Vårt Luciafirande grundar sig på ett helgon, Lucia, en helig jungfru som på 200-talet levde i Syracusa på Sicilien. Enligt legenden var hon en varmt troende kristen och hon skänkte sin hemgift till de nödlidande på Sicilien. Detta sedan hennes mor tillfrisknat efter en svår sjukdom.

Vi har alla minnen från barndomens luciafirande. I Hasselfors byskola där jag gick var det den längsta flickan som fick bli Lucia oavsett färg på håret. Det var gårdagens media, som fick traditionen med Lucia firandet att spridas i landet, efter att tidningen Stockholms Dagblad 1927 utlyste en tävling för att kröna årets lucia. Året efter skrev Arvid Rosén ”Natten går tunga fjät” som blev Luciatågens egen sång. Dagens media gör tvärtemot, Lucia skall helst vara en mörk pojke eller en transa och kritiken följer deras nationsförstörande mönster. Tävlan är fult och en Lucia med långt ljust hår är strukturell rasism.

Glöm nu dessa rader, tänd ett ljus och låt kaffe med lussekatt och pepparkakor ge tröst i detta mörker, gärna med en Lucia med långt ljust hår.

Natten går tunga fjät
Runt gård och stuva
Kring jord som sol förlät
Skuggorna ruvar.
Då i vårt mörka hus
Stiger med tända ljus
Sankta Lucia, Sankta Lucia.