Prekariatet-den nya underklassen

Nej, så står det inte riktigt, för titeln på boken från 2011, som jag läst lyder “Prekariatet. Den nya farliga klassen” av professor Guy Standing vid Londons universitet (School of Orient and African Studies).

Bildresultat för bok "prekariatet. Den nya farliga klassen

Prekär betyder bekymmersamt, fick jag lära mig och den nya växande samhällsklassen, prekariatet har det mycket bekymmersamt.

Visa källbilden

Bokens inledning;
“På 1970-talet lyckades en grupp ideologiskt motiverade ekonomer vinna politikers uppmärksamhet och få gehör för sina idéer. Den centrala programpunkten i deras nyliberala modell var att tillväxt och utveckling var beroende av marknadens konkurrenskraft; allting skulle göras för att maximera konkurrensen och konkurrenskraften. Marknadens principer skulle genomsyra varje aspekt av tillvaron. Följden blev framväxten av ett globalt “prekariat” miljontals människor över hela världen utan någon fast förankring. Dessa håller nu på att utvecklas till en ny farlig klass”

Författaren varnar för att denna nya underklass kan bli ett lätt byte för populism, då otrygga och frustrerade människor vill ha snabba svar på komplicerade frågor, underförstått högerextremism (fosterlandsvänlig politik)-

“……Varningen är relevant eftersom den farliga klassen blir ledd på villovägar av demagoger som Berlusconi, högerradikaler som Sarah Palin och nyfascister på andra håll…..”

Observera att boken har flera år på nacken, nu skulle säkert Trump vara det främsta exemplet på demagoger och framväxten av Europas nationsvänliga partier skulle ställas i sakmvrån.

Efter bankkrisen 2008 där folket fick skulderna i sitt knä efter spekulationsyrans enorma vinster, så förslog Standing två reformer.

För det fösta så borde subventionerna till kapitalet och arbetsmarknaden fasas ut

För det andra borde delar av kapitalets avkastning fördelas även till medborgarna.

Dessa reformer borde ha genomförts efter bankkrisen, men politikerna slog dövörat till.
Varför de gjorde det analyseras inte, Inte heller den globala marknadsekonomins arkitekter, som strävar mot en ny världsordning (NWO) med EU och FN som deras förlängda arm.

Han hoppas på att progressiva mittenväljare skall vakna och stödja samhällets marginaliserade. Han tar upp omfördelning av kapitalet med Tobinskatt på dess inkomster, som skulle kunna finansiera en grundinkomst för alla.

Delar i boken tilltalar mig, men slutsatsen att den nya underklassen skulle vara farlig borde följas av frågan “För vilka?

Här klumpas migranter i hop med värdlandets medborgare. I dag är migranter från dysfunktionella kulturer farliga för främst värdlandets medborgare, där dess prekariat är mest utsatt för brottslighet och välfärdinskränkningar pga av enorma migrations- och integrationskostnader. De och många invandrare som vill integreras får underkasta sig osäkra och oanständiga arbetsvillkor, där flexibilitet och anpassningsvilja sitter i högsätet. Arbeten som är dåligt betalda och leder till social marginalisering med ohälsa och frustration i släptåg och där avancemang oftast är obefintligt. För globala kapitalägare leder prekariatets villkor till enorm avkastning på insatt kapital, som politiker har anammat på statligt ägda företag.
Jag förmodar att hans utgångspunkt är England, där förturer och generösa bidragssystem med rättsväsendets undfallenhet för invandringsrelaterad brottslighet, kanske inte är lika uttalat som i den humanitära stormakten.

Sista kapitlet ägnas åt “paradispolitik” som påminner mig om både vänsterpartiets och miljöpartiets verklighetsfrånvaro med en naiv övertro på människors godhet, där inga skillnader råder mellan olika etniciteter. Hans utgångspunkt är den nostalgiska treenigheten “frihet, jämlikhet och broderskap” med grundlön för alla och ett samhällsbygge med ekologisk tryggad framtid.

Boken sammanfattas med “Den nya klassen är prekariatet; om inte världens progressiva kan erbjuda en paradispolitik kommer den allt för villigt att lyssna på till sirenerna som lurar samhället att gå på grund.”

Jag tror att det är precis tvärtom att det är progressiva väljare från rödgrön vänster med sin korrekta mångkultur, som får samhället att gå på grund.

Därför har jag svårt att lita på Jonas Sjöstedts hot om misstroendeförklaring om Löfven låter utredningens förslag om förändringar i LAS bli lag, även om nu majoritet i riksdagen finns för att fälla regeringen. Löfven med stödpartier vill inget hellre än att parterna återupptar förhandlingarna. Jag undrar om Löfven har kraft att tvinga LO och näringslivet att kompromissa?

Kanske näringslivet hoppas på en annan regering?

Oavsett regering så kommer prekariatet att bestå och fyllas på med allt fler.