Turist shopping i uppehållstillstånd – ett exempel på medias hyckleri

Undrar om vår nya statsminister framöver kommer att utbrista Vi har varit naiva, precis som sin företrädare?

Eftersom Magdalena Andersson är mer slipad, så kommer nog landets förfall att skyllas på andra. Olyckan och lögnhalsen Morgan är på god väg, för nu är det polisens fel att skotten vinner och landet har rekord i mord. Både han och Annika Strandhäll är rikligt betalda för sitt Bill och Bull twittrande och då saknas självklart både tid och kraft för rättsväsende och sunda klimatåtgärder.

Men den största boven till landets utförsbacke är nog statsmedia och SVT som med sin brist på sanning, relevans och opartiskhet i sina snyftreportage har bidraget till nya migrantrekord varje år, samtidigt som statsmedia hävdar att pågående folkutbyte är konspiration. Nu gäller det att hålla masshysterin för alla mutationer från Covid-19 i gång, så inte medborgare nyktrar till och inser makthavarnas dubbelspel.

Att epidemin av apatiska barn och dess följder är en av många skamfläckar över den humanitära stormakten, därom råder inget tvivel. Däremot råder ännu tvivel om vems och vilka skammen kommer från.
Barn och sjukdom är en utmärkt kombination för vägen mot uppehållstillstånd och för media att sälja snyft nummer på. De ensamma barnen från Afghanistan som varken var barn eller ensamma fick med medias hjälp gymnasieamnesti, studier som majoriteten inte klarade av, däremot fixades snabbt en aktiv fritid med knark och brottslighet, men då hade Annie Lööfs humanism tagit slut, eftersom offren inte var lika intressanta som hjälpobjekt.

Inger-Siv Mattson, numera pensionär sedan länge, som under yrkeslivet arbetade som internationell sekreterare vid ett statligt forskningsråd tillhör inte de 80 % som bara jamsar med och följer en auktoritet enligt Milgrams lydnadsexperiment. Hon har agerat mot falska snyftreportage, här jag får ta del av hennes engagemang mot sanning och rätt.

Kommer Ni ihåg reportagen under 2003 om utvisning av den ögonsjuka Nadina från Bosnien, som med familjen shoppade runt från hemlandet till USA, Sverige, Tyskland till Sverige igen för att få permanent uppehållstillstånd. Orsaken var att Nadina kunde få bättre behandling och hjälpmedel i Sverige än i Bosnien, men detta var enbart alibi för PUT. Tyvärr återgav media familjens bakgrund mycket selektivt, där SVT och Aftonbladet var värst. Om familjens tidigare äventyr berättade i stället Inger-Siv bland annat till SVT för deras partiska och icke relevanta dokumentär om Nadinas öde.
Trots en enorm medial uppmärksamhet inklusive partiledarnas ansträngningar för att få visa sig humana, så avslog utlänningsnämnden familjens upprepade begäran om PUT.

Bild: Från ett reportage i Aftonbladet 12 år senare. https://bloggar.aftonbladet.se/nadina/

Inger-Sivs gedigna berättelse:

”Det första brevet jag hittade i datorn var det sista jag skrev i ärendet!  Det sammanfattar nog tidigare skrivelser. Tack för Ditt intresse och hjälp med eventuell spridning!  Hälsningar Inger-Siv

Nacka den 4 februari 2012

SVT Redaktionen för  ”Bakom rubrikerna”

