Det är många, många fler än Olle Ljungbeck som stångar sig blodiga över sjukvårdens likgiltighet, när behandling och omvårdnad gått fel.

Ansvariga chefer kan gömma sig bakom sekretess, när anhöriga vill ta del av vad som hänt. Ett annat knep är att sätta munkavle på vårdpersonal som inte räcker till. Anhöriga lämnas i sin sorg, när en vård skada kan sluta med svårt lidande som slutat i död. Då utgör sjukhuschefer, sjukhusledning med bäste bröder en kompakt mur till sanningen om vad som hänt och vad värre är även rättsväsendet.

Här kommer en berättelse från signaturen ”TT” vars syster avlidit pga av långvarig felmedicinering, som under falsk sekretess skall gömmas och tystas ner.

”Hej Harriet.

Du får gärna skriva om min berättelse efter min kära systers onödiga död efter felmedicinering, som bekräftats av läkare på annan vårdinrättning. Min och hennes sons kamp för att få ta del av henens journaler, är en kamp mellan David och Goliat, men här förlorar David och vi får leva med ovissheten om vad som gått fel.

Många års felmedicinering slutade med att min syster förlorade sitt liv.

Jag undrar hur många anhöriga som aldrig får någon vetskap över vad som hänt sina kära, när sjukvården nekar tillgång om vad som har hänt. Man gör sannolikt detta för att skydda läkare/vårdpersonal som framkallat bortgång p.g.a. olämplighet med allvarlig kompetensbrist.

Det värsta är att ALLA de man beskyddar medför ju att ÄNNU fler kommer att drabbas!

Jag bifogar citat från en artikel i Nerikes Allehanda som bekräftar att personal vid USÖ (Universitetssjukhuset i Örebro) inte har kompetens att utföra det man är tillsatt att utföra och och en kopia från en enhetschef.

”Kaoset på USÖ. Patienter behandlas som kreatur
Hon har jobbat hela sitt yrkesliv inom vården, de senaste 20 åren som sjuksköterska. Men trots att Monica Andersson älskar sitt yrke så skräms hon nu att jobba på USÖ.
– som nu är det inte patientsäkert, sjukhuset är ett sjunkande skepp, säger hon.
Text Jennifer Mayer.”

Medialt är det oftast akutsjukhusen! 

Men den psykiatriska akutmottagningen då?

Själv har jag upplevt med min syster att EN ensam AT läkare gjorde sin bedömning för att sedan samtala med bakjouren!
Har en AT läkare befogenheten samt erfarenhet att göra en psykiatrisk bedömning över patienters tillstånd och deras medicinska behov?

De psykiatriska mottagningarna borde också belysas då de omgärdas av ett insynsskyddad  mur över de ”experiment” som man utsätter patienter för. Att verksamheterna där brister är helt klart då man inte ens får ta del av ”deras” journaler. Det hela luktar Doktor död på den psykiatriska avdelningarna vid USÖ.

När Enhetschef anser att man som son till sin avlidne mor, ”inte kan anses vara nära anhörig till den avlidne” då har vårdchefen trampat ner i den tunna isen, som skall skydda oss.

Dennes beslut är säkert inget undantag, när man begär att få tillgång till sin avlidne mors/fars sjukjournal. 
Det normala vore avsked med omedelbar verkan. 
Frågan är HUR MÅNGA i chefspositioner som inte klarar av sina arbetsuppgifter vid USÖ? (Universitetssjukhuset i Örebro)

Eftersom chefen nu mycket lägligt påstår att min avlidna syster inte ville att hennes journal skulle komma i orätta händer. En önskan som chefen även inlemmat våra händer i, händer som stått henne mycket nära. Orsaken är förmodligen för att jag och hennes son vill veta sanningen bakom hennes död.

Denna beslutsfattares inkompetens medför att man gärna ger de NÄRA anhöriga ett livslångt lidande, istället för att få svar på vad som har hänt. Anledningarna kan vara många, men om läkare har orsakat skador som sedan lett till patientens bortgång då verkar det som om man ”beskyddar” miserabla läkare! ’

Hur många vid USÖ är MISERABLA?

HUR MÅNGA sjukhus i Sverige är som USÖ, ett sjunkande skepp???”

Signaturen ”TT”.

———————————————————————————————————-

Tyvärr händer det alltför ofta att en somatisk sjukdom alltför lättvindigt avfärdas som psykosomatik och depression i stället för att göra en adekvat utredning, vilket min egen familj har bitter erfarenhet utav.

När anhöriga aldrig får en ursäkt, när vård till sina nära och kära slutat med livslångt lidande och ibland även tragisk död, då stelnar sorgen och de lämnade kan aldrig gå vidare i sorgearbetet, som ersätts med vrede och bitterhet.

Vilket tar mycket kraft från livet.

Det skall oerhört mycket till för att IVO med socialstyrelsen/HSAN tar ifrån en läkares legitimation. Många års felbehandlingar och tom upprepad patient död krävs.
Sjukhusledningar ger nya chanser gång på gång  eller tiger som muren när berörd läkare söker nya tjänster, där misstagen ofta upprepas med mera lidande, död och sorg. 

Dagens besparingar har resulterat i för få vårdplatser, underbemanning och personal utan tillräcklig kompetens och skulle det handla om utom- europeisk etnicitet, så är ansvariga livrädda för att få stämpeln rasist. Sjukhusledning, trots miserabel arbetsmiljö, förkunnar vanligtvis att vården ännu är säker eller så låter det ”detta är inte min bild av läget.”  

Att ligga bra till hos politiker är oftast viktigare än att värna patients och anhörigas rätt att få veta vad som gått fel, eftersom karriären väger tyngre i en pressad situation.

Säker vård är idag lika irrelevant som medias förkunnelser om opartiskhet och sant.

Mer info från läkartidningen som undrar hur oskicklig en läkare måste vara för att legitimationen skall ryka? Min misstanke är att författaren riskerar att uteslutas från brödraskapet, precis som läkarupprorets modiga medlemmar. https://lakartidningen.se/aktuellt/patientsakerhet/2015/08/aterkallad-legitimation-hur-oskicklig-far-man-vara/