Jan Tullberg tillhör veteranerna inom akademin och utgör med sin bakgrund ett stort hot mot det korrekta etablissemanget.
Hans artikel i Fria Tider den 11 dec borde finnas på bästa debattplats i DN och SvD.
https://www.friatider.se/dags-att-erk-nna-det-svenska-folket-r-dekadent
”Sammanfattning: Det dekadenta svenska folket ser stillatigande på när deras makthavare ljuger ohämmat. De accepterar både att de blir lurade och att politikerna ignorerar folkviljan. Vid något tillfälle försvann kotorna i ryggraden och bara en geléartad massa blev kvar. Man kan fundera vad som är mest stötande – elitens bedrägeri eller befolkningens passivitet, skriver Jan Tullberg.”
Några exempel som han tar upp på maktelitens inkompetens:
-Arbetskraftsinvandrarnas försörjningsplikt för anhöriga försvann i en utredning och miljarderna rullar
– Sveriges invandring ligger på EU:s mininivå, mässar statsministern, men glömmer att nämna rekorden i PUT efter 2015
– Klimathysterin skall locka bort folket från de verkliga problemen
– Civilsamhället har blivit statskontrollerat genom statens bidrag
– Fientliga imamer fick skydd i stället för svenskar som hotas
– Lögnen om nyanländas kompetensregn förvandlades till kommuners svarta hål mm.
Grundorsaken är enligt Tullberg
”……Problemet är att Sverige blev för litet för våra politiker. De ville inte snickra på folkhemmet åt svenskarna. De ville lägga ner Sverige och måla upp den nya Sverigebilden, ett kosmopolitiskt territorium för framtiden. Den skapelsen skulle skänka ära och berömmelse och andra utländska ledargrupper skulle ge stående ovationer. Jag tror de är lite besvikna; de ville så väl helt i takt med tidens retorik. Det finns ingen skyddsvärd grupp som de inte vill skydda…..”
Jag vill lägga till att inspiration till detta kom från den globala finanseliten.
Politikers rövslickeri för denna maffia ger klirr i kassan efter deras nationsförstörande värv, Borg, Reinfeldt, Persson, Rosengren, Åsbrink och många, många fler har numera en bekymmersfri tillvaro, för bekymmren har de glatt lämnat över till skattetyngda svenskar, vars hjärtan tvingats öppna sig efter deras narrativ.
Att folket blivit fattigt och skuldsatt är utmärkta medel för passivitet och dekadens, dvs. hålla käft.
Det börjar dra ihop sig till bildande av Medborgargarden lite här och där. Gränserna för vad vi tål har passerats. Speciellt de anhöriga till de oskyldiga offren. NU är det inte frågan OM utan NÄR kommer svenskarna samlas för att ”ta hand om” det som samhällets tillsatta inte klarar av. Även de politiker som bidragit till denna massförstörelse av Sverige kommer nog försvinna med ”svansen” mellan benen. Förr eller senare brister det och gissa VEM/VILKA som blir måltavlornas Nr 1? Inte är det ”den svenska befolkningen” i varje fall, för det är ju de som ska ”pricka rätt”.
I går var det bara de längst ner på den socioekonomiska stegen som märkte av statens och kommunens påtvingade besparingar. Gamla, sjuka och arbetslösa hamnade i strykklass. I dag, när sonen kommer hem utan, jacka, mobil och har tvingats kyssa dessa bastarders fötter, då djävlar kan det lätt ta hus i helsike även hos medel/överklass och det lika värdet går upp i rök.
Löfven förklarar aldrig varför inte alla fattiga och arbetslösa, rånar, våldtar, bränner bilar och kastar sten? Statsministerns utsatthet verkar vara mycket selektiv.
Man börjar redan föreslå öppet att svenskarna skall få rätt att beväpna sig och få vapenträning.
Den mer praktiska fråga är, hur långt skall förfallet gå innan folket börjar reagera. Problemet är att Sverige har skapat väldens mest effektiva diktatur, där varenda individ är indoktrinerad, övervakad, kontrollerad och styrd. Nästan ingen vågar riskera att få sitt eller sin familjs liv förstört, att bli en ny Julia Caesar, Ulf Malmros, Fredrik Virtanen, Martin Timell, Urban Ahlin, eller 73-årige Jim Olsson, alla vilka fick sina liv förstörda där familj, grannar, arbetsgivare, eller vänner systematiskt trakasserades. Inte att förglömma, Benny Fredriksson som drevs i döden av ett drevande journalistpack.
Hur långt det skall få fortgå är en fråga som ständigt finns i mitt huvud.
En bekant som i sitt arbete träffat Benny Fredriksson, förtäljer en man med resning och stor professionalitet, men att basa över alla ”vänster”viljor på stadsteatern är inte lätt.
”Att han skulle ha gjort något otillbörligt finns inte i min tankevärld” avslutades samtalet om denna tradegi.