Den 3 januari hade SVT en dokumentär – eller snarare partsinlaga – om den synskadade bosniska flickan Nadina Imamovich.
Eftersom jag antar att SVT fortfarande i sina direktiv har krav på opartiskhet och saklighet vill jag gärna bidra med en bakgrundsbild av familjen Imamovichs antecedentia som dessvärre- av någon anledning –  inte kom med i programmet.
Familjen Imamovich är ett av många – alltför många – exempel på hur människor utan skyddsbehov genom lögner och manipulationer utnyttjar det svenska samhällets välvilja och naivitet.
Familjen – Nadina hennes mamma och storasyster Edina – hade under en längre tid shoppat runt i världen efter ett land som var naivt nog att ta emot dem. Under förevändning att ”det var bara i Sverige som Nadinas synskada kunde opereras” försökte de med näbbar och klor hålla sig kvar i Sverige. ”
Dock hade deras bluff om en ”nödvändig operation” avslöjats i Portsmouth Herald redan den 28 mars 1999. Av artikeln framgick att familjen – innan de kom till Sverige – först varit i USA.
Där hade en enhällig amerikansk expertis vid flera välrenommerade sjukhus – ögonkliniken vid Massachussett’s General Hospital och Perkin’s Institute for the Blind vid Boston Childrens’ Hospital – efter noggranna undersökningar konstaterat att Nadinas ögonsjukdom inte var möjlig att operera: ”While they were able to diagnose Nadina’s condition, doctors told the family that nothing can be done surgically to prevent the blindness.”

De amerikanska läkarna erbjöd trots detta Nadina behandling i USA. Enligt en uppgift skulle familjen själv ha fått betala för denna behandling och enligt en annan uppgift skulle vårdkostnaderna ha bestridits av det internationella hjälpprogram familjen genom Edina Imamovich redan varit i kontakt med i Bosnien.
Då familjen förstod att den erbjudna behandlingen av Nadinas ögonsjukdom inte var liktydigt med permanent uppehållstillstånd i USA återvände familjen till Bosnien med oförrättat ärende dvs utan att ta emot de amerikanska läkarnas erbjudande om behandling för Nadinas ögon.
Väl hemma i Bosnien plockades geografiboken åter fram och familjen hamnade denna gång i Sverige – närmare bestämt i Sävsjö.
Det första skäl familjen uppgav för att få stanna i Sverige var att man ”i Bosnien inte kunde operera Nadinas ögon.” En operation kunde alltså bara ske i Sverige Intet ord sades om besöket i USA!
Familjens salvelsefulla advokat Börje Emstedt hävdade att ”Vi har talat med ögonspecialister i flera olika länder” – dock hade han tydligen missat den amerikanska expertisen – ”och de säjer att Nadina kan förlora synen om hon inte får nödvändig behandling. Låt henne inte leva ett liv i mörker när hon kan leva ett liv i dagsljus /…/ Låt henne inte bli blind.” Jag har inte kunnat få bekräftat huruvida advokaten Emstedt kände till de amerikanska läkarnas uttalande eller om familjen Imamovich medvetet fört även honom bakom ljuset.
Ännu efter det tredje avvisningesbeslutet – av nio — vidhöll advokat Emstedt att Nadina måste opereras i Sverige: ”Svenska ambassaden har undersökt möjligheten till en operation i Bosnien och inte kunnat presentera namn på ett enda sjukhus som kan hjälpa Nadina.

I samband med det femte avslaget och sedan Kammarrättem fastslagit att ”Utlänningsnämnden inte begått något formellt fel” i sina avvisningsbeslut valde familjen Imamovich att göra en liten utflykt till Tyskland. Utflykten till Tyskland beskrevs senare i mediernas snyftreportage som en ”flykt”: Under hotet om avvisning flydde familjen i somras till Tyskland , me3n återvände till Sverige för at lämna in en ny ansökan. /…/ När Nadina tvingades iväg (sic) till ett nedslitet flyktingläger i Berlin försämrades hennes hälsa märkbart sedan hennes svenska skyddsglasögon gått sönder. ”
Advokat Emstedt var snabb att slå fast att ”Tysklandsbesöket förbättrat deras möjlighet att få stanna i Sverige eftersom ärendet nu är att betrakta som ett nytt ärende.”
Så fick Tysklandsresan sin förklaring! När familjen återvände till Sverige hade den dessutom lustigt nog utökats med brodern Alem!

