Ett gott råd!

”Lyd ett råd. Glöm bort det där med rättssäkerhet i några år. Glöm bort det där med mänskliga rättigheter. Ni måste gå in i varje hus och börja uppifrån och ner och rensa. Om ni vill vara snälla så internera dem på obestämd tid tills de begripit hur man uppför sig, men har ni möjlighet så kasta ut dem, oavsett vilket öde som väntar dem. Det kommer bespara er eoner av tid och annat lidande. Tror ni oss inte är det ert problem snarare än ni kan ana.” https://ledarsidorna.se/2016/05/ett-rad/

Detta goda råd, fick Johan Westerholm, redaktör till Ledarsidorna.se för ett par år sedan, av Libanons fd justitieminister under ett besök i landet. Vilket aktualiserades av gästbloggande ”Humanist” i Arnstberg/Sandelins blogg.
https://morklaggning.wordpress.com/2018/01/17/en-vaxande-vrede/#more-17258

Sveriges åtgärder mot våldsbejakande extremism, vållade enbart ett gapskratt hos Libanons luttrade politiker. Vilket allt fler deltar i här hemma och vi får hoppas att Mona Sahlin håller sig lugn och inte återuppstår.
Läste Ni att kulturministern inte har något emot att bli MP:s språkrör?
Hennes muslimska plattform för sin karriär, som hon gödslat med miljoner i bidrag, kan göra att MP hänger kvar i riksdagen. Det muslimska brödraskapet är deras bästa vänner.

Otidsenliga konventioner och modern solidaritet
Att FN:s och Genevés konventioner, inklusive rätten att söka asyl på egen hand, främst till bidragsfyllda länder som Sverige och Tyskland, inte är anpassade för vår tid, har ofta påpekats, men möts av ramaskri från vänsterliberala politiker och deras indoktrinerade medlöpare. Men högst skriker FN, att förändring inte är att tänka på, för  vackra,  men destabiliserande konventioner är deras paradgren.

Att välfärdsmigranter, kriminella och terrorister får förturer med uppehållstillstånd, medan de med asylskäl svälter i flyktinglägren är vänsterns elits moderna solidartet.
Den gamla med sina landsmän och sitt land har tagits av daga med deras förödande mångkulturella ambitioner, som består av indentitetspolitik, normkritik och relativism.  Där minoriteter hyllas och görs oansvariga för allt djävulkap de ställer till med. Genetiken ställs i sakmvrån för allt elände är orsakat av den vite mannens sociala konstrultioner. Ansvar för egna handlingar är bortblåst!  Här visar alltid lika  ”oskyldiga” politiker vägen genom att tömma humanismens kärna. Tjänstemannaansvaret är avskaffat för länge sedan.

Ulf Kristersson låtsas ha nyktrat till från sina forna försyndelser i Reinfeldts öppna hjärtans politik och konstaterar glatt att ”Grova brott och våldtäkter är här för att stanna!”
Varför får  förövarna stanna? Svarar han inte på, för MSM:s maktlojala journalister ställer inte frågan.

Kanske har han tagit efter Frankrikes inrikesminister, som efter det blodiga terrorattentatet i Paris den 13 november 2015 sade detsamma, att detta får fransmännen vänja sig vid. Då protesterade folkmassan som lade ner blommor och tände ljus, men detta cyniska uttalande har sedan blivit vardagsmat för Europas folk från deras förrädiska politiker.

Hela regeringen mumlar nu statsministerns mantra, att brottsligheten är oacceptabel, men vill samtidigt ge amnesti åt våldsvänsterns skyddslingar: män från Afghanistan, som ljugit sig in.
Att afghaner utgör en majoritet av våldtäktsmännen, rör dem inte i ryggen, trots övertygande privat dokumentation av domar. Inte ens trygghetsundersökningen 2017 från BRÅ, verkar få dem att nyktra till.

Statsministern tidigare favorit mantra var ”Vi har varit naiva!”
Vilket bara avslöjade hans Törnrosa sömn från verkligheten. Oräkneliga protester har skett i media och inte minst från oss alla som blivit utknuffade på nätet. Nu protesterar handeln, som måste punga ut med 22 miljarder för deras förluster och  brottsbekämpning, lika stor kostnad som för hela polisen, som ändå aldrig är där.
Kanske finns brist i statsministerns läsförståelse, men jag tror mer att hans springpojksiver i Bryssels och FN:s korridorer, helt dominerar hjärnkontoret.

Jag skall inte plåga ev. läsare med alltför många gamla protester, men denna varning, som kom för 10 år sedan, i en insändare i DT (Dalarnas Tidningar) vill jag ändå avsluta dagens inlägg med.
http://www.dt.se/opinion/insandare/obekvama-sanningar

Vad skribenten, Kjell G Forslund, säger i dag, efter de senaste årens massinvandring, låter jag vara osagt.

”…Den Svenska flyktingpolitikens brist på planering har bäddat för ett integrationsfiasko som saknar motstycke i Europisk historia.
Av Sveriges befolkning har 21 procent invandrarbakgrund om femti år är förmodligen etniska svenskar i minoritet.
Sverige har gjort åtaganden genom FN-konventionen samt Genevkonventionen, men dessa skulle inte innebära mer än cirka 4 000 personer per år. Utöver detta har Sverige gjort frivilliga tillägg om asyl av humanitära, och sociala skäl.
Dessa frivilliga åtaganden har inneburit massinvandring och där det slogs rekord 2006 med 95 750 personer. Det högsta sedan år 1850.
Arbetskraftsinvandringen som kännetecknade femti, sextio och en del av sjuttiotalet har sedan länge övergått i social och ekonomisk invandring.
1997 fanns tre utanförskapsområden (invandrargetton) nu 2006 finns 165.
Sverige är förmodligen det enda land i världen som låter flyktingar få uppehållstillstånd utan säkerställd identitet.
En seriös flyktingpolitik kan inte bedrivas enbart utifrån flyktingens bästa utan måste även gälla för alla medborgare i landet Sverige…”

Tänk om makthavarna hade följt Libanons justitieministers råd, då skulle samhällskontraktet vara benhårt, landet skulle blomstra och varken fattigpensionären eller någon i flyktinglägren skulle lida nöd. Medel till återuppbyggnad skulle finnas, om inte folkutbytet hade prioriterats. Men oligarkernas torped Georg Soros skulle säkert gråta, vilket EU aldrig sig själv skulle förlåta, om de inte tog hänsyn till.