Frågan är om Johan Pehrson (L) har pli på sina SD hatande riksdagsmän, när statsminister omröstningen sker på måndag.

Att få sitta med i en regering, från att ha varit uträknade borde gå hem, trots ”smärtsamma eftergifter.”

”M, KD och L siktar på att bilda gemensam regering. SD kommer att stå utanför – men får eget samordningskansli med politiska tjänstemän i regeringskansliet. ”Vi som största parti i den konstellationen har fått ett betydande sakpolitisk inflytande”, säger Åkesson….” https://www.svd.se/a/BWW3Jw/kalla-smartsamma-eftergifter-for-l

Partierna har nu enats om att utreda om vården kan förstatligas, om att ny kärnkraft ska byggas och om att biståndsmålet på 1 procent ska slopas, vilket inte drabbar någon fattig, utan främst socialdemokraternas aktivister utomlands och diktatorers konton i skatteparadisen. Därför skriker nu SIDA i högan sky. För att inte tala om Annie Lööfs haranger om ett liberalt sammanbrott och Magdalena Anderssons försök att leka förorättad landsmoder med en floskelsamling som inte går av för hackor.

Avtalet, som kallas Tidö avtalet, då det ägde rum på Tidö slott, innehåller även förslag om asylpolitiken, exempelvis ska antalet kvotflyktingar minska från 6 400 till 900 per år under mandatperioden. Om detta kan förverkligas så är det små steg i rätt riktning.

Tänk om man satte stopp för den generösa asylpolitiken och beviljandet av uppehållstillstånd på nästan 95. 000 varje år. Då skulle det finnas chans för rehabilitering av Moder Svea.

”…2021 fick 94 589 personer uppehållstillstånd i Sverige. Av dessa var familjeanknytning den vanligaste typen av uppehållstillstånd som utfärdats, följt av uppehållstillstånd av arbetsmarknadsskäl och därefter asyl….”
https://www.migrationsinfo.se/migrationsinfo-sammanfattar-migrationsaret-2021/

Det är ändå stoiskt av SD att inte tjura över att endast formellt stå vid sidan av regeringen, trots majoriteten av oppositionens röster. Brakar samarbetet ihop med de alltför värdegrundsindränkta liberalerna, så har Åkesson inte det direkta ansvaret.

Om nu denna regering kan ”lägga grunden för en långsiktigt hållbar samverkan”, återstår att se.

Att bara slippa se Morgan Johansson med Annika Strandhäll i släptåg, sura Magdalena Andersson, en skorrande Ann Linde och en pompös Anders Ygeman är värt mycket, för att inte tala om de muslim älskande och klimaträddarna Märta Stenevi och Per Bolund.

Därför håller jag tummarna för att denna regering inte röstas ut av godhetspositionerande liberaler och att deras tillsatta ministrar inte släpar benen efter sig, när viktiga frågor skall avgöras. Om SD blir arga på riktigt, så kan en regeringskris snabbt stå i farstun.
De stora dragen är man överens om, men om detaljerna i det finstilta blir en tuva som kan stjälpa ett stort lass, lär framtiden utvisa.

Bildkälla; bing.com. news

Än så länge glada min er hos John Pehrson, Ulf Kristersson och Ebba Busch, om minen är lika uppsluppen hos Jimmie Åkesson framgår inte, han skymtar bakom.