När kraven på operation så småningom blev ohållbara – massmedier och ansvariga myndigheter hade informerats om USA-besöket – övergick advokat Emstedt och Edina Imamovich till att hävda att det ”endast var i Sverige Nadina kunde få adekvatbehandling och vård.
Även denna lögn avslöjades dock.. Det visade sig att behandling och vård – om än inte lika kvalificerad som i Sverige – fanns att få i Bosnien. Detta klargörande accepterade givetvis inte Edina Imamovich ”Låt min syster få stanna i Sverige. Tro inte på den information som kommer från Bosnien. Även om de erbjuder vård är den inte densamma som här.”

Flyktingläkare Åke Björnvid Flyktingmedicinskt centrum i Linköping – som studerat den bosniska sjukvården och ögonrehabiliteringen – konstaterade i ett expertutlåtande att ”den rehabilitering Nadina kan få i Bosnien har mycket små resurser. Därmed inte sagt att den är dålig. Skillnaden kan handla om sådant som att barnen inte får egen dator och att specialglasögon måste köpas för egna pengar” M a o: precis som vi som ser dåligt – och inte har invandrarstatus – måste göra i Sverige!

Dr Björn konstaterade att ”Nadina har en medfödd allvarlig sjukdom. Men sjukdomstillståndet blir inte sämre av att åka till Bosnien – eller bättre av att vara i Sverige.”

Missledande argumentation
Dr Björn noterade att ”det är möjligt att det finns humanitära skäl för att familjen ska få stanna i Sverige men de skälen har aldrig hörts. I stället har Nadinas sjukdom förts fram i alla lägen – t ex att hon skulle riskera att bli blind om hon inte får stanna i Sverige. ”

Efter dr Björns uttalande genomgick advokat Emstedts argumentation en glidning från Nadinas ”behov av operation” respektive ”adekvat vård och behandling” till att ”ärendet handlagts felaktigt” – utlänningsnämnden har begått formella fel” ” – det har gått prestige i ärendet” från Migrationsverkets sida för att slutligen – som vanligt – landa i ”humanitära skäl.” och ”nya humanitära skäl.” ”Familjen hade varit länge i Sverige, barnen hade rotat sig och Edina hade påbörjat högskolesstudier i Jönköping” hette det nu.
För att förse advokat Emstedt med nya ”humanitära skäl” lades Nadina i juli 2003 in på en psykiatrisk klinik. Märkligt – eller snarare lägligt nog – drabbades Nadina av ”psykisk ohälsa” kvällen innan avvisningen skulle effektueras! I SvD den 1 och 2 augusti kunde vi läsa att ”Enligt familjens advokat mår Nadina mycket dåligt. Hon har svårt att kontrollera sitt humör och är aggressiv.” För mig tyder detta på en högst normal reaktion från en sjuåring som inte får sin vilja igenom.
Hennes ”psykiska ohälsa” visade sig inte heller vara av sådan art att det fanns behov av vård på psykiatrisk klinik i mer än två dygn dvs tills det omedelbara avvisningshotet var undanröjt!
Edina Imamovichs studier i Jönköping åberopades också som skäl för att få PUT. Huruvida hennes studier var en fortsättning på de filosofistudier hon påbörjat under vistelsen i USA framgår inte av tillgänglig information.
Edina Imamovich avslöjade i en snyftartikel i Aftonbladet att ”hemma i Bosnien är pappa Imamovich arbetslös.”!

Vad trodde hon att han skulle bli i Sverige. ”hemma i Bosnien” häckade m a o hr Imamovich i väntan på att den övriga familjen skulle få PUT i Sverige!
Tanken var givetvis att han – så fort uppehållstillståndet var fixat – skulle dyka upp i Sverige inom ramen för vår generösa ”familjeåterförening.”
Trots kännedom om de amerikanska ögonläkarnas diagnos anklagade Edina Imamovich – med den fräckhet som hela tiden kännetecknat familjen Imamovichs agerande – den 23 november 2002 i TV4 Nyhetsmorgon Migrationsverket för att ”bära ansvaret för att Nadina kommer att bli blind.”
Varför familjen ville stanna i det land som bar skuldens till systerns blindhet kan man ju – om man så vill – spekulera över!

