”I dag har vi ett något trevligare ämne än tråkig politik, nämligen hur Kina för 2,500 år sedan utvecklade konsten att arrangera blommor. 2,000 år senare importerade japan konstarten och kallar den för Ikebana.” skriver KarlWang.
2 tankar kring ”Blommornas väg i Kina”
Kommentarer är stängda.
Jag har fått en del frågor om detta. Folk vill veta om japanska Ikebana bara är en kopia av Kinas Huādào, men så enkelt är det inte. Helt klart att Japanerna importerade konsten från Kina, precis som dom gjorde med skrivtecknen, trädgårdarna, byggkonsten, templen, musikinstrumenten, och mycket annat. Vad de flesta inte vet är att halva japanska språket faktiskt är kinesiska. Som exempel. Ni har säkert hört om vulkanen Fuji söder om Tokyo. Man kan på japanska antingen kalla den Fuji-san eller Fuji-yama. Både ”san” och ”yama betyder ”berg” och skrivs med tecknet 山 både i Japan och Kina. ”Yama” är ursprunglig japanska ”san” är kinesiska, med pinyin skrivs det ”zhan”. Ikebana är en dekorativ konst, som målning eller teckning, Huādào är betydligt mer djuplodande, som filosofi, dikt eller musik uttryckt med blommor. Huādào kombineras ofta med just musik, dikt, dans eller andra konstarter. Huādào är betydligt mer komplicerat. Du kan studera till doktor eller läkare på 5 år, Huādào tar tio till femton är av studier och ingen blir någonsin fullärd. Med en kurs på några dagar kan envar som är intresserad börja tillämpa konsten, med den kan jämföras med att lära sig alfabetet i första klass. Att skriva romaner och dikter och andra mästerverk med alfabetet tar lite längre tid.
Kan en kines förstå stora delar av japanska och vice versa? Lite som svenskar kan förstå mycket av norska.