rättvisa och framsteg, höll på att utvecklas till ett verktyg för att förstärka ojämlikhet. När människor från olika bakgrunder tog sig in i eliten via utbildning och prestation, började fokus skifta från samhällsansvar till personlig framgång.
Vår tids elit verkar så övertygad om att den hamnat där helt på egna meriter att den tappat solidariteten med mindre lyckligt lottade människor. Det skiljer den från tidigare generationers eliter, som alltid visste att de var priviligerade – och därmed upprätthöll en form av noblesse oblige…”

Våra politiska ungdomsförbund är uppfostringsanstalter för karriär sugna unga, som skolas in i överlägsen självgodhet, utan kontakt med arbetsgolvet. Sedan rabblar alla samma floskelmantra om att det inte är acceptabelt när det skiter sig och saluför nya tröga verktyg som aldrig fungerar. Därför att grundorsaken till samhällets enorma problem har orsakats av dem själva med tidigare generationers ideologiskt trogna politiker utan kontakt med vanligt folks vardag. Dissidenters protester tystas med rättsväsendets hjälp, så de vid köksbordet skall se så här går det för samhällsfarliga konspiratörer.

Eliters med politiska adelns framfart har tom två av årets nobelpristagare Daron Acemoglu och James Robinson i ekonomi kommit på ”att det ibland kan vara rationellt för medborgare att välja en autokrat till makten. I samhällen med en välorganiserad elit kan väljare föredra ett system utan kontrollmekanismer för att isolera politikern från elitens inflytanden.”

Denna gång har Trump med erfarenhet från hans första turbulenta presidentperiod, bara valt helt lojala medarbetare, som satt skräck i etablissemangets eliter. Statsmedia försöker nu för sin överlevnad att sitta på två stolar samtidigt, även om det går trögt för Lindberg på Aftonbladet och Wolodarski på DN. Men statsmedia försöker nu lyfta fram att Musk och Trump inte kommer att hålla sams, när de inte kunde stoppa hans framfart tillsammans med Nev York Times.

Bild från cnn.com