Jag vill hjälpa mitt land”
Vid avresan från USA uppgav Edina i en intervju med journalisten Jason Schreiber i Portsmouth Herald att ”I want to go back to Bosnia. I want to help my country.” Vad denna ”hjälp” skulle bestå i har inte framkommit. Och hur som helst var denna önskan att ”hjälpa mitt land” glömd när familjen kommit till Sverige. Sedan familjens uppdykande i Sävsjö var det inte tal om något återvändande !
Eftersom det sedan avvisningen 2003 varit dödstyst i medierna om familjen Imamovichs vidare öden och äventyr fanns det anledning att misstänka att de – under största möjliga tystnad – återvänt till Sverige. Enligt uppgift från Migrationsverket har Nadina och hennes mamma mycket riktigt beviljats visering till Sverige vid tre tillfällen sedan 2003 med beslutsdatum 2005-09-09, 2006-07-28 och 2007-06-19.

Barn utnyttjas för att familjen skall få uppehållstillstånd
Flyktingläkare Åke Björn såg ”en stor fara i att barns hälsa allt oftare används som medicinska brickor i spelet om uppehållstillstånd. ” 
Han var kritisk mot att partiledare, politiker, medier, kulturpersonligheter/kändisar som Bosse Strömstedt och t o m läkare och sjukvårdspersonal engagerats i ärendet och ”ingivit familjen falska förhoppningar.
Också barnpsykologen Marie Hessle vid BUP:s flyktingenhet beskrev ”en destruktiv cirkel där barnets dåliga hälsa får gagna familjens sak. Under den lång asylprocessen med upprepade överklaganden mår barnen allt sämre Samtidigt som familjerna och deras ombud kan få för sig att chanserna att få stanna ökar. Barnets problem blir uppmuntrade vilket blir ett mycket egendomligt budskap.

Detta uttalande bekräftar att det aldrig i första hand var vård för Nadinas ögonsjukdom saken gällde utan permanent uppehållstillstånd och livstida försörjning i Sverige för familjen Imamovich.
2001 slog tf chefsöverläkaren Richard Bernce vid MAS larm om att ”flyktingadvokater pressar psykiatriker att skriva falska intyg till asylsökande /…/ Inte sällan kommer flyktingadvokater in med särskild begäran om hur de vill att intyget ska formuleras. Det kan t ex handla om ’beställningar’ om att risken för självmord ska framgå. 

Detta vet och inser givetvis alla utom våra naiva och blåögda politiker.

Ständigt nya asylskäl
SVT 1 grävde i april 2011 av någon obegriplig anledning fram Nadina Imamovich och hennes familj.
I snyftreportaget framhölls bl a höga trottoarkanter” och mycket trafik i Sarajevo som skäl för att Nadina och hennes familj ”måste få återvända till Sverige.
M a o bör ”höga trotttoarkanter” enligt SVT bli ännu ett i den långa raden av märkliga asylskäl! Förmodligen är detta helt i linje med Alliansens och Miljöpartiets orealistiska, oansvariga, omdömeslösa och penningslukande invandringspolitik.

Ingenting förvånar längre, så länge Miljöpartiet och andra extremister tillåts styra svensk invandrings- och asylpolitik!
En bärande punkt i regeringens och MP:s migrationspolitiska överenskommelse är att lagen ska ändras så att fler människor som behöver det ska kunna bygga sin framtid i Sverige.” Någon som helst tanke åt dem som skall bekosta framtiden för Ert och Alliansens importerade trasproletariat från Tredje världen – vs skattebetalarna – ägnas givetvis inte i Er artikel.”

—————————————————————————————————

All heder åt utlänningsnämnden och enstaka experter för objektiva och relevanta beslut och uttalanden vid bedömning och beslut om uppehållstillstånd. Samtidigt känner jag förakt för politiker, media , kulturfolk, dvs den rödgröna vänsterns känslosamma besatthet av godhetspositionering och mångkultur. Kom ihåg att detta bara är ett fall av tusentals, där alltför många genom lögner och massmedial uppmärksamhet fått medborgarskap trots avsaknad av asylskäl. Betalar det gör Du och jag!