Är vi för fega, initiativlösa eller dessvärre –  tror vi inte tillräckligt på vår sak?  Frågar sig Olle Ljungbeck i detta gästinlägg och hoppas på en ny folkrörelse mot bedriven ”flyktingpolitik”.  Ingen rörelse har nått framgång genom att endast arbeta från skrivbordet eller datorn, bara genom att arbeta ute bland folket har resulterat i framgång, avslutar Ljungbeck sitt inlägg.

……………………………………………………………………………………………………

”Massinvandring en katastrof

Är vi inte övertygade om att massinvandringen är en katastrof, att nationalstaten är en nödvändighet om vi vill demokrati, att samhällets toppar ständigt måste utsättas för en hård och öppen granskning om inte dagens förfall skall sluta med vårt samhälles totala kollaps, att Sverige befinner sig i ett kulturellt och etiskt förfall som avlägsnar oss från övriga europeiska stater, att yttrandefriheten är hotad, att islamistiska värderingar/religion/kultur hotar såväl vårt land som civilisationen.

Politiker och media undviker sanningen
Detta är dagens verklighet men, som tillräckligt många av medborgarna inte är medvetna om därför att medierna och politikerna inte ger sanningen och inte heller låter de med öppna ögon och sinnen meddela och informera om verkligheten. Vi har med andra ord inga kanaler att nå ut med vårt budskap. Facebook räcker inte och för övrigt stoppas vi också där. Vi är visserligen många som skriver, men vi når inte ut eftersom vi inte bereds plats på 95 procent av massmedia och public service.

Hur lyckas nå ut
Hur har då andra framgångsrika samhällskritiker och samhällskritiska organisationer lyckats som också arbetat i motvind. Jo, genom att sluta sig samman och skapa egna informationskanaler.

Är vi, som i dag ser katastrofen för fina att ge oss ut på gator och torg och sprida vårt budskap såväl verbalt som med bulletiner, informationsblad etc etc?

Våra motståndare äger eller förfogar över medier och kanaler med vilka man kan nå ut till folket. Så länge vi inte bildar en egen organisation som inte är beroende av PK:s välvilja kan vi inte heller nå ut till den stora massan av folket.

Därför måste vi organisera oss, inte som ett politiskt parti utan som en rörelse som blir en del av folket oavsett politisk hemvist. Många sådana folkrörelser har funnits tidigare och kunnat samla ett stort flertal av medborgarna för sin sak.

En ny folkrörelse
Jag tror att det är skördetid för en organisation med program som tar upp de ovan nämnda områdena. Många av såväl de gamla som nya folkrörelserna är på väg ut. Några av dem är arbetarrörelsen, miljörörelsen etc etc. Deras framgång berodde på att de fick gräsrötterna med sig. Nu har många av dessa rörelser tappat sin dragningskraft dels därför att de med tiden blivit alltför inkrökta, men också att de frågor som samlade medborgarna inte längre är aktuella.

Därför finns det nu ett vakuum för nya rörelser.

Här är några som borde kunna gå i bräschen för vår rörelse: Joakim Lamotte, Peter Springare, Lotta Gröning; Johan Westerholm, Stefan Torssell, Ann Heberlein, Patrik Engellau, Karl Olov Arnstberg, Gunnar Sandelin, Tino Sannandaij, Jan Tullberg, Julia Caesar, Katarina Janouch och många, många andra modiga ”dissidenter”. Författarna till boken ”Priset” är ytterligare exempel på orädda personer som är värda beundran och respekt.

Än en gång. Ingen rörelse har nått framgång genom att endast arbeta från skrivbordet eller datorn, detta måste ovillkorligen följas av arbete ute bland folket om alla ”länkar” och arga inlägg på nätet skall resultera i framgång.  Dörröppnaren är att bryta folks rädsla för PK-elitens repressalier, som minskar ju fler som tillsammans öppet visar sitt missnöje över politikers naiva och destruktiva migrantpolitik, som gradvis förstör landet.

Sålunda. Utan ”gräsrötter” ingen ”skörd”. Sprid detta. Och Du som läser det och tror på det ge dig till känna och låt oss göra ett försök.”

Olle Ljungbeck, Hanåsvägen 110, 80591 Gävle. E-post: olle.ljungbeck@gamil.com

Ps. Det vi nu ser om SSU i Skåne borde få en del att vakna. Min nästa artikel kommer att handla om detta. Löfven kan inte svära sig fri fån ansvar över utvecklingen i Skåne. Jag har alltsedan han blev statsminister ställt frågan varför han aldrig visar medkänsla med islamisternas offer. I stället har han visat sådan mot de invandrade förbrytarna.
Han och Annie Lööf vore värda en särskild granskning. Ds.

Islamisters övertagande av SSU – konsekvens av långvarig allians som S slöt 1994

http://www.friatider.se/islamiseringen-av-ssu-sk-ne-s-stark-att-f-rbundet-hotar-utpl-na-avdelningen

……………………………………………………………………………………………………..

I Nya Tider vecka 44/2018 recenseras Martin Sellners bok ”Identitär! Ett uppbrotts historia” där författaren försöker ge svar på frågan hur väcka majoriteten till deras och vår överlevnadsförmåga under pågående folkutbyte? Många av råden påminner om Olle Ljungbecks fredliga manifestationer på Stortorget i Gävle och om hans upprop för förändring.

Icke våld förespråkas och genom ”politisk brandkårsutryckning” till aktuella migrantvänliga händelser, som t.ex Greenpeace har gjort med framgång. Syftet är att därmed fånga medias uppmärksamhet och därigenom förändra den allmänna moralen, genom att visa sig i det offentliga rummet med en nationsvänlig agenda.

Denna identitära rörelse uppstod bland unga i Österrike, de vill bryta vänsterns mantra om ”vit skuld” mot europiskt självförtroende inför vår egen kultur, historia, våra traditioner med familjen i centrum.

Om fler personer bekänner färg utan att skämmas/skrämmas av PK eliten vore mycket vunnit och om kända och respekterade personer kunde vara en samlande kraft för en bred, nationsvänlig rörelse, finns hopp om att den postmoderna mångkulturella eran går mot sitt slut.

Boken kan beställas via NyaTider och är utgiven av Debattförlaget.