Skolpolitiken är i händerna på karriärtörstiga byråkrater och med barnrumpan Fridolin, som skolminister har klyftan mellan ideal och verklighet ökat dramatiskt.
Kanske vill han inte upprepa statsministerns ”vi har varit naiva” beträffande den okontrollerade massmigrationens destruktiva inflytande på skolan innan valet?
För insikt och åsikt går inte hand i hand hos karriärpolitiker med ringa erfarenhet från arbetslivet. Troligen läser han inte erfarenhetsbaserade böcker heller.
Först en bild som illustrerar haveriet med hur skolor abdikerat i invandringstäta områden. Resultaten är lika skrämmande, som de taffliga bortförklaringarna inför dessa ligisters dåd, som statsministern tycker att vi ska ösa mer pengar över, så de kommer upp på den rätta vägen, som de själva valt att icke beträda. Utvisning vore ett bättre förslag, men som idag är en omöjlighet med generöst medborgarskap.
Nästa bild kommer från Tyresö skola, där majoriteten av elever till svenska föräldrar bor.
Skillnaden gör att Fridolin vaknat till och föreslår bussning, så dessa elever skall bli krockkuddar för hans ljusblå skolpolitik.
Under 2011 kom boken ”Hets! En bok om skolan” ut av idéhistoriker Sven-Eric Liedman, som har ett ben till vänster och det andra till höger, vilket gör hans genomgång intressant om utbildningens historia och numera förskingrade arv från Platon till fd skolminister Björklund.
Lärarhets
I dag är det mer föräldrar och elever som kan hetsa lärare och rektorer, som mer tvingas premiera skolpengen och vinstkraven från ägarna, än arbetsmiljö och lärande med baskunskap. Lärarnas Riksförbund skriver i en debttartikel i SvD ”Skolan maktlös när föräldrar skapar drev mot lärare”.
Kanske är det den kravfyllda och bortskämda generation ”snöflinga”, som nått fram till eget föräldraskap?
Egen kunskapssökning
Att söka kunskap själv, numera via datorn, är navet i den nya pedagogiken, med problembaserad inlärning/lärande. Och problem finns det i övermått, när inlärning skall vara lätt och glatt, då får baskunskaper och tragglande stryka på foten.
Vad dessa skolpolitiker glömde var att det är svårt med sökeriet, då man inte har baskunskap eller otillräcklig sådan att söka utifrån!
Det är som att bygga ett hus utan golv.
Här kommer några exempel från Lidemans bok:
Läraren: Sverige var inte alls så neutralt under kriget?
Eleverna: Vad är neutralt? Vilket krig?
Läraren: Gustav Vasa åkte nog aldrig skidor mellan Sälen och Mora”
Eleverna: Vem är Gustav Vasa?
Min dotter med > 25 års lärarerfarenhet berättar också om svårighet med Gustav Wasa. Eleverna skulle redovisa ett projektarbete om Wasaätten, men hon fick sig en redogörelse om Wasa knäckebröds historia!
En annan gång skulle elever strax innan sin studentexamen, redovisa ett arbete om Martin Luther och konsekvenserna av hans uppspikade teser i Wittenberg. Men vid redovisningen började eleverna glatt sjunga ”We shall overcome some day” och därefter fick klassen höra om Martin Luther Kings gärning!
Åter till Lidemans bok.
Läraren i en skola med elever från övre medelklasshem, ville trimma eleverna i kritiskt tänkande, vilket i dag har fått kultstatus av politiker. Hon inledde med att ställa julevangeliets traditionella skildring av krubban i stallet mot mer vetenskapligt vedertagna förhållanden. Men hon stöp direkt i startblocken, vilket många lärare gör. Drygt 1/3 del av klassen hade aldrig hört talas om någon krubba, eller något Betlehem och skattskrivningar.
Följden av dåliga baskunskaper är förödande, universiteten tvingas till stödkurser och sänkta krav. På sikt gör det att hela näringslivet är i fara. Orsaken är främst skolans kommunalisering och när krav förvandlades till kränkning. Därutöver anhopning av invandrarelever, där killarna är bra på att skaps revir, medan deras systrar kämpar med skolböckerna den tid då de inte är bundna av hushållsarbete.
Vad ger då författaren för råd?
Jo, subversivitet!
(Wikipedia: Subversiv verksamhet, omstörtande verksamhet, innebär politisk verksamhet, ofta i det fördolda, med syfte att störta den statliga ordningen. Det kan bedrivas av grupper som tillhör totalitära ideologier)
Svenska lärare, lektorer och professorer måste ta efter sina kollegors arbetssätt i det forna Sovjet och DDR. Man nickade åt maktens byråkrater och försökte undanstöka administrationen så fort det gick för att komma till väsentligheter. Men i dag tar lärarnas administration minst en tredjedel av tiden och därutöver skall de ofta vara Nanny åt ouppfostrade ungar, medan rektorn fjäskar för kunderna, dvs kravfyllda föräldrar med curlad avkomma och invandrarkillar, som inte tål minsta tillrättavisning.
Att ge upp eller inte ge upp
Efter 2011 har många artiklar och alster satts på pränt i debatten om traditionell undervisning kontra PPL metodiken. Men vackra ord i teorin har en benägenhet att förflyktigas i praktiken.
Jag tror att gymnasielärarens debattartikel i SvD 2016-09-27 ”Jag är läraren som gett upp” ligger närmare sanningen, än repliken dagen efter från en kollega som inte hade gett upp. Denne, i mitt tycke, fjäskpelle har nu säkert tryggat sin karriär, för visst låter det vackert ”Respekt är något man förtjänar, det är inget man får….” Undrar vad lärare tycker, som blivit slagna gul och blå av respektkrävande elever?
-https://www.svd.se/jag-ar-lararen-som-har-gett-upp
-https://www.svd.se/jag-ar-lararen-som-inte-har-gett-upp
Tänk om skolan bara kunde ignorera genus, värdegrundsläran och trender, och i stället lära ungarna läsa, skriva och räkna?
Om lärare med kunskap ”shall overcome some day” krävs subverisitet, vilket många andra samhällsområden också behöver.
Thanks so much Harriet. See you next week and appreciate your comment!