Med en dåres envishet upprepar jag, att vi måste tycka om och vara stolta över våra egen kultur och våra egna traditioner innan vi kan öppna oss för andra.

All assimilering och integration är dömd att misslyckas så länge som vi trampar på och nedvärderar vår egen kultur. Samtidigt som vi hyllar andras.

Vad skall vi då assimilera och integrera till?

Vänstern har med stor framgång förstört golvet vi står och går på med sin övertygelse om strukturer, identitetens välsignelser, samtidigt som de föraktar och smutskastar vår egen kultur och våra traditioner genom historien.

I SvD den 13 december fanns två artiklar som illustrerar klarsyn och dimsyn om just detta.

Klarsyn
”Årets lucia bor vara en norska” skriver Tove Lifvendahl i en ledare.

Lucian heter Norges statsminister Elna Solberg!

Utnämnd av TL och Norges utrikesminister Marie Eriksen Söreide, som gjort följande uttalande:

”I grunden handlar det om att vi vågar vara trygga i vår kultur. Ingen blir stött av att du firar jul, sjunger nationalsången eller hissar flaggan. Du kan inte vara öppen mot andra om du inte är trygg i din egen identitet. Det kom upp en diskussion om man skall medge somliga barn frånvaro från skolgudstjänsten till jul.

Erna sade: ”Nej, det har man bara gott av. Man behöver inte vara kristen, men det är en del av den norska kulturen, så här firar vi jul och det får man tåla” (Citatet från Erna Stoltenberg SvD 23/7).

Dimsyn
Vår vänsterockuperade kyrka förnekar sig aldrig, med att förneka det ”svenska.”

”Det utländska är en grundbult i Sverige” skriver biskop Martin Modeus i Linköping.

…..” Med de influenser vi får från andra länder kan vi bygga det som vi i framtiden kommer att uppfatta som typiskt ”svenskt”…” fortsätter denne Guds tjänare.

Menar biskopen att det bara är Sverige som är mottagare för influenser utifrån och därför måste vara extra tacksamma till utplåningens gräns?

Är alla andra länder bara ett med sig själva?

Så fortsätter han med bravur att räkna upp allt svenskt som kommit utifrån, lucia, brasilianskt kaffe, russin och så klämmer han i med att Sverige historiskt haft goda erfarenheter av migration och integration.

Han fortsätter med att konstatera hur människor från andra länder bidrar med värdefulla perspektiv och engagemang, som i framtiden kommer att uppfattas som ”typiskt svenskt.”

Menar karln att sharialag, hedersförtyck, gruppvåldtäkter och allsköns brottslighet skall inlemmas i det typiskt svenska?

Han avslutar med att Sverige skall vara ett gott hem för många människor med skilda bakgrunder.

Vad denna godhet kostar värdlandets befolkning i lidande för de som drabbats av migrationens baksidor med gigantiska kostnader nämner han inte.

Det gör sig inte bra i predikstolen.

Men vad annat är att vänta, när högste chefens valspråk ”Allahu Akbar” ropas från dessa berikare utifrån medan de bränner den judiska flaggan och kastar in brandbomber i synagogor och vandaliserar både kristna kyrkogårdar och judiska begravningsplatser.

Eftersom kyrkans vänsterockupanter mycket väl vet vad de gör, så borde förlåtelse ej vara möjlig.